Har precis kommit hem från en kväll på stan med gamla vänner. Jenny var på blixtvisit på spännande uppdrag och passade på att dra ihop tjejerna för middag och som tur var hade jag inget inbokat så kunde haka på.
Så efter att ha suttit hemma och jobbat hela dagen piffade jag till mig och drog in till stan i solen!
Vi möttes upp på Haymarket, gamla PUB-huset ni vet. Här är mitt schnajdiga sällskap, Lisa och Jenny!
<3
Älskar Haymarket. Inte bara är det skitsnyggt och lyxigt, de spelar jazz, har gratis wifi OCH eluttag! Man måste ju bara älska stället.
Efter fördrinken drog vi vidare till Wagamama och åt och pratade om – på riktigt – allt mellan himmel och jord. Orlando och Trump, cancer och cellprov (missa dem inte!!), New York, BBCON och de egenskaper vi mest avskyr hos folk (missunnsam och fördomsfull).
Vi satt kvar till de stängde, kramades hej då och Jenny hoppade på nattåget hem till Övik. Och nästa vecka följer jag efter och sedan väntar några veckor i lugnet.
Linne – Ellos / Kjol – Ellos / Skor – Din Sko / Örhängen – Efva Attling / Solglasögon – Ray-Ban
Hallå internet, mår ni bra?! Jag sitter vid mitt skrivbord i mitt vardagsrum och känner att det verkligen är dags att köpa en riktig kontorsstol. The ass says aj av trästolen.
Annars då? Solen skiner utanför, jag har precis klippt klart en plogg (podd+vlogg) med Heja Internet-Jocke som kommer upp imorgon, missa inte! Så härlig och klok man det där. Ikväll ska jag få äta middag med allra bästa Jenny som är på blixtvisit från Övik och imorrn väntar sommarkalas med Weavler.
Jag känner att jag efter BBCON har befunnit mig i någon form av upplevelsebaksmälla. Allt känns liksom ”meh” och jag är trött hela tiden. Nästa vecka åker jag upp till Övik så då ska jag försöka passa på att få lite down time i hammocken, det känns som att det behövs.
Min käre vän Rebecka fyllde 30 i december. Smart som hon är väntade hon dock med kalaset till en ljusare och varmare årstid och bjöd i lördags in oss till hennes takterass för rosévin, allsång till ”Les Misérables” och väldigt många skratt. Lite så här såg det ut.
Rebecka, konstnär som hon är, hade självklart spetsat till sin makeup, dagen till ära. SÅ fabulous!
Så här såg jag ut, i blus från Lindex och, som av en händelse hade jag snott på mig samma coiffe som Rebecka hade på sig på sin födelsedagsmiddag i december!
Fredrik, Isabelle och Börre var med. Fredrik har Baby Groot på tröjan!!!
Ca den vackraste människa jag någonsin sett. Fräknarna! Blev kär.
Philip hade den coolaste ormringen.
Och Rebeckas brorsa hade den snyggaste jackan!
När man hänger med konstnärer så kanske man får en dikt i present. Och en kram.
Vet ni något jag älskar? Smart reklam. Reklam som görs på ett kreativt sätt, som ger mervärde och som träffar rätt. Jag älskar när jag verkligen hämtar andan, nickar lite lurt och mumlar för mig själv, ”smart, snyggt” när jag läser om ett bra reklamgenomförande.
För reklam behöver inte betyda helsidor i Damernas Värld eller blinkande banners. Reklam kan också vara underhållande, rörande och, just, smart.
Så därför introducerar jag nu här på La Linda ett nytt koncept – #smartreklam – under vilket jag kommer dela med mig när jag tycker att ett företag gör något intressant och spännande!
Först ut – Content Marketing-TV av Ellos och Gynning!
Det har gjorts så länge reklam-TV har funnits – att företag sponsrar TV-program för att synas i anslutning till dem och i dem. Men det här känns ändå väldigt fräscht och transparent. Ellos går alltså ihop med TV3 och gör programmet ”Hjälp, jag har inget att ha på mig!”, som kommer att sändas i höst. Li Gadd Dackås, designchef på Ellos och Carolina Gynning är programledare och tillsammans kommer de att åka hem till olika kvinnor och hjälpa dem att styra upp sin stil.
Det här är alltså någon slags hopkok av content marketing och sponsring, där annonsören är praktiskt involverad i framtagandet av programmet. Så klart kommer hela skiten vara Ellosbrandad, smart att involvera sig själv i den kreativa processen som varumärke på det sättet!
Jag kan känna att Gynning kanske inte var det självklara valet för det här, men trean kanske har begränsat med modeprofiler under sitt tak. I vilket fall ska det bli spännande att se vad trean och Ellos kokar ihop!
Vanja skrev idag om att hon funnit det perfekta läppstiftet, från MAC. Direkt är det två personer i kommentarsfältet som hojtar ”men MAC testar väl på djur, HATAR DU DJUR??”. Inte riktigt, men typ.
Parentes. (Jag avskyr innerligt att bloggare förväntas vara perfekta människor och ha tydliga, utarbetade värderingar kring allt. Det funkar inte så! Vi är alla nyanserade människor med mer eller mindre felaktigheter. Kasta sten i glashus etc.)
Eftersom jag är rätt säker på att djurtestat smink inte får säljas i Sverige blev jag fundersam över detta och gjorde lite research. Och visst är det så. Sedan mars 2013 finns ett förbud mot försäljning av djurtestade kosmetika- och hygienprodukter i EU. Så – hur tänker då personerna som skriver att MAC testar på djur?
Smashbox testar inte på djur – företaget ägs dock av Estée Lauder som finansierar djurtester i Kina. Tricky..
MAC testar inte på djur. Egentligen. Eller.. själva. I Estée Lauders (som äger bl.a. MAC, Bobbi Brown och Clinique) globala policy står följande:
We do not test our products or ingredients on animals, or ask others to test on our behalf, except where required by law.
Det är i den där sista bisatsen det blir lurigt. I länder som Kina krävs det nämligen enligt lag att man finansierar statliga djurtester för att få sälja på den kinesiska marknaden. MAC testar alltså inte själva på djur men de betalar för djurtesterna i tex Kina.
Frågan är här alltså – hur mycket är det värt för Estée Lauder att vara cruelty free? Inte tillräckligt tydligen eftersom de inte vill välja bort en av världens största ekonomier.
Jag har precis börjat läsa på om det här och har ingen tydlig plan. Jag använder fortfarande produkter från både L'Oréal och Bobbi Brown men kommer nog att tänka till nästa gång jag köper smink. Det finns så stort utbud att det egentligen är rätt onödigt att ekonomiskt stötta ett företag som finansierar djurförsök.
Men var går gränsen egentligen? Är jag en stor hycklare om jag donerar pengar till ett hundstall på Kreta men samtidigt äter kött och använder skinn? Jag tänker att jag gör så gott jag kan med de förutsättningar och den kunskapen jag har. Men det behöver ju inte betyda att det är ”rätt”. Och vem bestämmer det?
Senaste kommentarer