fredag, 18 mars, 2016
28 kommentarer
Missunnsamhet är ungefär den värsta egenskap jag kan tänka mig (bortsett från your complete psychopath dårå). Det är en känsla som, förutom att den är extremt oattraktiv generellt, tar otroligt mycket energi och tär på relationer. Att kunna glädjas med andra människor och unna dem framgång och lycka, det gör även mig glad och lycklig, delad glädje är verkligen dubbel glädje. (Spyklyscha, jag vet. Förlåt.)
Jag har gått och funderat och vridit och vänt på de här tankarna ett tag och när Josefin och Vanja pratade om att bjussa i förra veckans podd (där Vanja även nämnde mig som ett bra exempel på detta, TACK, jädrar vad det värmde! Bjussig är typ den bästa komplimangen man kan få!) så kände jag att, nu är det dags att skriva om detta.
Det här är som sagt något jag tänkt på väldigt mycket, speciellt när det gäller bloggbranschen. Jag tycker generellt att bloggare är väldigt duktiga på att supporta varandra, peppa varandra och glädjas åt varandras framgångar. Men vet ni vilka de missunnsamma jävlarna oftast är? Läsarna.
(Insert brasklapp här för att detta verkligen inte gäller alla läsare, de flesta är underbara och peppiga!)
Så många gånger jag ser kommentarer nuförtiden som ”varför har du så många sponsrade inlägg” eller ”du verkar så himla köpt” eller ”det är bara reklam här inne” och de får mig verkligen att se rött.
1. Alla produktomnämningar i en blogg är inte reklam. Reklam är per definition utrymme som en annonsör betalat för. Alltså inte varje gång en bloggare nämner en produkt. 2. Att skapa högkvalitativt innehåll är inte lätt. Det tar tid och den tiden måste någon betala för. Och det är ju inte du som läsare som betalar för det. Alltså måste antingen bloggaren betala för det med sin tid eller så måste en annonsör betala.
Det är litegrann som när folk blev skitsura när Instagram lanserade annonser och jag såg rött då med. Ba ”nej men vi lägger ner hela vår själ och all vår tid på något och ger det till dig gratis” och så blir folk sura när man faktiskt vill kunna leva på det man skapat? Jag menar, du skulle ju inte gå in i en butik och bara plocka en tidning ur hyllan och gå ut utan att betala, eller hur? Och du gnäller inte nämnvärt på det faktum att TV-reklam stör (som inte ens i närheten av lika relevant som majoriteten av bloggsamarbeten).
Jag undrar om dessa personer som gnäller på sponsrade inlägg och samarbeten är beredda att själva punga upp en prenumerationskostnad för att läsa bloggen?
Professionella bloggare lägger ner hjärta och själ för att skapa något som du får konsumera – alldeles gratis. Dessutom gör dessa profiler sitt allra bästa för att skapa sponsrat innehåll som ger dig som läsare ett värde, de vill ju att du ska ha en bra upplevelse och att allt innehåll ska kännas mer eller mindre relevant, oavsett om det är betalt utrymme eller inte?
Min poäng? Kan vi inte – istället för att gnälla på reklam (om det inte känns relevant för dig, scrolla förbi!) – kan vi inte glädjas med att en bloggare du gillar lyckas tjäna pengar på sitt hårda arbete och därmed kan spendera mer tid på att skapa gratis innehåll till dig? Kan vi inte bara vara glada för att unga tjejer dominerar den här branschen och spöar skiten ur den?
Bring on the reklam säger jag bara. That means it's working.
Senaste kommentarer