En pissig påsk med peppigt slut.

Jag har haft en rätt så pissig påsk. 

Förra veckan drog jag igång en detoxmånad (dagen innan min födelsedag) på Saras initiativ. Ett grymt beslut i sig och skönt att ha ett så målinriktad huvud som hennes som stöd men det har fört med sig en vecka av huvudvärk, orkeslöshet och rejäl ångest.

Denna detoxmånad består alltså av tre delar:

• Ingen alkohol
• Inget socker
• Inget koffein

Till detta har också lagts ett börja-jogga-program och en vecka i Åre där jag ska åka skidor, något jag inte gjort på 20 år (HERREGUUUD så gammal jag lät nu).

Dear. Lord.

Som sagt. Ångesten lät inte vänta på sig. Jag har ett väldigt komplicerat förhållande till mat (eller egentligen inte mat, det är snarare det där som intas mellan måltiderna) som jag inte riktigt orkar gå in på här, för mycket stigman, skit från barndomen och sånt som drar ned stämningen. Men, safe to say, det här beslutet har rört runt mycket i både själ och huvud.

Den senaste veckan har jag bara tappat all geist. Ifrågasatt mitt företagande, mitt utseende, i stort sett alla mina val i livet. Jag har mest bara känt att jag vill släppa allt och dra. Var är oklart, bara rymma. Och jag VET att det inte är så illa egentligen, men det blir så starkt och håller i sig under många dagar, då blir det på riktigt jobbigt.

Men så igår så kände jag att jag ville prata med någon som inspirerar mig. Ni vet, på telefonen, den man använde för att faktiskt prata i för några år sedan. Så jag ringde Sandra och så pratade vi om livet och val och ångest och drömmar i två timmar och efter det kändes det lite bättre.

Och så idag drog jag på mig min nya löparjacka med blommor på och stack ut och joggade i solen med Leia och sedan drack jag en supergod smoothie och så började jag stolpa upp vad jag skulle göra i veckan och plötsligt var peppen så smått tillbaka.

Slutsats. Jag ska nog inte skippa det här med företagande, det är ju asgrymt även om det är skitläskigt ibland. Samt, det är så jävla bra med goda vänner, både nya och gamla som lyfter ens själ när man inte orkar själv.

Dag 29/100 – Inlägg 34/100