Om Elsas kropp. Och allas.

Elsa Billgren skrev igår ett fantastiskt blogginlägg som hon kallade ”om min kropp”. Hon skriver om de jobbiga tankarna när man var annorlunda i skolan och att till slut hitta en plats där man inte bara accepterar sin kropp utan älskar den.

Jag hoppar jämfota av glädje när någon som Elsa skriver om de här frågorna. Hon är en så färgstark person med en personlighet som människor älskar och möjligheten att verkligen nå ut och påverka. Hon är på något vis en människa man känner att man kan vara kompis med fast man aldrig träffats. 

Jag tänker ofta på detta. Vad jag i mellanstadiet och högstadiet hade kunnat uträtta om jag inte gick omkring och hatade min kropp hela tiden. Om jag hade vågat börja rida som jag önskade eller prata med den där pojken som jag tyckte var söt. Men det gjorde jag aldrig för att jag tyckte att jag var ”för tjock”.

Våra kroppar ska vara en tillgång, inte en tyngd. Något vi hyllar, inte hatar. För hur man än vrider och vänter på det så är den fantastisk. Och den är den enda du har.

Läs Elsas inlägg här!

Bild från när jag träffade Elsa förra hösten.

En helg i Högbo

Förra helgen var jag undanstoppad i ett stort hus långt inne i skogen utanför Gävle. Högbo Brukshotell. Platsen där man ser mer stjärnor än man trodde fanns. Där man äter sig illamående och ändå fortsätter. Och där man hänger med finaste vännen, tar tupplurar mitt på dagen och bara är. En fin plats.

Foto-2014-12-13-13-41-34

Sanna hade bjudit med mig. Vi inledde dagen med att dra på oss morgonrockar och gå ner till spat och äta vindruvor.

Foto-2014-12-13-15-27-02

Vi fick en alldeles ljuvlig massage och sedan hoppade vi i plurret en stund. Och så bastade vi. Och sedan var vi helt mosiga.

Foto 2014-12-13 16 07 31 (1)

Vi gick upp på rummet, åt eftermiddagsfika (korv med bröd!!!) och så knäckte vi en liten flaska bubbel från minibaren. Sedan somnade vi. Ifrån bubblet. Jag vet. Smäll på fingrarna.

Foto-2014-12-13-19-04-03

Några timmar senare hade vi tagit oss samman och gick ner för att äta middag. Alla råvaror som de använde på hotellet var närproducerade, något jag uppskattar.

Foto-2014-12-13-19-03-15

Fyra rätter stod på menyn. Här var min förrätt – Nordic Wagyu. ”Carpaccio” med pesto, jordärtscreme, syltad svamp och cashewnötter. Dog av god.

Foto-2014-12-13-19-25-55

Till huvudrätt fick jag lamm och lammkorv. Perfekt tillagat men det hela var fasligt salt.

Foto 2014-12-13 19 48 01 (1)

Sedan kom efterrättsbuffén. Den nog på riktigt nästan död på mig. Och det var nästan värt det.

Foto-2014-12-13-19-26-08

Goda instagrammare som vi är så förevigade vi så klart det hela. Sedan fick vi typ kramp av för mycket mat (skippade ostbuffén!!!), gick upp och la oss ca halv tio, tittade på film och bara myste i hotellsängarna. Så värt.

Foto 2014-12-14 09 34 21 (1)

På morgonen fick jag äntligen min brasa som jag tjatat om och en gudomlig frukostbuffé. Man borde alltid få färsk frukt till frukost.

Foto-2014-12-14-12-38-27

Som av något litet mirakel så hade de julmarknad på området samma dag så när vi checkade ut begav vi oss direkt till marknaden.

Foto-2014-12-14-12-22-04

Så här pepp var Sanna!

Foto-2014-12-14-12-32-51

Marknaden var knökfull med lokalproducerade varor. Jag köpte honung från Erik.

Foto 2014-12-14 12 53 49 (1)

Och så drack vi glögg.

Foto-2014-12-14-12-20-31

Det var så idylliskt, till och med hästen hade tomteluva!

Foto-2014-12-14-12-28-07

Den här kvinnan köpte jag konjakssenap av. Lena och Lasse. De hade varsitt stånd och Lena hade konjakssenap och Lasse hade whiskeysenap. Fast det var egentligen Lasses frus syster som hette Lena. Underligt triangeldrama eller något.

Foto-2014-12-14-12-44-44

Sanna köpte med sig en Vätte till Finland. De såg ca likadana ut.

Foto-2014-12-14-12-49-20

Ljuset var helt magiskt. Så även stämningen.

Foto-2014-12-14-12-25-27

Och sedan så tog vi bilen och åkte hem till Stockholm igen. En alldeles perfekt helg.

Coming home for Christmas

141218

Lagom till att jag anlände till Övik igår så anlände även snön. Det är verkligen något magiskt med den första snön. Den som täcker allt, så att allt blir vitt. Den som bara singlar ner som små vantar och hela en själv blir snötäckt men man märker det knappt.

Imorse tog jag med Leia ut på en promenad i skogen. Hon kom ju från Grekland i somras och har aldrig sett snö tidigare, så det var en spännande upplevelse. Till en början var hon mest förvirrad över var det där gräset hon brukar böka runt i var någonstans men efter en stund blev hon helt yster och galopperade rakt in i skogen med mig halkandes efter.

Eftermiddagen har spenderats i soffan med jobb på Better Bloggers samt SVT Forum på TV:n. Bloggresearch och politik. Inte så långt ifrån varandra som man kanske kan tro. Och nu har jag på något vis fastnat framför ”Real Housewives of Beverly Hills”. Det är som en sådan där bilolycka som man inte kan titta bort ifrån. Fantastiskt det här med kabel-TV.

Att göra slut.

rain

Första gången jag träffade dem var de nykära. Vi drack vin hemma hos dem och direktsände på internet samtidigt (fråga inte). Sedan dessa har de varit en enhet för mig. Självklart är det två separata individer men de har som ändå alltid suttit ihop. Sara och Jesper. Jesper och Sara. En fantastisk unit.

De gjorde slut för någon vecka sedan. Och det är förjävligt för dem och livet är så konstigt och allt är bara upp och ner. Och man beter sig underligt och man säger saker som sårar och allt är bara så konstigt.

De är vänner. Och de båda tycker om mig. Så de ville ha en ”göra-slut-fest” med mig. Och jag klappade händerna av lycka samtidigt som jag ville lägga mig i en liten boll på golvet och gråta.

Och de följde med mig hem och vi åt mexikansk mat och drack champagne och åt pepparkakor med ädelost. Och pratade business och nya lägenheter och jag kände hur ont det gjorde i dem fast de inte erkände det. Förutom när Sara gick på toa och jag kramade om Jesper och han erkände hur jävligt det var.

Och allt var så konstigt och så naturligt på samma gång. De kramade varandra och bytte blickar och ändå var allt så… slut.

Jag kände mig lite som ett skilsmässobarn (och eftersom jag är skilsmässobarn så vet jag vad jag pratar om). Jag älskar dem båda. De är fantastiska människor. Jag vill inte välja. Jag vill ha kvar mina jular, påskar och födelsedagar (fredagar, nyår och midsommar).

Och allt kommer hädanefter att vara precis detsamma. Och ändå helt annorlunda.

Jag vill avsluta med något peppigt och starkt. Men sanningen är att just nu är det svagt och ont. Det kommer bli bättre och det kommer växa kevlar på nerverna. Tills dess får vi bara kramas lite mer.

Bild

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier