När vi plåtade en editorial till Comme-Ci (kommer senare i veckan) förra veckan nere vid Arlanda Express så passade jag på att be Carla plåta några outfitbilder på mig med. Tuppar av så snygg man blir i Carlas kamera.
Nu har jag äntligen målat färdigt vardagsrummet, nu ska jag bara göra något åt ”hela havet stormar”-tillståndet som pågår där inne, sedan ska ni få se hur fint det blev. Whee!
Tre väggar så gott som klara. Bara en jättevägg klar sedan är mitt vardagsrum turkost. Och där har ni min helg.
Men jösses vilken tid det tar! Tapeten är ju någon variant av tygtapet så den suger åt sig färg som en svamp! Jag har redan använt typ dubbelt av mängden jag trodde att jag skulle behöva, det blir intressant att se var det här slutar. Jag vill bara bli klar NU så att jag kan börja med inredningsbiten. Nu har jag ju en hel vägg bokhylla att fylla! Men jag har dealat med mig själv att jag måste måla klart innan jag får börja med piffet. En liten morot till mig själv. Hellre det än pisk.
Så. Typ det har jag gjort. Och piffat till bloggen lite, som ni ser. Och vad har ni gjort i helgen?
”The Normal Heart” berättar historien om den första tiden under HIV-AIDS-krisen i New York, under tidigt 80-tal när regeringen tittade åt andra hållet medan tusentals homosexuella män dog. Den berättar om en riktigt förbannad man som kämpade sig gul och blå för att folk skulle se vad som hände, och än viktigare, faktiskt bry sig. Det är verkligen helt vansinnigt att dessa män dog som flugor och samhället blundade, ville inte kännas vid det. Inte mänsklighetens ljusaste stund, så att säga.
Det här är en frustrerande, hjärtekrossande, sorglig och vacker historia. Jag älskar hur den porträtterar homosexuella relationer och att filmen faktiskt berättas ur en gay mans synvinkel. Ett extra plus för att många av skådespelarna (samt även regissören) faktiskt är homosexuella, avsaknaden av vilka belysts som ett problem i många andra gay-relaterade filmer, tex ”Dallas Buyers Club”. Jag tror att det faktum att så många homosexuella filmskapare är inblandade i filmen har hjälpt dess autentiska känsla enormt.
Efter ”Eat, Pray, Love” var jag inte överdrivet imponerad av Ryan Murphy som filmskapare. Men här levererar han verkligen. Han lyckas skapa en film som är rå, vacker och full av kärlek. Och som har en historia som är så vansinnigt viktig.
Skådespelarna är på topp. Från Mark Ruffalo i huvudrollen till Matt Bomer och Jim Parsons och Julia Roberts i birollerna. Alla är på sitt a-game.
Den är full av passion, av frustration men även av kärlek och värme. Jag är förbannad och ledsen och glad om vartannat. Filmen är som en PMS-tripp.
”The Normal Heart” finns på HBO Nordic nu. Se den. För din skull. För dina barns skull. För att vi inte får glömma hur vi som mänsklighet svek oss själva. Let's not do that again.
I tisdags öppnade jag upp dörrarna till Comme-Ci's showroom och släppte in alla härliga människor som ville komma och prova smycken och solglasögon och sjalar och annat göttit. Lite så här såg det ut.
Jag hade köpt blommor och godis och jordgubbar. Mumsfilibabba.
Dessa finingar från JohannaN hade gjort debut i showroomet. Älsk. Fatta-smyckena är kampanjsmycken för att lyfta debatt och kunskap runt sex, våldtäkt och lagstiftning. Så bra sak.
Brand spanking new är dessa brillor från Love Moschino, de är så nya att de inte ens finns på shoppen ännu.
Jag färgmatchade deluxe.
Bagladyn och hennes små banditer kom och hälsade på. Som tur var hade jag barnbrillorna på plats så alla fick på sig var sitt par Moschino.
Grandpa på Kungsholmen är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholm. Det är en magisk liten butik med de vackraste kläderna, accessoarerna och inredningspryttlarna. Det känns liksom superretro och superpoppigt på en och samma gång. Jag köpte min Rodebjerkappa, ett av mina allra bästa köp, där.
I samma lokal finns också ett café där jag brukar försöka passa på att äta lunch då och då. De har WiFi och en skön fåtöljgrupp så efter lunchen kan det passa gott att stanna för en kaffe och lite caféjobb med. Dagens mystips!
Dag 75/100 – Inlägg 109/100
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer