Igår såg jag äntligen ”Bröllopsfotografen”, den där filmen som min fina vän Jenny och hennes blivande man och babydaddy Robban svischar förbi en sväng i. Hon är den fina blondinen med den stora fina knuten på skallen och han är killen med kameran. Han fick tillåmed säga ”tjena” till Kjell Bergqvist i filmen. Jag känner skådisar. Så himla coolt ju.
Amor Fati är latin för ”att älska sitt öde”, lite löst översatt. De orden står på min nya favoritring från Efva Attling och de är ord jag lever vid varje dag.
Det kan anses provocerande för vissa när jag säger att jag tycker att man ska försöka vara tacksam för allt som händer, även de dåliga sakerna. För man är ett resultat av alla sina erfarenheter, goda som onda. Allt formar en och man lär sig av allt man går igenom. Någon sa något i stil med att ”det är i motvind trädets rötter växer sig starka” och det passar nog in rätt bra på oss människor med. Efter regn kommer solsken och allt det där.
Just nu går jag igenom en känslomässigt turbulent tid. En förvirrande tid då jag, även om jag känner hur jag utvecklas och kommer närmare och närmare att bli en mer nyanserad och intressant version av den person jag är, tampas med känslor av otillräcklighet, ensamhet och andra känslor som är svårare att hantera ibland.
Och då är det en trygghet att veta att man är på en resa. Som inte har en hållplats eller ett mål. Utan att det faktiskt är resan som är målet. Och att trots att vissa delar av den är överjävliga så väntar helt fantastiska etapper som jag aldrig hade kommit till om jag valt en annan rutt.
Oj vilken fin metafor. Jag kom på den alldeles själv. Heja mig.
Jag är hemma. Jag spenderade ganska precis 18 timmar på sjukhuset innan jag blev av med nålen i armen och fick åka hem. Efter att ha blivit sjukskriven i två veckor och tillsagd att ”undvika folkmassor”. Utan diagnos men med en massa roliga piller. De är jätteblå. Nästan som i Matrix.
De har tagit mer blod från mig än jag någonsin blödit själv tror jag. Så många hål i mina armar att jag kunnat misstas för en simpel pundare. Och nu är jag tydligen smittsam som pesten. De kunde inte ha kvar mig på sjukhuset för de hade inte plats att ”sätta mig i isolering”. Skööönt.
Boven i dramat kallar vi än så länge för påssjuka. Japp, that's the one. Den där som barn får ibland fast typ ingen alls eftersom alla började vaccineras 1982. Men tydligen kan det smyga sig på en ändå. Jag är en av de speciella ca 30 själar som drar på sig detta årligen. Men jag har inte fått resultaten på provsvaren än så det finns fortfarande chans för läkarna att komma på alternativa, spännande diagnoser. Jag är typ med i ett avsnitt av ”House”.
Men nu börjar svullnaden avta i alla fall. Så pass att jag faktiskt idag åt en hel smörgås. Stående ovationer tack.
Fortsättning följer. Spänning är olidlig. Can you feel it?
Här bodde jag i 18 timmar. Inte så oskön som man kan tro faktiskt.
Branded.
Jag ligger på sjukhus. Inget jätteallvarligt hoppas jag men läkarna har inte riktigt räknat ut vad det är för fel på mig och vill därför att jag bor här en stund.
Ni minns halsflussen? Det var tydligen inte någon halsfluss. Vi har ett par bud på vad det kan vara istället men ingen vinnare ännu. Infektion av massiva proportioner har jag dock och får därför antibiotika intravenöst as we speak. Det känns lite som att jag är med i ”House”.
Min största problem just nu är att jag är nere på 24% batteri och inte har någon laddare med mig. Kan du säga panik?
När jag ändå ligger här halvdöd och väntar på min ”akutläkartid” klockan 17.40 och även ansiktet så smått börjar svälla upp så kan jag ju roa mig med en liten lista, snodd skamlöst av Sandra. Håll till godo.
Namn: Linda.
Piercingar: Öronen. Och så hade jag en i näsan i tio år. Tog bort den för 4 år sedan efter att min chef skämtat om den och jag då insåg att den nog inte riktigt var jag längre.
Tatueringar: Nope. Funderade på det i NY, men det blev aldrig av.
Längd: 172 centimeter.
Skostorlek: 38.
Hårfärg: Blond. Sådär naturligt så folk verkligen har rätt att skämta om det.
Fräknar: Ja, de syns så klart mest på sommaren och jag älskar dem.
Motto: Life begins at the end of your comfort zone. Och allt händer av en anledning. Amor Fati.
Kär? Nej. Men konstant förälskad.
Önskar du att du bodde någon annanstans? New York var ju himla trevligt. Men Stockholm är bra. Jag gillar Stockholm.
Tycker du att du är attraktiv? Just nu? Hell no. Men jag har mina stunder då jag känner mig rätt fabulous.
Vilket schampo använder du? Det som är närmast.
Vad är du rädd för? Ren och skär ondska.
Gillar du berg- och dalbanor? När jag väl sitter på den, ja. I kön, nej.
Senaste…
Filmen du hyrde? Ingen aning. Såg? ”Before Sunset” igår på TV.
Filmen du köpte? Eventuellt ”Gudfadern”. Har fortfarande inte sett den dock.
Låten du hörde: Den här. Så himla fin.
Låten du laddade ner? Gör inte sånt. Lever genom Spotify.
Personen du ringde? Nacka Närakut.
Personen som ringde dig? Mamma.
TV-program du såg? How I met your mother. Perfekt sjukserie, man behöver inte anstränga hjärnan alls.
Person du tänkte på? Han pojken.
Favorit…
Låt: Har fortfarande inte ledsnat på Someone Like You med Adele.
Sak att göra: Hångla. Dansa. Skratta. Kramas.
Sport: Tvinga mig inte. Sport är tråkigt.
Kläder: Kjol. Eller klänning. It's a tie.
Film: Before Sunrise.
Bil: Min.
Serie: Sex and the City. Fortfarande.
Har du någonsin…
Gråtit över en pojke? Typ en miljon gånger.
Gråtit över en flicka? Säkert.
Ljugit för någon? Det har nog hänt.
Varit i slagsmål? Nej. Förutom när jag spöade min bror när jag var typ 12. Förlåt.
Blivit arresterad? Blev haffad för snatteri när jag var 15. Första och sista gången jag snattade. Det var hemskt. Ett nagellack för 49 kr. SÅ ovärt.
Träffat någon från internet IRL? Typ en miljon. Träffade en gammal pojkvän via internet. Träffade senaste killen jag dejtade via internet. Samt massor med fina vänner som jag träffat genom bloggar och Twitter.
Antal…
Gånger du varit kär? 5.
Gånger ditt hjärta brustit? Varannan dag. Fast egentligen kanske bara 3. Svår fråga.
Hjärtan brustet på grund av dig? Skulle gissa på 4. Men inte säker där heller.
Tjejer du kysst? Typ alla mina tjejkompisar när jag var yngre.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Jag vet inte. Runt 10-15 kanske?
Senaste…
Boken du läste? Jag läser just nu Nicole Krauss Kärekens Historia. Det är så mycket fina ord i den. Jag vill aldrig att den ska ta slut.
Personen du fick e-mail av? Robert.
Personen du fick brev av? Räknas räkningar? Annars minns jag inte.
Personen du fick sms av? Maria. Hon undrade hur jag mådde.
Gången hela din familj åt middag tillsammans? När jag var hemma i Övik i februari.
Saken du köpte? Fil. Så att jag skulle kunna äta något fast jag inte kan öppna munnen.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer