Jag har aldrig varit en av dem som vill ha barn. Det är inte så att jag inte vill ha barn, men jag har aldrig känt den här enorma längtan efter en liten lintott hängandes runt benen. Bland vänner och bekanta springer vissa omkring med magar och pratar sparkdräkter och blöjor medan andra allvarligt funderar på att åka utomlands för att komma åt en spermabank utan ansträngning. Och här sitter jag och känner att detta är så avlägset att jag knappt kan se det vid horisonten.
Sedan FN:s rapport om klimathotet släpptes har jag också börjat fundera; för vem skaffar vi våra barn? Är det för att stilla vårt eget själviska behov efter att ha någon att älska och forma eller gör vi det för att vi faktiskt vill föra fram fler människor till denna jord som uppenbarligen är på väg att gå under? Hur kommer våra barn att leva? Och ännu mer viktigt, våra barnbarn? Vattennivån kan höjas med flera meter, naturkatastroferna blir fler och fler, är detta något vi vill utsätta våra avkommor för?
Moder Jord är riktigt förbannad. Vill vi att hon ska ut det över våra barn?
5 svar
Självklart så är man ego när man skaffar barn, det är ju en själv som blir lyckligast av det. Angående miljöhotet så försöker jag och Jonne bli mer och mer miljövänliga och bebisen i magen kommer nog bli en liten miljönisse. 😉
jag tror också att vi i framtiden kommer ha ett helt nytt miljöperspektiv på saker och ting. jag tror våra barn är en del av motivet till att folk ändrar livsstil. det kan ju vara ett geni som föds! med nya ideér och tekniker. ska vi beröva världen det?
jag är också en sån som inte vill ha barn dock. mest för att jag är osugen. 🙂
Men att inte skaffa barn pga oro för vad som ska hända med jorden är ju att ge upp!!! Det måste ju födas barn som kan rädda oss 😉
Hittade hit via Lena … och måste bara släppa en kommentar ang det här ämnet 😉 Oavsett avsikten så är det ju trots allt det här evolutionen går ut på … så det är egentligen inte så mycket att fundera över … livet är som livet är och livet kommer vara som livet kommer vara – eller inte … och vi kommer inte hinna uppleva undergången, liksom vi inte upplevde the big bang och levde som neanderthalare heller … That’s life.
Jag måste tyvärr erkänna att jag längtar efter barn och ser fram emot det. För några år sedan (jag är 31) så hade jag absolut ingen lust på att skaffa barn, men känslan har växt på mig så att säga. Efter att ha sett ”An inconvenient truth” blev hela min världsbild all shooked up och jag började tänka i samma banor som du; är det verkligen så att jag vill att ha barn i en värld som denna. Men efter att ha tänkt så och dessutom varit rätt så ledsen över tanken så insåg jag att barnen (precis som s skriver ovan) kommer att vara motivet till att vi förändrar vårt sätt att leva och att det kommer att bli bättre!