Nu börjar min favoritsäsong – hösten. Luften är krisp och hög, träden sprakar av färger och skogspromenaderna är en fröjd utan myggen.

I söndags gav vi oss ut jag och mamma, på jakt efter guld.

Jag är ju inte alls någon mästare på svamp, jag vet knappt hur kantareller ser ut – eller jag vet det men det finns ju de som är sjukt lika också! Dock inte denna, denna vet jag inte smakar dödsskönt i kistan. Eller så gör den det? Döds-skönt. Höhö.

Leia var med så klart, det bästa hon vet är att traska i skogen! Och nu för tiden är hon så himla duktig och lyssnar på mig och springer inte iväg så nu kan jag ha henne lös nästan hela tiden. Så skönt!

Uppe i bäcken fanns inte en droppe vatten men dock ett bävernäste! Så imponerad att de små varelserna kan bygga detta. Och vilka gaddar sedan!

Vi hittade en hel del magiskt fina svampar men inte den där guldiga typen som vi var ute efter.

Leia blev varm i allt rännande och då är det ju tur att det finns läskeblask att tillgå.

Mamma har så klart sina gömmor och de levererade även i år! Sådana här stora fina kantareller fick följa med hem! Några små rackare lämnade vi att växa till sig så de hämtar vi förhoppningsvis om några veckor (om ingen annan hunnit dit först).

Jag undrar alltid när jag ser sådana här träd – vem har varit framme? Hackspetten? Bävern? BJÖRNEN??

Så otroligt fint ljus i skogen att jag var tvungen att knäppa av en bild på mamma. Sedan bad jag henne att ta en likadan på mig.

Kompositionen är lite off och jag är inte i fokus men va fan, det är ändå en rackarns fin bild, eller hur?

Och så avslutade vi uppe på berget med utsikt över Kvavedsjön och hela vägen bort till havet. <3