Det är väl ungefär fyra-fem år sedan jag badade utomhus sist så ikväll när Kristina bjöd med mig att ta ett dopp i Sicklasjön var jag inte sen att haka på. Vi gick dit vid sju-tiden, det var nästan inget folk, solen var på väg när och när jag flöt på rygg hade jag bara blå himmel och några fluffiga moln ovanför mig. Att simma in i solnedgången är rent balsam för själen. Fluffigt balsam.

Svensk sommaridyll när den är som bäst.

Kristina och hennes dotter skulle prompt gå barfota på gruset. Man får ”sommarfötter” då sa de medan de kved lite.

På bryggan satt en tjej och spelade gitarr. Idyllen blir bara bättre.

Det var lite kallt först…

.. men det gick över. Så här ser ren och skär lycka ut. Tills en näckrosstjälk taffsade mig lite på benet och jag skrek rakt ut. Det kunde ju ha varit en haj.