Nu är jag äntligen tillbaka i Övik och återförenad med mina pälsbarn. Så himla underbart men JÄDRAR vad hårig man blir på cirka två sekunder!

Ni är många som har efterfrågat en uppdatering på hur det går med Leia och tassen så här kommer den! 

Leia har totalt varit på elva återbesök till veterinär sedan olyckan med tassen den 30:e maj (läs mer om allt här). Det har blivit en väldigt utdragen och lång process, till viss del för att Djurakuten i Stockholm fuckade upp den initiala behandlingen och gav Leia fel antibiotika och gav oss väldigt konstiga direktiv (ha ett öppet sår UTAN bandage?!) från början.

Sedan vi kom upp till Övik och började gå till Reginas Veterinärklinik så har allt känts och blivit mycket bättre. Vilka gullisar de är där! Inte höll på att ge mig dåligt samvete och fått mig att känna mig som en dålig och oerfaren djurmamma utan varit väldigt pedagogiska och stöttande hela vägen. Heja dem! Det är inte så jäkla lätt att veta hur man ska gå till väga med en sådan här skada när man aldrig haft hund förut, något som veterinären i Stockholm inte alls verkade förstå. Det kändes lite elitistiskt på ett underligt sätt, jädrigt trist när man redan är upprörd och mår skitdåligt.

I alla fall. Leia har haft bandage på tassen hela tiden den senaste månaden och vi har varit hos Reginas två gånger i veckan och tittat till, rengjort och lagt om igen. Det har varit jätteskönt att ha dem med hela vägen så att man vet att allt går rätt till och man är på rätt väg istället för att vara dumsnål och försöka göra det själv.

Som TUR är så behövde vi inte amputera tån, något som var på tal ett tag eftersom den blivit så inflammerad. Nu har såret helt läkt ihop runt benet och en sårskorpa har lagt sig utanpå men det är fortfarande tratt som gäller nonstop för att hon inte ska slicka eller slita upp såret innan det är helt läkt. Eftersom hon numera är lite ovan att gå på tassen så har den blivit lite svullen nu när hon går på den mest hela tiden igen, jag antar att det är för att den blir ansträngd?

Vi har inga fler besök inbokade hos veterinären nu utan nu är det tänkt att vi ska klara oss själva. Jag blir ju nervös varenda gång jag tittar på tassen och den ser lite svullen eller röd ut, men den håller väl på att vänja sig vid trycket av belastning igen antar jag? Så nu är det bara att hålla tummarna att allt fortsätter på den här vägen och att sårskorpan trillar av för att avslöja en helt ny och fin tass därunder om en vecka eller två.

Förutom kränktheten av tratten är Leia vid gott mod och blev himla glad att se matte igen idag. Vi har pussats och busat och jag ser på riktigt fram emot att skeda ikväll i soffan. Vovvenärhet! <3

Och för er som undrar, JA, jag fick ersättning av försäkringsbolaget (Agria) för skadan så jag behöver ”bara” betala 25% av alla veterinärkostnader plus en fast självrisk på 1700. Så inte helt ruinerad, bara lite. 🙂

Tack åter igen för alla era stöttande ord och för att ni bryr er om mitt lilla hjärta! <3

En aning kränkt men mycket söt.

En klo kort men på bättringsvägen!