Jag har ont i hela kroppen, jag är inte van att faktiskt vara igång och göra saker en hel dag. Idag var det som sagt spring på stan ett par timmar och sedan tillhörande promenad hem på ca 4 km. Handla lite till plockbuffén imorrn och när jag kom hem var det bara att sätta igång att sy gardiner.

Jag har inte sytt överhuvudtaget sedan jag flyttade från Övik 2001. Då medförde bristen på symaskin att min syjunta begränsades till tråcklande av trasiga sömmar och stoppa sockor. Fast egentligen inte stoppa sockor (Vem gör det?? Jag köper nya.). Men idag har jag och symaskinen pratat gamla minnen och snurrat undertråd.

Resultatet blev två panelgardiner och tack vare att det blev tyg över så fick jag även två fina kuddfodral till mina prydnadskuddar. Det tog sin lilla tid, närmare 5 timmar, men det var det värt. Mamma grubblade och grubblade och undrade varför jag helt enkelt inte köpte färdiga gardiner, klart och färdigt och förmodligen till och med billigare. Nä, jag ville göra detta själv, göra något med mina händer och faktiskt känna när dagen var slut att jag åstadkommit något. Och så kan jag vara extra stolt om någon säger nått snällt om mina nya gardiner. 🙂

När kärleken föds har den inget namn
När kärleken dör, vet du vad som försvann
När kärleken föds har den inget namn
Men vi hade den här, tills du släppte min hand.