I lugnets vacuum.
lördag, 16 juni, 2012
Inga kommentarer
När jag inte tänker exploderar själen. När jag bara känner finns bara jag och ingenting alls. Det enda som hörs är alltet och tomheten. I
När jag inte tänker exploderar själen. När jag bara känner finns bara jag och ingenting alls. Det enda som hörs är alltet och tomheten. I
Tomheten. Ömheten. Att fyllas upp av en illusion. Vi finns inatt men kanske aldrig mer. Ljuset tar över min stilla natt. Avslöjar mina skavanker. Mina
Jag behöver en tätare rustning. Ett hårdare skal. Något som förhindrar sårbarhet att sippra ut. Och hopp att sippra in. Jag måste ge upp. Lämna
Framtiden petar på mig. Vill upplysa mig om att det finns saker där som väntar. Saker som glimmar av hopp. Genom nyckelhålet skiner ett ljus
Jag har fastnat i låttextträsket (långtttt ord) igen. Jewel är bra på sånt. Cause the only real pain your heart can ever know Is the
Jag älskar många. Jag älskar min mamma och min pappa och min bror och mina systrar och min fina barndomsvän som jag känt i all
Jag är mycket svag för låttexter. Sådana där bara går rakt in i själen och rumlar runt. Vissa rader här och där som slår an
Eftersom att jag fotograferar ungefär i samma hastighet som jag andas så är denna uppgift i stort sett omöjlig för mig. Det blir lite som
Sällan har det hänt så mycket som det gjort det senaste året. Och sällan har jag växt och känt och slungats mellan eufori och förtvivlan
Jag vet, jag är lite sen med det här inlägget. Men söndagen blev ju så rackarns hektisk och trevlig. Ju. Jag väljer att modifiera de
”Berätta om din bästa vän.” Men, om jag inte har någon bästa vän då? Tänk om jag har en hel drös fantastiska människor i mitt
Stockholm. Vackra älskade Stockholm. Om elva dagar har jag bott i Stockholm i fem år. Det är det längsta jag bott i samma stad någonsin