Jag ska bli lärare.

Var på möte med min handläggare på arbetsförmedlingen idag och pratade framtid. Sist jag var där fick jag en katalog med en massa yrkestester och information om olika yrken och enligt den ska jag bli lärare. Lärare. Jag som för några år sedan hatade barn och hade noll tålamod överhuvudtaget. Jag som inte kan förklara saker för att rädda mitt liv.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer naturligt och vettigt känns det. Att forma de som ska ta över, forma framtiden. Inte bara lära barnen läsa, räkna och skriva, utan lära dem respekt, ödmjukhet och generositet. Att vara en bra människa. Jag vill göra något för och med människor. Göra någon skillnad.

De senaste åren har jag förändrats. Bara de senaste veckorna har jag känt mig som en ny människa med nya mål som ser på livet med nya ögon. Nu ser jag möjligheter, inte svårigheter. Jag ser inte problem, jag ser lösningar. Eller nått åt det hållet iaf.

Uttryck som pedagogik, didaktik och “barns utvecklingsprocess” får mig att klappa händer av spänning. Det är ett jättestort steg men åt helt rätt håll.

Jag var också in på Bianco och pratade om praktiken. Jag fick se hur kassan funkade och kikade in på lagret. Det känns helt underbart att börja jobba igen.

Nu ska jag äta glass och jordgubbar och titta på CSI Miami med mor och syster. Idag har varit en bra dag. En dag då livet inte står still utan går framåt.

6 kommentarer

0

Nicole Kidman vann kampen om vem som skulle gå ned för altargången först av henne eller ex-ankaret Tompa Cruise. Jag är inte döförälskad i puffärmen på klänningen men jag älskar slöjan!

Mer bilder här!

1 kommentar

0

“Vad är det för fel på oss människor som gör att vi rusar åstad och gör sådant vi inte borde, sådant som bara skadar oss och andra? Varför har vi fått känslor vi inte kan styra över? Som leder käpprätt dit vi inte alls vill komma. Vi är vandrande konflikter, inbördeskrig på två ben, och om människor vore bilar skulle vi reklamera dem för att de var felkonstruerade.

Varför är vår förmåga att njuta begränsad, men vår förmåga att lida obegränsad?”

- Marian Keyes, “Å andra sidan”

Inga kommentarer

0

Så var utlandssemestern för året avklarad. Idag har jag och familjen varit i Danmark och provianterat alkohol. En bilfärd på tre timmar till Helsingborg och sedan 20 minuter båt och så var man utomlands. I typ en halvtimme. Sedan 20 minuter båt hem till Svedala igen. Några liter vin rikare.

Jag saknar doften av hav. Född och uppvuxen vid Norrlandskusten så får man lätt inlandssjuka av de små ursäkter till plaskpölar som finns här omkring. Så att stå på soldäcket på “Hamlet” och andas in havsluften var rent ut sagt himmelskt. Lite fräknar på näsan fick jag på köpet.

Helsingör var lugnt och stilla, så när som på ett par caféer som var söndagsöppna, och två vinbutiker, på en gata där alkoholen uppenbarligen brukar flöda alla andra dagar på veckan, som hade hållit öppet för oss desperata söndagsturister. Otroligt mysig stad dit jag gärna åker tillbaka när jag har mer tid och mindre skavsårsframkallande skor (äger jag några sådana??).

På vägen hem från Helsingborg så blev det ett stopp på IKEA, och så var jag ett litet köksbord rikare. Vitt i plast med två olivgröna plaststolar till. Härligt retro, eller hur? Och så inhandlade jag en bäddmadrass. Nu kanske soffan blir något bekvämare att sussa i och mindre aj-ont för ryggen.

Skulle göra lite kvällsmat till familjen och så höll jag på att elda upp lägenheten genom att placera korvbrödspåsen på en väldigt het platta. Bränd plast luktar inte gott. Och mamma tjuter högt när det brinner. Eller sprakar lite i plast iaf.

7 kommentarer

0

Ångest. Ett väldigt ofta förekommande fenomen i min blogg. For kicks så kollade jag upp hur många gånger ordet “ångest” förekommit i denna blogg det senaste året.

23 gånger.

Och då snackar vi inte hur många gånger jag skrivit själva ordet. Utan antalet inlägg som innehåller ordet.

Det är ju så man blir lite trött på sig själv.

Ingen kan ju anklaga mig för att inte ångra mina synder i alla fall.

Inatt sover jag och katterna ensamma. Mamma och Anna har tagit sin tillflykt till husbilen tillsammans med styvfar. Där finns det riktigt sängar som man inte får ont i ryggen av.

Jag såg “Broarna i Madison County” innan, det gick på TV. Det enda jag kunde tänka filmen igenom var “korkade, otrogna slampa! Fattar du var du slänger bort?!”. Det var nog inte poängen med den filmen. Men jag har lärt mig min läxa. Så pass att jag kallar Meryl Streep för slampa.

Inga kommentarer

0

I love you, ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic!

Upp till bevis nu långeman.

Update.
Jaha.. nähä.. skit i det då! Så var festen över.

Inga kommentarer

0

Najs:

Jag är vaken.
Solen skiner.
Jag är inte bakis.

Bajs:

Vi ska tömma förrådet i Parkstan idag.
Ångest.
Ångest.
Ångest.

Inga kommentarer

0

Jag fick praktikplatsen som jag pratat om tidigare, så nu kan jag avslöja lite detaljer!

Jag kommer att praktisera fyra veckor i juli och augusti på Bianco här i Borås! Passar det inte som fossing i stilettklack så säg! :) Så har ni vägarna förbi Borre runt den tiden så tycker jag ni ska kika in och köpa lite vackra fotsmycken av mig.

Ett stort steg i rätt riktning. Det känns jättebra att äntligen få aktivera sig lite. Och att umgås med skor hela dagarna är ju som bättre än att.. ja.. umgås med många andra döda ting.

Det är midsommarafton. Klockan är 23. Jag bloggar från min nybäddade soffa/säng, tittar på “Blommor av Stål” och syster yster ligger bredvid och knaprar chips. Jag fick iaf lite jordgubbar.

Jag messade C innan. Önskade en trevlig midsommar. Inget svar. Jag vet inte vad det betyder. Men jag mår illa. Fruktansvärt illa. Jag kommer drömma mardrömmar inatt. Om han som skulle vara drömprinsen. Och vad min drömprins gör i Smögen med andra prinsessor.

Jag behöver inga blommor under kudden för att veta vem min prins är.

8 kommentarer

0

Lite regn och en midsommarstång nere på Almenäs. Det var väl så mycket tradition som det blev.

Nu har jag och mamsen pillat på med käk. Det blev otroligt o-konventionellt med fläskfilé, inlindat i bacon och toppat med ädelost. Svärmors mummarecept! Oj.. förlåt. Ex-svärmor.

Och potatisgratängen är i ugnen. Mini-mat och en massa vitlök. (Jo, det är mobilkamera.)

Och så film på tv och godis. Och självklart lite alkohol. Man kan ju inte bryta alla traditioner.

Glad midsommar på er! In i dimman!

Inga kommentarer

0

Tidigare idag fick jag ett samtal från en kille som jag bara träffat ett få par gånger. Han är en kompis till en kompis och vi bytte telefonnummer eftersom han är en grym dansare och vi tänkte höras när vi skulle ut och dansa. Jag fick känslan av att han var lite intresserad av mig sist vi sågs, men så fick jag reda på att han börjat dejta sitt ex igen. Kanonkul för honom! Vad jag inte riktigt förstod var varför han påpekade det för mig så tydligt, det var inte direkt en sådan situation som krävde att man satte sådana gränser. Och jag hade inte uttryckt nått intresse. Jag antog bara att jag hade fattat fel. Anyway.

Detta var inte så konstigt. Det konstiga var att idag ringer han, bara för att kolla läget. Sa att han hört att jag blivit singel, jepps sa jag. Men det var ju inte han? Nja, det var han ju kanske inte. Glad midsommar och så la han på. What?! Me icke fatta nånting alls. Menmen, var ju kul att han ringde och önskade glad midsommar. Detta är alltså enda gången jag någonsin pratat med killen på telefon.

Efter det började jag tänka lite. Är det meningen att jag verkligen ska vara singel nu? Dejta och så? Jag tänkte hela tiden när vi pratade “vad vill han? Snälla, fråga inte om vi ska fika eller nånting..”. Om han hade bjudit ut mig, vad hade jag sagt? Allt känns så fel. Jag kan inte ens tänka tanken att träffa någon annan än C.

Den här helgen kanske kommer avgöra hur han känner inför att träffa andra. Flirta med andra.

Jag önskar och ber bara att han saknar mig mitt i allt det andra. Bland alla de andra.

Inga kommentarer

0