Bid For Fashion måste vara det mest korkade (eller genialiska) och frustrerande jag någonsin varit med om. Jag trodde, dum som jag är, att det här var som Ebay och att man på ett enkelt sätt kunde roffa åt sig sjukt billiga märkesväskor, så länge man var lite taktisk. Think again. Jag borde ju ha vetat bättre. Så enkelt var det ju självklart inte.

Först och främst så kostar varje bud 10 kronor och man måste köpa minst ett budpaket för 70 kr. Detta är utöver vad själva vinsten sedan kommer kosta såklart. Varje gång man lägger bud så ökas summan med 50 öre, man kan alltså inte själv lägga ett maxtak direkt utan måste lägga dessa 50 öre (+10 kr för budet) varje gång. Sedan har de en liten fiffig applikation som gör att, om någon lägger ett bud inom 30 sekunder av auktionens slut så förlängs auktionen med ytterligare 30 sekunder. Vilket betyder att en auktion som skulle ha varit slut klockan 19.00 fortfarande pågår, 19.14. Det är basically ett race för att se vems plånbok, alternativt vems klickfinger, som ger upp först.

Som sagt, det var en smart människa som kom på det. Internets snart mest hatade person bland väskgalna chics.

En lackig Marc hade ju suttit fint. Fint som snus.