Året är snart slut och det börjar bli dags att summera. När jag tänker tillbaka på 2009 så tycker jag inte att det har hänt så mycket, rent spontant. Ett år som passerat lite passivt och rätt snart kommer falla i glömska. Ett år då ingen historia skrevs direkt, åtminstone inte på mitt privata front.

Men så strosar jag down memory lane i arkivet och inser, att det hände faktiskt ett och annat.

Som i januari, när brorsan var på besök och vi myste i Gamla Stan, Kate tog hem två guldglobar och jag dansade loss i både Charleston och Afrikansk dans. Dessutom funderade jag redan då på lugg, och så fyllde min älskade lillasyster vuxen. Och så fick jag Spotify av Hasse och Jessica! Oh the joy.

I februari upptäckte jag att Ed Westwick var britt (hawt!), jag kramades med vänner i Göteborg och med Tony Irving backstage på ”Let's Dance”, jag fick en ros på Alla Hjärtans Dag, träffade nya vänner när jag firade Sandra, introducerades för Veronica Maggio och började twittra. Daniel och Victoria förlovade sig och så såg jag en väldans massa film. Oscarsgalan är helig.

Och sen kom mars. Som nog var den bästa månaden på året. För det var månaden då jag till slut fick träffa Julia Roberts. I London. Det var stort.

I april fyllde jag år, våren kom till Stockholm, sommaren kom till Borås en sväng och jag målade påskägg under en finfin påskhelg hemma i Övik.

Maj bestod av en hel del fina dagar. Och en och annan fin kväll. Jag såg Beyonce live. Drack vodka på tub. Och så dödade jag blommor. På löpande band.

I juni var det dags att knipsa Silver, jag rockbowlade utan större framgång, jag röstade fast jag knappt minns på vad, det blev sommar och jag gjorde fint i sovrummet. Michael kilade vidare, mormor fyllde 80 och så blev det sommarfest och semester(eller ja, typ). Och så var jag på dejt (jodå, det inträffar en gång i halvåret sisådär).

Juli, kära juli. Vi målade sommarhuset, åkte lastbil och på hemmasemester till Högbonden, jag åt surströmming för första gången och spenderade en hel del tid i hammocken och vid havet. Jag blev jag invalid en stund, Mr K var på besök och så funderade jag lite på kärlek och längtan och mål. Och så flyttade jag från Absolut Glam till La Linda!

I augusti blev det ett fasligt hattande till Västkusten. Först myste jag med Jenny medan resten av Sverige var på U2 och helgen efter var det dags igen för att se Madonna. Jag badade för första gången på flera år, jag besökte Operan för första gången och så vankades det kräftor x2.

I september började det kännas att hösten kröp på. Deppighet blandades med finfina dagar men mycket tankar och funderingar var det i omlopp. Men jag hade ju alltid Gilmore-töserna till tröst. Det var mycket hemlängtan. Men självklart hanns även lite mys, finkultur och kalas med! Och så lite tråkigheter – Patrick Swayze lämnade oss.

Oktober. Maria kom på besök. Jag var med på teve. Och i Glamour. Pappa drattade på arslet och bröt handleden. Jag ordnade smyckeskalas och sedan tog jag en bloggpaus. Och så kom jag tillbaka lagom till Blog Awards.

I november kom mamma och Anna på besök och vi gick på musikal. Jag blev med lugg, jag började drömma lite och gjorde ett pluggförsök. Jag hälsade på min invalide far i Borås och sedan kom han och hälsade på mig tillbaka. Vi var på Idol och jag lärde mig att det heter prokrastinera, det jag gör. Lite andra trevligheter blev det även i form av julbord på Fjäderholmarna och den fantastiska bloggfesten på Rose.

December alltså. Frosten kom. Snön kom. Sedan kom det lite mer snö. Och lite till. En jävla massa snö helt enkelt. Däremellan bakade jag lussekatter, firade Soffis och Kattis , kollade in NEXX och adventsmös hos Jempa och Fredrik, spelade alfapet, träffade gamla vänner och firade jul. Och så dog Brittany Murphy. Droger eller en gris? Det återstår att se.

Som sagt. Ett och annat hände tydligen ändå.

Nu är det nyårsafton, klockan är 2 på natten och mindre än 22 timmar återstår av det här året. Och i alla fall 8 av dessa tänkar jag spendera sovandes. Sov sött kära vänner.