Som trädet i skogen. Ensam och osynlig.
måndag, 6 augusti, 2012
2 kommentarer
Sådana här dagar känner jag mig som det där trädet i skogen. Det som inte finns om ingen finns där för att se det. För
Sådana här dagar känner jag mig som det där trädet i skogen. Det som inte finns om ingen finns där för att se det. För
Vackra Övik i solnedgång. Hej Stockholm, nu är jag hemma igen. Ett slag i alla fall. Nu är det så här att hela semestern i
Vaknade halv fyra inatt med hopplösheten som ett täcke över mig. Jag önskar att jag hade kunnat skylla på baksmälla, men sådan tur ska vi
Lite så här är livet idag. Konstigt hur olika dagar framkallar helt olika ångestkänslor. I måndags fastnade jag på en bänk bland en massa folk
Ni säger att jag är en kämpe. Att jag inte ger upp. Att jag är modig. Det är onsdag, klockan har passerat två och jag
Jag satte mig ner på bänken på Mariatorget och i samma sekund tog den mig gisslan. Det var som att någon tryckte på off-knappen och
Idag är jag rädd för livet. För att det ska nästla sig in genom ögon och öron och slita ut de få bitar av mig
Det har varit ett par intensiva dagar. När man har förstagångsbesökare från New York i stan är det inte riktigt läge att fastna i ångesten
Jag har spenderat hela dagen idag i soffan/sängen. Är det någon som egentligen är förvånad? Jag blir så fruktansvärt besviken på mig själv, speciellt som
Jag sitter och läser gamla blogginlägg från sist jag var sjuk. Det är läskigt och ganska vidrigt hur mycket jag åter igen känner igen mig
Min dag. Ja hörrni. Det börjar liksom bli lite tradigt att berätta om mina dagar. För även om de blir liiitelite bättre, så lite att