En av de stora ”saker-att-göra-innan-jag-dör” kan jag nu bocka av på listan. Igår hoppade jag nämligen fallskärm för första gången. Helt ensam var jag dock inte. Andrew hette killen som satt tajttajt fastspänd på min rygg, han sa inte mycket men han såg till att jag inte dog, vilket var ungefär så mycket som jag begärde av honom.

12 000 fot (ca 3650 meter), 200 km i timmen, utsikt över Lake Taupo och en känsla som inte finns på skalan. Det går inte att beskriva den känslan som det är att falla fritt i luften och sedan bara glida fram som en fågel. Det finns inget som denna känsla kan jämföras med. Det måste upplevas. Det var helt klart något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Om det inte var så förbannat dyrt skulle jag göra det igen. Och igen. Och igen.

Bilderna nedan är tagna från DVD:n som jag fick med mig hem. Förhoppningsvis förmedlar de en liten del av var jag tyckte om det fantabulösa som är fallskärmshoppning.

9 svar

  1. Hej Linda! Fasiken vad härligt du har det på din resa!! Jag måste vara en av dom sämsta på att kommentera men bara så du vet så är jag inne o kollar efter uppdateringar varje dag. Hoppas fortsättningen på din resa blir minst lika bra! Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Dan före dan – vi får en vit jul!!

Imorse när jag vaknade såg världen ut så här! Efter en vecka av regn och is och regn och slask och blötsnö så kom den

Vlogg: Nu flyttar jag!

Min sista vecka i Stockholm innan flytten gick till Övik bestod av packning, packning och mer packning. Samt en härlig fotoutflykt och avskedsfest med bästa

Att bygga ett trädäck

I flera somrar nu (eller de fyra som jag bott här) har jag längtat efter att ha ett trädäck i trädgården. På verandan har jag