De flesta vinterdagar försvinner i ett virrvarr av kalla tår, snoriga näsor och mörker. Men sedan finns det de där dagarna då man faktiskt tar sig för att skapa minnen. Att man åker till den där platsen och gör den där saken som på papper ser så pyttig ut men som blir ett alldeles perfekt minne att stoppa i en ask och spara till de där andra, inte så minnesvärda, dagarna.

Alla hjärtans dag var en sån dag.

Då kidnappade jag nämligen Jennys dotter Siv och åkte ut till Nyänget! Där har kommunen plogat upp en isbana på Bäckfjärden som går hela vägen ut till Fjälludden (där vi isbadade förra helgen), en sträcka på sisådådär fyra kilometer.

Jag är vanligtvis ganska harig när det gäller att röra mig ute på isen, men när det hängt en relativt tung plogbil där innan mig så kändes det ändå ganska lugnt.

Vi hade inga skridskor med oss men spark fanns att låna på plats så vi med oss den ut på isen istället. Sedan var det bara att sparka på!

Det var en alldeles ljuvlig eftermiddag och minusgraderna bet i kinderna samtidigt som solen värmde nosen. Hade jag varit en planerare hade jag tagit med mig en termos kaffe och några bullar och haft picnic ute på isen men eftersom jag inte har huvudet med mig så blev det bara en promenad.

Bästisarna. 🐶❤️

När solen började dra sig ner bakom berget vände vi och begav oss tillbaka mot fastlandet.

Att GÅ på havet ändå, i solnedgång. Vilken grej?!

Tillbaka på stranden med minnesbanken och själen påfylld. Perfekt alla hjärtans dag.