Michaela har skrivit så himla fint om kärlek och om att det är så mycket bättre när man vet att det är på riktigt än där i början, när man är nervös och inte vet och allt mest bara är jobbigt. Nej, jag håller med henne. Det allra bästa är att somna bakom honom sniffandes i hans nacke och fläta ihop benen precis som man vet att man tycker om. När man kan minnas den där doften fast han inte är i närheten. Länge, länge efter att han är borta.