Jag är inte direkt en person som har problem att prata med folk. Jag skulle kunna beskriva mig själv som översocial, till och med. Men att stå framför folk och prata, tala till dem och inte riktigt med dem, då blir det en annan femma. Det associeras lite med de där ruggiga tillfällena när man var tvungen att så framför klassen i åttan och prata om solsystem eller vulkaner eller något annat man inte hade någon koll på. Så vem skulle ana att jag skulle komma att bli en person som älskar att föreläsa?

Förra tisdagen pratade jag framför en grupp på Fountain House i Stockholm. Fountain House är ett aktivitetshus för personer med psykisk ohälsa, så jag var där delvis för att prata om min egen depression, men även för att ge dem en liten kurs i sociala medier.

Det är fantastiskt hur enkelt och framför allt roligt det är att föreläsa om något man kan! Jag repeterade det hela samtidigt som jag gjorde presentationen och skrev ner några stödord men i det stora hela så gick jag bara på minne och magkänsla. Och det är en otroligt maffig känsla när man ser att det man säger påverkar och peppar människor!

Efteråt fick jag i stort sett bara positiv feedback (förutom att jag har en tendens att prata fort när jag blir exalterad), alla fina ord värmde ända ner i själen och fick mig att inse att, jag är ju bra på det här, det här vill jag göra igen!

Så nu har jag bestämt mig för att lägga till föreläsningar som en tjänst för i mitt företag också. Om hur man jobbar med sociala medier och mot bloggare som företag, hur man fixar jobb och bygger personligt varumärke genom sociala medier och även om min egen resa och min sjukdom, om folk skulle vara intresserade av det. Ännu ett spännande spår på min redan otroligt spännande resa.

Eva som jobbar på Fountain House och jag. Peppen!