tisdag, 25 september, 2018
2 kommentarer
Blir det mer höstigt än äppelfest? Gärna i kombination med krispig luft och gula löv så klart, men äpplen i sig är något som bara skriker höst för mig.
Skörden från vårt lilla äppelträd i Kvaved resulterade i ganska precis åtta äpplen av blygsam storlek men mormor och morfars tre äppelträd har bjussat på desto mer frukt! Vi har nog redan varit där och plockat 3-4 gånger till saft, mos och kräm och i söndags var det dags igen. 10 kilo äpplen fick vi med oss som skulle bli must!
Dessa äpplen släpade vi med oss till Nätra Hembygdsgård i Bjästa där Äpplets Dag skulle firas!
Jag älskar den här hembygdsgården! Vi har varit här flera gånger förut, bland annat på teater (eller bygdespel som det så härligt heter) och så har de en grym loppis här. Denna söndag dignade det av saft och sylt och marmelad och annat göttigt som resultatet av skördesäsongen.
Magnifika grönkål såldes vid ett loppisstånd och det gick åt så det stod härliga till. Vi har fortfarande massvis med grönkål kvar i landet så då kände jag mig rik. Fantastiskt hur rik man faktiskt kan känna sig av saker som växer ur jorden.
Marmelad på maskros och havtorn, har du provat det någon gång?
Här var vår primära anledning till besöket – äppelmustande (fler än vi med den tanken)! Det var alltså ett gäng på plats med äppelkross och press och så fick man ta med sig egna äpplen och så gjorde de must av kalaset. 15 kronor litern ville de ha för besväret, ett kap!
Ska vi titta på hur det gick till?
Först tar man bort skavanker på äpplena och tvättar dem. Vi hade precis plockat äpplena från träden och bara plockat ”bra” äpplen så vi behövde inte rensa bort något.
Sedan ner i äppelkrossen!
På andra sidan kommer det här gojset ut! Ser halvmysigt ut va? Våra äpplen var ganska mjöliga, därav den lösa konsistensen.
Gojset åker sedan ner i äppelpressen!
Leia var med så klart och som alltid poppis, främst hos barn. Den här lilla killen kom fram och ville prompt hålla kopplet och sa helt sonika åt mamma (min mamma alltså, inte hans) att ”håll min glass”. Så då höll hon i glassen och han i vovven. Man ska veta att be om det man vill ha här i livet annars får man ju inget!
Det fanns även andra husdjur på plats, som den här geten! Älskar det här mötet, båda två viftade lite försiktigt på svansarna och försökte få kläm på varandra.
Minns ni förresten getterna som jag fotade som tittade sig själva i spegeln just på den här loppisen förra sommaren? Det här är bebis till den mamman!
Mormor var med och blev kompis med geten. Visst är hon fin mormor i röd jacka och matchande blommössa? Det blåste så in i norden den här dagen så hon frös. Och så fint att man ser att hon ler fast hennes mungipor går nedåt, är inte det knäppt och gulligt?
Tillbaka till pressandet. Jag ÄLSKAR den här retro-pressen! Det fanns även en annan variant, en mer modern sådan, på plats som använder lufttryck (tror jag) men denna var manuell och den fick man liksom snurra ner och så kom musten ut längst ner.
Hallå musten!
Sedan silades den en gång till och så ner i dunken vi hade tagit med oss. Närmare 3 liter blev det av våra 10 kilo, det brukar bli runt hälften men eftersom våra äpplen var mjöliga och liksom lite ”lösa” så blev det mindre. Fråga mig inte hur den ekvationen går ihop.
Sedan sa vi hej då till geten och begav oss hemåt!
Morbror Roger och mormor matchar. Vilken gullig liten tant hon blivit.
Must och ett äpple och en kofta som det blåste rakt igenom. Men jag var glad ändå!
När vi kom hem var det dags att pastörisera äppelmusten! Man kan hoppa över det här steget men då håller musten sig bara i några dagar. Om man pastöriserar den håller den ofta i över ett år! Och med den kanske inte så supersäkra hanteringen utomhus av hela kalaset så kändes det bra att få bort eventuellt skräp.
När man pastöriserar så hettar man upp musten till mellan 78-82 grader, låter den gurgla där i några sekunder och tar den sedan från värmen. Under tiden tog vi bort överdrivet skum och sedan tappades musten på uppvärmda flaskor. Klart!
Rikedom. <3
Senaste kommentarer