Topptur till Mittåkläppen

180908-mittaklappen-6

Numera kan jag titulera mig bergsbestigare. Kläppklättrare. Fjällskuttare? Jag har i vilket fall som helst bestigit en form av kulle som är 1212 möh. Och mäkta stolt över detta! (visserligen besteg jag en vulkan på Nya Zeeland för typ åtta år sedan som var sisådär 1900 möh men vet ej om den meriten håller ännu?)

180908-mittaklappen-2

Den här lilla kullen var målet för dagen – Mittåkläppen i Bruksvallarna, Härjedalen. En mäktig pjäs och när man står framför den undrar man lite lätt hur man tänkt ta sig upp dit?

180908-mittaklappen-13

Roger och mamma var med!

180908-mittaklappen-22

Och Sara så klart!

180908-mittaklappen-11

Det är sjukt svårt att ta bilder som får storheten av det här landskapet att gå fram. Men om man säger så – jag fick en pytteliten ångestattack av svindel och blåst ungefär någonstans här.

180908-mittaklappen-15

Den lätta vägen eller den branta vägen?

180908-mittaklappen-14

Ja, hmmmm….

180908-mittaklappen-17

Leia var så klart med! Det här är hennes bästa dagar i livet. När hon får springa lös och det blåser så mycket att hennes öron står rakt upp.

180908-mittaklappen-26

Vi tog den ”alternativa” (lätta) vägen. Annars hade jag nog dött.

180908-mittaklappen-12

Så här glad var jag i själen! Titta bakom mig liksom??! Helt magiskt.

180908-mittaklappen-38

Och helt plötsligt var vi på toppen av världen, nästan uppe bland molnen.

180908-mittaklappen-27

Uppe på kläppen kunde man gå fram till kanten och så störtade det typ rakt ner. Roger gick alldeles för nära kanten och det sög till sådär vidrigt i magen.

180908-mittaklappen-47

Där uppe höll vi på att blåsa bort så då gick vi ner igen!

180908-mittaklappen-48

Hej hej!

180908-mittaklappen-40

Sara lekte Spiderman och det uppskattar man ju.

180908-mittaklappen-49

Och så knallade vi ner igen. Längst ner hängde några renar och betade men de hann springa iväg innan jag fick klappa.

180908-mittaklappen-53

Magi.

180908-mittaklappen-43

Tack Sara och Tänndalen för en fantastisk helg! Jag tar med mig lite mer mat till själen och lite mörare ben hem.

10 bilder sedan sist

Imorse strax efter fem satt jag i bilen på väg till flygplatsen. På raksträckan precis innan man kommer fram till landningsbanan var jag tvungen att tvärnita, hoppa ur bilen och ta den här bilden. När Moder Natur bjuder på sådana här magiska stunder måste man stanna upp, tacka och ta emot.

Det har varit dåligt med dagboksbloggande från mig på sistone. Jag vet inte vad du tycker (snälla säg!) men jag älskar ju dagboksbloggande. De här glimtarna ur vardagen som man liksom vill komma ihåg och lägga till arkivet. Inte för att de kanske är banbrytande eller förändrar någons liv utan för att de var en härlig stund i mitt. Så håll till godo.

Jag var ju i Stockholm för ett tag sedan och fick då lyxen att ta en kaffe med de här två donnorna, Vanja och Tintin! Det var en underbar timme men bebisgos, bebisprat och heart to heart om sånt där man kanske inte ventilerar i bloggen alla gånger. Gillar den här tjejen så himla mycket – hon är så skarp och varm och god!

Efter den svängen till Stockholm åkte jag hem, tog en selfie framför en jättegul lastbil och skördade loss i trädgården. Vi skördade den största zucchinin i mannaminne tror jag, herrejisses vilken pjäs! Den blev både paj och sallad och två frysta påsar som får komma upp och bli del av nån gryta i höst.

Förra veckan bar det av söderöver igen, jag skulle nämligen till Jönköping för att föreläsa på en webbyrå för deras kunder. De har sitt kontor i en gammal biograf, så maffigt!

Det är alltid lite lurigt att veta på vilken nivå man ska lägga sina föreläsningar när det är så blandad publik, speciellt nu när man märker att företagen börjar få kläm på ett och annat i branschen. Men jag tror jag täckte in det mesta, kunden var i alla fall nöjd! 🙂

Vid bytet i Stockholm fick jag en timme över och då satt Johanna och Zanna som av en händelse och fikade just där! Så vi bytte tankar om prissättning, säljstrategier och bara peppig energi med varandra. Så bra!

Efter Jönköping åkte jag ju direkt upp till fjällen med mamma och morbror Roger och det kan du läsa mer om här!

Och så har jag poddat med Alex ett par gånger (du lyssnar väl?). Fattar inte att vi faktiskt lyckats hålla oss till vårt schema och vår plan, haha! Fantastiskt! Fast det är ju inte så svårt att hålla sig till en plan bara man gör planen. Det är ju att lägga tid på att planera, det är där skon brukar klämma.

Och nu börjar det bli riktigt mörkt på kvällarna. Redan runt sju går solen ner och efter åtta är det kolsvart. Pannlampa måste införskaffas. Men mysfaktorn är tokhög.

Vad har du hittat på sen sist?

På Hamrafjället i dimman

Hamrafjället

Å ena sidan – antiklimax på grund av snuvad på magisk utsikt på grund av dimma.

Å andra sidan – att vandra i dimman genom molnen i en höstigt fjällandskap. Magiskt.

Hamrafjället

Hej kompisar!

Den här helgen är jag, mamma och morbror Roger och hälsar på frugan Sara i Tänndalen! Jag har ju bara varit i fjällen på vintern (du kanske minns när jag hälsa på Sara för typ tre år sedan här) så att vandra runt lite på fjällen i höstskrud var jag mycket pepp på!

Jag, mamma och Roger kom fram inatt runt klockan ett efter en fyra timmars bilfärd från Hudiksvall. Jag hade nämligen varit i Jönköping och föreläst, en blixtvisit på inte fullt 24 timmar, och på vägen hem tog jag tåget till Hudik där jag då blev upplockad för vidare färd mot fjällen. 

180908-hamrafjallet-4

Imorse fixade Sara lyxfrukost och sedan var det på med frilufsar-outfiten och iväg! Saras stuga ligger precis bredvid Hamrafjällets naturreservat så där startade vi vår dagstur, via Järnåldersvallen.

De första 100 meterna var rakt upp (herregud mjölksyran!!) men sedan landade vi i myset bland fjällbjörkarna.

Det tog inte lång tid innan vi var mitt i dimman. Dimman låg så tät att vi allt som oftast inte såg mer än några hundra meter framför oss. Men wow alltså, dimma. Älsk!

180908-hamrafjallet-10

Spången ledde oss på skrå över Hammarfjället längs med höstgula vidder.

180908-hamrafjallet-8

Nöjd tjej.

180908-hamrafjallet-12

<3

180908-hamrafjallet-22

Nedför fjället bar det igen längst mer krokiga fjällbjörkar.

180908-hamrafjallet-17

Hejhej frugan!

180908-hamrafjallet-25

Så tog vi sikte på våffelstugan!

180908-hamrafjallet-27

Andersborgs våffelstuga är tydligen legendarisk i området och jag förstår varför. Galet goda våfflor och supermysig atmosfär. Recommend!

180908-hamrafjallet-49

Och mest nöjd av alla? Leia så klart. Spatserade som aldrig förr spångarna fram. Så lycklig vovvi!

180908-hamrafjallet-30

Tack Hamra för en icke optimal men ändå perfekt dag på fjället!

Hejhej Slottet!

I allt det här med sommar och bloggfunk så har jag ju helt missat att jag fortfarande har historier att dela med mig av från Skottlandsresan i juni! Så medan jag är i Jönköping och föreläser idag så får du en liten titt på det andra stället vi bodde på under vår resa (det första hittar du här) – Dalmahoy Hotel som låg precis utanför Edinburgh.

180614 - Dalmahoy Hotel

Välkommen!

180614 - Dalmahoy Hotel

En av mina målbilder med resan till Skottland var att bo på ett slott. Det finns ju en del sådana här (som ni sett bland mina Skottlandsinlägg). Och även om man inte hittar ett regelrätt slott att bo i så kan man hitta en kåk som ser svindlande mycket ut som ett slott. Som denna.

180614 - Dalmahoy Hotel

Kvällen vi anlände så gav vi oss ut på en promenad på ägorna. Som den rebell jag är knatade jag rakt över golfbanan (en övningsbana och INGEN var där) och fick bannor av familjen. Ordning och reda på fredag!

180614 - Dalmahoy Hotel

Vi hittade i alla fall en guidad stig som tog oss runt på området och plötsligt så hamnade vi nere vid en liten sjö/pöl där en massa fåglar höll hus. Det fanns också ett litet hus där med en massa bilder på de olika fåglarna som fanns i området så där satt vi och spejade ett tag och hobbyfågelskådade.

180614 - Dalmahoy Hotel

Dalmahoy var helt okej och säkert toppen om man är golf/country club-typen men jag måste erkänna att vi kände oss aningen malplacerade. Dock två dubbelsängar per rum så all ends well liksom.

When you pay, you pay attention

Foto: Elin Graf

Det här citatet har blivit min nya ledstjärna när det gäller att ta betalt för mina tjänster. ”When you pay, you pay attention”. Det är så talande, så huvudet på spiken! Ett högre pris signalerar direkt ett högre värde, en högre kvalitet och att personen bakom vet vad hen håller på med.

I veckans avsnitt av ”Vad fan håller jag på med?!” pratar jag och Alex om prissättning och att ta betalt. Hur ska man tänka? Var börjar man och vad säger priserna om en?

I podden pratar vi också om uttrycket ”det är inte min apa”, ett uttryck som kommer från Claudia Galli Concha och som jag hörde när hon var med i Josefin och Vanjas podd. SÅ bra avsnitt, spana in det här om du inte hört det innan!

Psst! Du har väl inte missat att vi har en Facebookgrupp för er som lyssnar på podden? Kom in och diskutera avsnittet i gruppen! 

Du hittar alla avsnitt av ”Vad fan håller jag på med här?!” här!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier