S.W.A.T – Vällingbydramat fortsätter

Det finns fan ingenting bättre än fotmassage. Rysningar från topp till tå. Bättre än sex. Och då skojar jag inte ens litegrann. Mathias är min Gud. Eller iaf mina fötters Gud.

Knappt hade chocken lagt sig från fredagens tunnelbanedrama innan jag fick en hel våg till vatten på min kvarn angående mina fördomar mot betongförorten Vällingby. Eftersom Mathias villat bort sig någonstans i Sverige (Stockholm i mitt hjärta) med mina hemnycklar så fick jag någorlunda modfälld mellanlanda hos Monika i V-by med matkassar och alldeles för många historier om hur crappig dag jag haft. En kopp te och en dos Wentworth Miller (Yooowza!!)senare var jag dock på bättre humör och på väg att möta upp mina nycklar med Mathias bifogad.

Puss å kram och hej då och när jag kommer ut i trappuppgången springer jag rakt in i famnen på fyra fullt munderade SWAT-poliser med hjälmar, batonger och enorma, jag gissar även väldigt skottsäkra, sköldar. De var i full färd med att tejpa över titthålet på lägenheten intill Monikas och medan jag trängde mig förbi Hollywoodfilmen som utspelade sig i det lilla trapphuset så meddelade killen med hörsnäcka och mikrofon vid handleden, i bästa Bondstyle, att de skulle ”slå till om några minuter”. Med ögon som tefat gick jag åt helt fel håll och höll på missa tåget.

Till och med Monika var lite svajig på rösten när hon ringde mig några minuter senare och skvallrade om killen som var tvungen att krypa uppför trappan för att sedan förses med handfängsel och förhörd av SWAT-killarna.

Jag som hade tänkt börja träna på SATS i V-by. SATS, SWATS, potejto, potato. Let's call the whole thing off.

Nära döden i Vällingby

Myselipys kväll igår med mina två favoritbästisar, tacos och lite rödvin i en oslagbar kombination slutade i hejdlöst fnitter och en köttfärssprutande Mathias. Fråga inte, men min kökslampa har nu smått tvivelaktiga fläckar på sig.

En nära-döden-upplevelse på Vällingby T-station hann vi också med innan middagen. För att citera Mathias blogg.

”Tunnelbanan från Vällingby till Blackeberg blir stående på vid plattformen i 20 min för ett gäng invandrarungar på runt femton bast bestämmer sig för att leka apor inne i vagnarna. Vrålar och klättrar på både varandra och sätena… Tänk dig ett 40-tal galna tonåringar i ett slutet utrymme! Vällingby levde helt plötsligt upp till sitt rykte!”

Jag kände mig smått obekväm och satt med näsan långt nere i min Veckorevyn och höll krampaktigt i min Gucci samtidigt som jag försökte i det längsta att undvika ögonkontakt med den galna tonåringsklungan 2 meter bort. Att säga att jag kände mig lite malplacerad vore en underdrift.

Men on to bigger and better things.

Denna underbara, soliga lördag inledde jag och Sofia med en promenad ner till hamnen och Kvarnen här i krokarna medan Mathias fortfarande snusade i soffan (vilket han fortfarande gör, kan tilläggas). Jättehärligt väder och Gucci-brillorna fick rastas för första gången i år med, underbart!

I eftermiddag blir det förhoppningsvis en sväng in på stan, Sally Manns fotoutställning pratades det om igår, men vette 17 om jag vill springa omkring inomhus när det är så fint väder.

Ikväll blir det iaf Melodifestival! Jag håller på Sarah Dawn Finer, av uppenbara själ, men om The Ark vinner så gråter jag nog inte blod.

Måste det tilläggas att jag mår bättre? 🙂