Ett oväntat besök

Idag ska jag unna mig några timmar av själavård. Jag ska följa med Urr-Urr på kvällsmässa i Sjöbo kyrka. De skulle ha dansuppträdanden och körsång och tydligen var prällen en vettig karl som inte snackar helvete och synd hela tiden utan inspirerar.

När det snurrar så i huvudet som det gör på mig just nu så kan det vara skönt att komma till en plats där alla är välkomna, alla får samma behandling och allt är bara så stilla och rofyllt. De få gånger jag går i kyrkan, (konfirmation, bröllop etc) så fylls jag av en sån konstig rokänsla, jag känner mig trygg. Det behöver jag idag.

Jag, en flummig estet?

IHM var inte för mig. Alldeles för pretentiöst och för många välkammade Östermalmspojkar. Så fort jag klev in i rummet och möttes av alla kostymtyper med portföljer så kände jag att jag var ute och cyklade. Prestationsångesten låg som en klump i magen hela mötet. När sedan ordet ekonomi nämndes en sisådär femti-elva gånger så var det spiken i kistan.

Jag vill gärna vara en sådan där välutbildad akademiker med en fin portfölj och en fin examenslapp att hänga på väggen. Men det är jag inte. Det är bara att inse. Jag är, som Mathias skulle uttrycka det, en flummig estet. Fast en ganska glammig estet. Men definitivt ingen akademiker.

Satte mig idag på infoteket och kollade upp lite andra utbildningar. Det finns väl litegrann här och där som låter intressant. Men engagemanget vill inte infinna sig. Glöden som borde finnas, som får mig att vilja åstadkomma någonting är bara inte där.

I'm slipping. Ångesten tar upp alldeles för stor del av mitt liv.

Jag har alldeles för många frågor just nu. Nästa vecka får jag förhoppningsvis några av de svar jag behöver för att kunna fatta några beslut och sluta springa runt i cirklar.