Fling

Treans nya satsning Fling är ju bara pinsam och sorglig. Och Josefin, ditt stilsinne är grymt, men dra inte ner alla oss blondiner i skiten genom att fälla en kommentar som ”höftben och ljumske är samma sak”. *rädd*

Jag har en dejt på fredag. En blind dejt dessutom. Nätdejt. Oh shit. Jag har inte dejtat på.. jadu.. jag minns inte när jag dejtade sist. Jag har inte för avsikt att starta upp nånting, men att träffa nytt, intressant folk är ju aldrig fel. Och dessutom är han en riktig sötnos. Mitt enda problem är att han är kort. 1.65 mot mina 1.72. Jag vet, jag är ytlig, men jag känner mig som en amazonkvinna bredvid korta killar. Och klackar går ju bort. Jag gillar klackar. Pratade med honom idag och hans sega göteborska var ju inte direkt råcharmig, får hoppas att han är lite mer humoristisk och rapp i käften på plats. Negativ? Näe, låga förväntningar kallas det. 😉

Kan Idol börja snart så jag får nått att skratta åt?

Valand VIP

I fredags var det säsongspremiär på Valand i Göteborg. Strax efter åtta gled jag, Hanna, Mia, Jenny och Mathias in på VIP-festen där det vankades gratis mat och vinet flödade. Gratis är gott. Gratis är farligt. Gratis gör Linda mer berusad än vad som borde vara tillåtet. Linda lyckades slarva bort sin mobil och spendera dryga 1000-lappen på en taxiresa hem till Borås. Linda lyckades i fyllan radera alla bilder från hela kvällen från sin kamera. Linda ska nog lugna ner sig med alkoholen.

Som tur var så hade vi Mia med oss som samlade bildbevis natten lång.

– Du, killen där borta är fasligt lik han i A-Teens du vet..
– Linda, det ÄR han.
– Det förklarar saken!

För att göra en lång historia kort..

Jag och Mathias träffades en lördagkväll för några veckor sedan under tiden jag och C inte var tillsammans, under tiden vi knappt pratade. Det var en galen kväll på Berså Bar, Margaritas och Appletinis flödade och jag och Mathias klickade direkt. Att säga att vi sedan dejtade är väl en överdrift, men vi träffades och det fanns en viss uttalad önskan om att det skulle bli mer än så. Känslorna var många och odefinierbara.

Så gjorde C återentré. Han hade anat att jag hade träffat någon annan och ville ha mig tillbaka, ville försöka igen. Chocken slog mig till marken, äntligen hade det jag drömt om gått i uppfyllelse, han jag älskar, väntat på, levt för, ville ha mig tillbaka.

Mathias och jag kom i samma veva fram till att vi bara skulle vara vänner, att vi båda behövde varandras vänskap mycket mer än en romantisk relation.

Faktumet att jag sedan bestämde mig för att nu var inte rätt tid för mig och C hade inget whatsoever med Mathias att göra, något som C inte ville acceptera. Det var väl lättare att ännu en gång se mig som the bad guy och avfärda mig med ilska i sinnet.

Så nu är jag förvirrad. Vilsen. Nere. Ensam. Precis vad jag känner att jag måste vara just nu. Ta mig igenom detta utan att stötta mig mot någon annan. Stå på mina egna ben. Balansera på linan utan skyddsnät.

Sometimes love just ain't enough.

Tack för ert stöd!!

Sedan jag bestämde mig för att stänga Lindisen och flytta vidare hit till Scr3wed har jag fått ett helt gäng med mail från trogna läsare som vill fortsätta följa med på min resa genom livet. Det är helt överväldigande att inse att det faktiskt finns många underbara människor där ute som läser och håller tummarna för mig. Jag vill bara tacka er allihopa, speciellt ni som kommenterar och uppmuntrar mig eller hytter med pekfingret åt mig, men även ni lurkers som passivt visar ert stöd genom att läsa. Men se till att börja kommentera nu! 😉

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka bli människa igen, sedan ska jag följa med, en numera smått inneboende, Mathias ner till apoteket så att han får penicilin för sin elaka halsfluss. Sedan ska jag gurgla saltvatten som en dåre så att jag inte drar på mig skiten med.

Sedan måste jag ringa på praktik. Fy fan va jag inte har lust.

Känslor: Off

Funderade på att designa om här. Som nån slags avstamp på en ny era. Letade också efter nån slags script för att kunna lösenordsskydda vissa inlägg. Hittade inget. Så alla dörrar är öppna igen till Lindisens liv. Iaf till er utvalda som fortfarande läser. Jag tycker lite synd om er.

Orken finns inte. Engagemanget finns inte heller. Just nu finns bara tomhet. En liten dos bitterhet. ”Jag-skiter-i-allt” sinnesstämningen börjar återuppta stora delar av mitt vardagliga liv.

Jag har en känsla av att det inte kommer att bli mycket roligt bloggande i den närmaste framtiden. Eller iaf mycket känslolöst bloggande. Jag är trött på känslor. Jag är trött på alla highs and lows och att aldrig ligga på någon slags stabil grund. Så nu ska jag vara ärkesingel. Hångla och flirta och helt enkelt bara strunta i hela känslobiten. Göra allt så enkelt som möjligt.

Så när jag tänker efter så kanske det blir rätt så roligt bloggande iaf.. beror ju på vad man föredrar.. 😉

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier