Lärare

Jag ska bli lärare.

Var på möte med min handläggare på arbetsförmedlingen idag och pratade framtid. Sist jag var där fick jag en katalog med en massa yrkestester och information om olika yrken och enligt den ska jag bli lärare. Lärare. Jag som för några år sedan hatade barn och hade noll tålamod överhuvudtaget. Jag som inte kan förklara saker för att rädda mitt liv.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer naturligt och vettigt känns det. Att forma de som ska ta över, forma framtiden. Inte bara lära barnen läsa, räkna och skriva, utan lära dem respekt, ödmjukhet och generositet. Att vara en bra människa. Jag vill göra något för och med människor. Göra någon skillnad.

De senaste åren har jag förändrats. Bara de senaste veckorna har jag känt mig som en ny människa med nya mål som ser på livet med nya ögon. Nu ser jag möjligheter, inte svårigheter. Jag ser inte problem, jag ser lösningar. Eller nått åt det hållet iaf.

Uttryck som pedagogik, didaktik och ”barns utvecklingsprocess” får mig att klappa händer av spänning. Det är ett jättestort steg men åt helt rätt håll.

Jag var också in på Bianco och pratade om praktiken. Jag fick se hur kassan funkade och kikade in på lagret. Det känns helt underbart att börja jobba igen.

Nu ska jag äta glass och jordgubbar och titta på CSI Miami med mor och syster. Idag har varit en bra dag. En dag då livet inte står still utan går framåt.

Å andra sidan

”Vad är det för fel på oss människor som gör att vi rusar åstad och gör sådant vi inte borde, sådant som bara skadar oss och andra? Varför har vi fått känslor vi inte kan styra över? Som leder käpprätt dit vi inte alls vill komma. Vi är vandrande konflikter, inbördeskrig på två ben, och om människor vore bilar skulle vi reklamera dem för att de var felkonstruerade.

Varför är vår förmåga att njuta begränsad, men vår förmåga att lida obegränsad?”

– Marian Keyes, ”Å andra sidan”