Nedräkning
Nu börjar ångesten verkligen kicka in.
Fyra dagar och sedan ska jag inte bo här mer. Sedan är banden klippta.
Det är bara att hålla andan och suck it up.
Fan va jag saknar honom. Saknar dig. Jag har inte hört ett ljud sedan i torsdags. Jag antar att han inte har mycket att säga mig. Det enda som finns just nu är ältande. För sent att kramas och fortsätta. För tidigt att stryka ett streck och börja om. För tidigt för den dagen vi kan sätta oss mitt emot varandra på ett café, le och ta varandras händer. ”Linda”. ”Christian”. ”Trevligt att träffas”. Jag hoppas innerligt att den dagen kommer.
Att han fortsätter älska mig. Att han inte tränger undan känslorna. Att kärleken övervinner allt.
Senaste kommentarer