Om att skaffa barn. Själv.

Igår fyllde jag 38 år. Och nu har jag bestämt mig. Jag vill ha barn.

Det här beslutet är något som är långt ifrån självklart för mig. Jag har aldrig haft en barnlängtan och aldrig direkt gillat barn om jag ska vara ärlig. Om man sedan lägger till att det är över ett decennium sedan jag var i en långvarig relation så är det här med barn något som inte direkt varit en fråga jag behövt ta tag i.

Tills den där klockan som tickat lite oroväckande i bakgrunden blev till ett stort jävla Big Ben-klockspel.

Någonstans i höstas började jag fundera på det mer seriöst. Det här med att skaffa barn själv via klinik. Att helt enkelt köpa ett gäng simmare istället för att försöka hitta en man. Det här med relationer verkar ju inte vara min grej men att styra upp saker själv – det är verkligen min grej.

Så jag ringde helt sonika gynekologen och sa ”hej, jag funderar på att skaffa barn själv, hur gör man?”. Sedan följde en fertilitetsutredning och nu står jag här med numret till en klinik i Danmark. Som förhoppningsvis ska ge mig ett barn.

Videon ovan spelade jag in för ungefär en månad sedan så den är inte dagsaktuell men jag väljer ändå att lägga upp den för många av de här tankarna snurrar fortfarande. Och sorgen är högst närvarande. Det skulle ju inte bli så här. Men nu blev det så och då får man göra det bästa av situationen. Något jag ändå är en mästare på.

Så nu börjar ännu ett äventyr. Det som kanske kommer innefatta mig som mamma och en liten person till i mitt liv. Herregud, det känns helt bisarrt bara att skriva det. 

Så nu är frågan – vill ni vara med på den här resan? Vill ni att jag skriver om hur det går till med insemination och mina tankar kring den här processen? Jag inser att det kommer göra bloggen ännu mer spretig men va fan, livet är ju sånt. Spretigt och fullt av vägskäl. Det är bara att hänga med och gilla läget.

Har du egna erfarenheter kring att skaffa barn själv, please let me know. Jag är aningens vilsen i det här. Men förväntansfull. Och skiträdd.

Vår i trädgården

Glad påsktorsdag! 

Hörrni jag är frisk! Prisa gud! Inte nötkärnefrisk, jag har fortfarande en riktigt irriterande hosta men ingen feber och inget snorande, det är som en helt ny person har tagit plats här efter helgens mycket sorgliga skepnad.

Imorse var jag till läkaren på vårdcentralen, inte på grund av den här förkylningen utan den tiden har varit inbokad länge. Jag har ju ätit antidepressiva i en evighet, sedan jag har sjukskriven senast för depression, 2012. Jag har heller inte varit på  något uppföljningsbesök på flera, flera år, eftersom min husläkare slutade, men nu kände jag att det var dags.

Vi bestämde oss dock för att det inte var läge att sluta med medicinen och läkaren berättade att många som varit deprimerade flera gånger äter medicin livet ut. Det vet jag inte om jag är så sugen på, men med tanke på utmattningen och så instabilt som livet ändå är just nu så är det inte läge att sluta nu heller.

Dessutom så fick jag en tid hos en psykolog redan nästa vecka (!!) för ett reda ut ett och annat i själen. DET känns otroligt skönt. Har länge känt att en terapisväng vore välbehövlig men inte orkat ta tag i det. Men när jag satt där hos läkaren började jag bara gråta okontrollerat så då blev det liksom så naturligt. Eller. Ja. Du fattar.

Sedan åkte jag hem, hämta Leia och gick ut i skogen en sväng och på vägen hem svängde vi förbi här:

Ser du det gråbruna huset i bakgrunden? Där bor jag! Så det här är alltså min lokala trädgårdshandel! De har bytt ägare och nyöppnade för någon vecka sedan så jag har tänkt att jag ska svänga förbi och kika. Och OJ så fint det har blivit! Kolla bara!

Inte så supermycket blommor än men säsongen har ju bara precis börjat! Nu var det fokus på påskliljor och lökar och fröer och en hel massa superfina krukor!

Massor med glasflaskor var utplacerade runt om i butiken som man också kunde köpa, det blev liksom lite exklusiv loppisfeeling över det hela!

Titta! En massa små vaser med en tulpan i varje – HUR FINT?! Så här vill jag göra om jag har ett sånt avlångt fönster nån gång.

Fokus på fröer och potatis på säck. Älskar lanthandelfeelingen.

Och i fönstret hade man lite odlingsskola, jag tror detta handlar om att ”dra ut” rötterna ur potatisen så man kan sätta den sedan? Försättning? Förnånting? Hjälp mig odlingsvänner!

Så här såg det ut inne i växthuset, det är ju så fint så jag får spader! Vill typ ta en kaffe och läsa en bok här inne.

Kändes så personligt och inbott, inte alls så mycket som en affär. Och så gick man och småpratade med personalen och de småpratade med varandra vilket gjorde det så mysigt. Gillart starkt!

Jag fick med mig en superfin kruka hem och ett fånge svenska och klimatkompenserade tulpaner, det du! 🙂

Tre bra saker med mitt liv

Alltså jag är HELT tagen av alla underbara kommentarer på mitt inlägg om att jag flyttar hem till Övik. Fan va fina ni är!! Jag har legat totaldäckad i feber så har inte hunnit svara på alla kommentarer tidigare men nu så! Jag är så glad att ni är lika peppade som jag över den här förändringen och att jag får dela den med er. Ni är de bästa kompisarna alltså! 💕

Jackie taggade in mig i den här fina utmaningen och efter den här lyckoinjektionen känner mig så glad att skriva om peppiga saker! Let's do it!

Tre bra saker med mina dagar

  • Att jag får bestämma hur de ska se ut precis som jag vill. Klockan är snart två på natten när jag skriver det här men jag skriver bäst då och då kan jag göra det och kliva upp klockan 10 imorgon istället. Så himla lyxigt.
  • De är väldigt varierade! En dag kan jag ha flängdag på stan med möten och lyxiga events och en annan kan jag sitta hemma i mina pyjamasbyxor vid datorn hela dagen. Ombyte förnöjer!
  • Jag kan jobba från i stort sett var jag vill. Jag tar bara med mig datorn och hepp så är jag på jobbet. Det är banne mig superlyxigt.

Tre bra saker med mig

  • Jag är duktig på att lyfta andra, att ge genomtänkta komplimanger och inte hålla tillbaka när jag tycker någon har gjort något bra. Eller bara är bra. Jag blir innerligt glad av att göra andra glada, jag älskar att jag har den egenskapen, den gör livet så mycket bättre.
  • Jag är i grunden en optimistisk person som genuint tror att saker kommer ordna sig. Jag har inte alltid varit det utan har lärt mig att vara det, vilket betyder att det går. Man behöver inte gå omkring och vara surmulen. Det är trist och tar jättemycket energi.
  • Jag är duktig på att hämta energi i små saker. Som nu när Leia ligger bredvid mig och sover. Hon andas så himla mysigt när hon sover och det lugnar mig. Typ sånt. Eller regndroppar på granbarr, en hackspett som pickar i en stam eller solkatter på väggen.

Tre bra saker i mitt liv

  • Mina pälsbarn, Leia och Silver. Vad hade jag gjort utan mina djur? Deras sällskap är allt för mig. Som singel och egen företagare hade jag varit vansinnigt ensam utan dem.

 

  • Jag har otroligt många smarta kvinnor i min närhet, vänner som inspirerar mig, som inte tar skit och gör sin egen grej. Det är otroligt inspirerande och ger mig mod och kraft. Älskar er.
  • Min familj. Det är klyschigt men utan deras stöd – och främst min mammas – hade jag nog inte heller vågat vara så modig (dumdristig) som jag är ibland.

Tre bra saker det här året

  • Att jag tog beslutet att kliva ner från VD-rollen i InoS. Det var asjobbigt men jag förstår – och då är jag ändå fortfarande inne i den förändringen – att det var ett av mitt livs viktigaste beslut. För mig själv.
  • Den här vintern har faktiskt varit helt magisk. All snö, det har varit så vackert att det gjort ont i mig! Och att jag har fått spendera så stor tid av den vintern i Övik har varit så himla underbart.
  • Det här året har ju inte pågått så superlänge ännu men jag måste säga att Winter Workation i Åre inte var fy skam alltså!

Hoppbild på Skotertur

Tre bra saker med bloggande

  • Alla dessa magiska människor jag har träffat via mitt bloggande, jag har slutat räkna dem för länge sedan för det är ungefär hela min bekantskapskrets these days. Så många kreativa, smarta, driftiga brudar, det är en ära att ha dem kring sig.
  • Att jag väldigt ofta får sätta mig när och sätta ord på hur jag känner. Det är självterapi som jag nu faktiskt ägnat mig åt de senaste 17 (!!) åren och jag har nog kommit fram till både en och annan bra grej genom just bloggandet.
  • Att jag har ett arkiv av mitt liv. Det blir ju faktiskt så. Hur hade jag annars haft koll på vad jag har gjort med mitt liv och hur jag har mått? Jag är så tacksam till mig själv för detta livsdokument. Bra jobbat Linda. *klapp på axeln*

Va mysigt det här var! Nu tycker jag att Alex,  Vanja och Flora ska ge sig själv lite kärlek! <3

Nej, jag vill inte ”lyckas” som företagare

Det är tisdag och jag börjar sakta men säkert komma tillbaka till friskheten. Det känns som att jag har tappat en månad fast jag bara legat däckad i några dagar. Men jag har fått en uppenbarelse. En sådan där som man bara får när man är brutalt uttråkad eller svinhög på feber.

Jag har insett att jag inte vill bli ”framgångsrik”. Jag vill inte ”lyckas” som företagare eller få ett ”vansinnigt stort” bolag.

Hur mäter man framgång? Här, på BBCON 2016, då kände jag att jag hade lyckats.

Men vänta nu Linda, nu har nog febern snott med sig både vett och sans. Vaddå ”inte vill lyckas?”

Jag vet, jag verkar helt knäpp, men jag har en poäng.

När jag först grundade Better Bloggers (föregångaren till Influencers of Sweden) för snart fyra år sedan så hängde jag en hel del i startupkretsar. Där snackade man ”Global first”, investeringar i mångmiljonklassen och hur snabbt man kunde ”skala upp”. Jag kände mig malplacerad för att jag, till skillnad från alla andra i det communityt, inte ville driva ett internationellt bolag, göra en fet exit och investera vidare. Jag ville ju bara göra min grej. Men så blev också InoS en förening i slutändan, inte ett aktiebolag.

Jag pitchade för investering på Internetdagarna när Better Bloggers var en bebis.

Något år in i InoS började internationella intressenter höra av sig. ”Hörru, det finns inget som er i vårt land, kom hit!”. Skitkul och spännande (och kanske något som fortfarande kommer göras, om än på ideell basis), men jag kände ingen som helst längtan. Inget driv. Inget nu-ska-jag-erövra-världen-jävlar-anamma. Istället började jag titta på hus i Övik.

Och nu sitter jag här igen. Med en ny sträng på min lyra och ett nytt vägskäl för min business. Var ska jag? Vad vill jag? Vad kan jag egentligen? Och ännu en gång stressas jag – ja, faktiskt, stressas – av de rösterna som skriker att man ska vilja öppna sju kontor världen runt, ha 100 anställda på ett år och torka sig i röven med tusenlappar.

Och jag känner bara nej. Jag vill inget av det där. Jag vill tydligen inte bli framgångsrik enligt mallen. Inte här och nu i livet i alla fall. Jag vill bygga min business kring att hjälpa fler digitala kreatörer att kunna leva på sin passion. Det är vad jag vill göra. Varken mer eller mindre. Och det är utifrån det jag måste sätta mina mål och min egen måttstock.

.

Phew. Wow. Det där var som en hel terapitimme i sig. Man kanske ska ha feber oftare..

74. Hanna Wendelbo-Hansson

Hanna Wendelbo-Hansson är designern och formgivaren som, efter att ha klättrat till toppen av karriärstegenpå ett av Sveriges största tapetföretag, hoppade av tjänsten som Creative Director och blev egen företagare med blomsterpill bland tjänsterna.

Hanna berättar hemligheterna om hur du som influencer bäst pitchar dig till företag, vad som är nyckeln till ett framgångsrikt samarbete och när vågar man ta steget till att bli egen egentligen?

Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers.


Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier