7 bilder från 7 dagar i Övik

God söndag kära vänner! Eller god och god, jag har spenderat ett och ett halvt dygn i feberfrossa, snor, huvudvärk och hostat upp mina lungor så jag har väl haft godare dagar egentligen. Det är helt vansinnigt hur ont man får i kroppen av att bara ligga ner nästan oavbrutet i så många timmar.

Men sjukstuga mitt i första vårdagen (arrrgh!!) blir ju ingen gladare av så jag tänkte att vi kikar på min vecka i Övik istället! Ni vet ju att jag var i Umeå på en författarträff men vad hittade jag på resten av veckan? Jo, bland annat det här:

1803 - Övik

Övik, fina Övik. Hon bjöd på sol och strålande blå himmel mest hela veckan jag var på plats, det kan man ju inte gnälla över!

1803 - Övik

Jag hade några möten nere på stan, både med två byråer som jag hoppas jobba med när jag flyttar upp och med en tjej som jag hoppas få jobba med på InoS redaktion, alltså, hon ska jobba med att samordna skribenter till InoS sajt.

1803 - Övik

Coffice går utmärkt även i Övik, speciellt efter att Espresso House flyttade in med obegränsat WiFi och massor med eluttag!

1803 - Övik

Sedan så hängde jag så klart en massa i skogen med. Jag och rådjuren (spåren ovan). Jag tycker så jädra synd om dem just nu, det är liksom över en meter snö ner till marken där de vanligtvis äter, hur överlever de?? Och finns det något man kan göra för att hjälpa?

1803 - Övik

Det var inte så väl upptrampat i skogen så Leia fick kämpa på när snön nästan var lika hög som hon men hon var SÅ glad och nöjd även om hon här ser lite blyg ut. Du får ta mig på orden.

1803 - Övik

De här ”krambjörkarna” är mina favoritträd i mammas skog. De står preciiis intill varandra och har liksom växt runt varandra så när det blåser så är det som att de pratar. Fint tycker jag.

1803 - Övik

Och det var min vecka i Övik!

Vad fan håller jag på med?! #50 – Vad inspirerar oss?

Jag har blivit sjuk. Man ska fan inte skryta med att man lyckats ducka vabruari-bacillerna för det kommer garanterat att bita en i röven. Eller i näsan i det här fallet.

Nu sitter jag åter igen på ett tåg, hem från Göteborg i det här fallet, och lyssnar igenom avsnittet av podden som kom igår. Det är fantastiskt, det här med hur podden har blivit nån sorts terapigrej för både mig och Alex. Jag har ju tidigare pratat om den här ensamheten man kan fastna i som företagare, att jag har svårt att reda ut frågetecken när jag bara sitter själv och grubblar men när jag och Alex pratar så blir många saker mycket klarare!

Linda & Alexandra

Jag hade en sådan insikt i det här avsnittet. 

Ni vet ju att jag sedan jag avgick från InoS har kämpat (och fortfarande gör det) med att hitta rätt väg i mitt företag och samtidigt dra in pengar? När man jobbat så pass mycket ideellt som jag har gjort så är pengar tyvärr en bristvara och paniken som kommer i det gör att man inte heller alltid ser klart.

Men så kom jag fram till något så himla viktigt. Vad jag vill kommunicera med mitt varumärke och de uppdrag jag faktiskt tar mig an behöver inte alltid gå exakt hand i hand. Jag vill profilera mig främst som föreläsare och rådgivare men om jag behöver göra annat för att få in pengar så är det helt okej, jag behöver bara inte kommunicera det i mina kanaler för att undvika att det ska bli rörigt kring vilka tjänster jag faktiskt erbjuder! Förstår du hur jag menar? En sjukt viktig insikt för mig som gjorde att det lossnade lite för mig!

Lyssna här nedan för resonemanget samt – var hittar vi inspiration kan man få för mycket inspiration?

PS! Du som lyssnar på podden – nu har vi startat en Facebookgrupp så att vi tillsammans kan prata om avsnitten och de ämnen vi lyfter! Jag skulle bli jätteglad om du ville gå med i den och dela med dig av dina erfarenheter!

Jag flyttar hem

Jag sitter på ännu ett tåg och ser Sverige susa förbi utanför fönstret. Vi passerade precis metropolen Floby. Jag är på väg till Göteborg för en heldag med Medieakademin imorgon, som jag sitter i styrelsen för. Vi ska presentera Förtroendebarometern och ha årsmöte. Det ska bli spännande men jag måste erkänna att jag är upptagen i andra tankar.

Jag har något att berätta för er. Något som jag egentligen gått och grunnat på i flera år men beslutet har vuxit fast sig de senaste månaderna, sedan nyår. Ni som lyssnar på ”Vad fan håller jag på med?!” har redan hört mig prata lite om det här men nu känns det som att det är dags att säga det högt här på bloggen med.

Foto: Katarina Wohlfart

 

Jag ska flytta hem. Hem till Höga Kusten. Hem till Övik. 

När jag flyttade från Övik för 17 år sedan trodde jag aldrig denna dag skulle komma. Jag var så trött på ”DÖvik” och ville ut i världen. Och det var väl helt naturligt. Men efter 12 år i Stockholm, en resa jorden runt och några månaders huserande i New York så längtar jag tillbaka. Till skogen, till bergen och till min familj.

Jag ser fram emot närheten till allt, till både familj, natur och vänner. Jag ser fram emot lugnet. Mot förändring.

 

Jag vet inte exakt när flytten kommer ske men jag har som mål att det ska bli under 2018. Jag spanar efter boende och var faktiskt och tittade på ett hus i måndags! Nu tror jag inte det blir just det huset och min kravlista är rätt lång men det sköna i kråksången är ju att jag inte har någon brådska. Jag kan gå omkring och mysa och smaka på den här karamellen så länge jag behöver. För jag vet att det kommer bli så.

Till slut kommer jag sitta i mitt torp på landet med loppis på logen och grönsaker i pallkragarna och kackel i hönsgården och kaffe på farstutrappan. Och nästa etapp i mitt liv kommer börja. 

Jag är så pirrig.

Första kyssen och en månad i Rom?


Reklamsamarbete med EF


Jag var nyss fyllda 15 när en pojke kysste mig första gången. Jag hade sneda tänder (min tandställning kom på plats ett halvår senare) och hade nog knappt upptäckt konceptet behå (eller deodorant?). Jag hade permanent på utväxt, snedlugg och för stora jeans. Jag var ett barn och resan till Ramsgate i sydöstra England var mitt första steg in i vuxenlivet.

La Linda 14,5 år

Det är mer än 20 år sedan och jag minns det som igår. Han hette Tristan (eller var det Terry? Jag kanske inte minns det som igår ändå…), hade blonda lockar och var huvudet längre än jag. Och en kväll på väg hem från arkadhallen kysste han mig. Jag stod på tå och hade ingen aning om vad jag skulle göra med tungan.

Att åka på den där språkresan gjorde att min självkänsla växte säkert minst en halvmeter. Inte bara den där kyssen utan det faktum att jag åkte till ett annat land i tre veckor med en kompis utan mamma. Visst, vi bodde hos en värdfamilj som gav oss räkchips i lunchlådan och hade engelskalektioner (som jag inte minns jättemycket ifrån) varje dag men jag minns att jag främst kände mig stolt över att få  möjligheten att ta ansvar och vara vuxen i ett par veckor.

När EF kontaktade mig och frågade om jag ville samarbeta med dem så tänkte jag först ”men är jag inte lite gammal för språkresor?”. Men vet du vad? Det är jag faktiskt inte! EF har nämligen både språkresor och kurser för oss vuxna personer och företagsledare och även praktikprogram för de som studerar på universitet.

Kaffe och croissanter i Italien?

Efter min resa till Italien förra året är jag ruggigt sugen på att lära mig italienska, så här på ålderns höst (moahaha..) men jag måste erkänna att jag blev lite sugen på att gå wild and crazy när jag insåg att EF, förutom de klassiska tyska, spanska, engelska, franska och italienska, även erbjuder kurser i kinesiska och japanska?! Eller varför inte perfektera den amerikanska accenten i Seattle, Chicago eller Honolulu?

Eller plugga engelska på en sten i Central Park?

De flesta av EF's kurser är CSN-berättigade och även om det finns möjlighet att bo hos värdfamilj så uppgraderar jag mig nog till Campus this time around. Åh, jag som aldrig pluggat på universitet blir lite pirrig av känslan att ha ett campus! Shit, det kanske inte är för sent för även mig att få min uni-upplevelse?

Vad säger ni, ska vi köra Rom en månad eller två till hösten?

Hallå vecka tolv!

God måndag kväll!

Sista kvällen i Övik för den här gången och jag sitter och bloggar i sängen medan mamma sussar på andra sidan rummet. Det har varit effektiva och känslosamma dagar här i Övik. Jag har hunnit träffa vänner och potentiella samarbetspartners och även fått en dos snölek och skog så jag är nöjd!

Måndag – Veckan inleddes på ett lite ovanligt vis – jag var nämligen iväg och tittade på ett hus! Japp! You heard it. Jag har ju hintat att jag ska flytta tillbaka till Övik och jag kommer garanterat att skriva ett eget inlägg om det men att jag spontant skulle kika på ett hus var kanske lite oväntat. Efter det så var det ett möte med en lokal byrå och födelsedagskalas hos en vän. Och sedan middag med familjen ikväll därför att…

Tisdag – ..på tisdag morgon åker jag tillbaka till Stockholm igen! Jag har massor med jobb att ta ikapp under resan eftersom det sällan blir så mycket jobbat när man är hemma i Övik. Så jobba jobba jobba och packa om!

Onsdag – För på onsdag åker jag till Göteborg! Och innan dess ska jag avklara ett ekonomimöte med InoS och så ska jag ju hålla mitt eget första webinar! Är lite nervös men mycket pepp för det!

Torsdag – På torsdag blir det heldag med Medieakademin som jag sitter i styrelsen för. Vi ska nämligen presentera Förtroendebarometern 2018, en lista över hur svenskarnas förtroende ser ut för samhällsinstitutioner, medier, politiska partier och företag. Sedan blir det årsmöte och middag med hela gänget samt inbjudna gäster. Ska bli superkul!

Fredag – På fredag tar jag sikte på Stockholm igen och sedan blir det en helg av contentskapande och strategijobb!

Vad ska du hitta på i veckan?

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier