Överexalterad och livrädd

Någon frågade mig nyligen, ”hur känns det med allt nu” och jag svarade spontant ”jag är överexalterad och helt och totalt livrädd. Och precis så är det. Det händer stora saker. För mig och min karriär – livsavgörande. Och det är sjukt läskigt. Men också sjukt jävla underbart.

Nästa fredag går Stora Influencerpriset av stapeln. Ett event som rätt länge verkade som att det inte skulle bli av. Finansiering satt långt inne och projektet var jobbigt, mest för att jag verkligen inte ville ge upp. Jag tror verkligen att detta är något branschen behöver och är värd och att detta kommer svetsa oss samman ännu mer. Så nu när det inte bara kommer bli av utan redan nu är en succé (i alla fall för mig) så är jag helt överlycklig men också fortfarande livrädd. Det ska ju fortfarande genomföras liksom.

Och boken. Vi har inte varit vänner den senaste månaden. Skrivkramp har kombinerats med alldeles för mycket annat som kommit i vägen (mediastorm och andra kriser) och så kom ett omslagsförslag som inte alls kändes rätt. Och det kändes ännu värre för jag hade rekommenderat formgivaren och nu hade hon jobbat i onödan. Sånt tycker jag är asjobbigt. Idag pratade jag med förlaget och vi tar en ny vändning så nästa vecka plåtar vi omslaget, det blir alltså bild och inte illustration som var tanken från början. Inte med mig på omslaget dock. Men det kommer bli riktigt bra, det är jag övertygad om. Så, sjukt pepp men så klart också livrädd. Det är en bok liksom. Den ska tryckas och sedan se densamma ut i all evighet. För någon som jobbat med det evigt föränderliga internet hela livet är det galet läskigt.

Men vet ni. Jag tror att, när det slutar vara läskigt så slutar det också att betyda något. Så jag välkomnar läskigheten och euforin, de är ytterligheterna av livet som entreprenör. Och jag älskhatar det gränslöst.

En bild från BBCON, vår första konferens innan vi blev Influencers of Sweden. En total livrädd-eufori-dag.

MEG

Min bok ska vara klar idag. Så här sitter jag nu med panik och skrivkramp och mindervärdeskänslor och försöker klämma ur det sista ur den mentala tandkrämstuben. Det är hemskt att känna att man kanske har missat något.

Men nu behöver jag en paus och då tänkte jag istället berätta för er vad jag hade för mig i veckan då jag varit så tyst! Jo, det ska jag berätta för er, i veckan har jag nämligen befunnit mig i Göteborg på Mediedagarna – MEG.

Jag hade inte mindre än tre olika punkter jag skulle vara med på under de två dagarna och sedan passade jag också på att ta några spännande möten med potentiella samarbetspartners och ränna runt på Bokmässan och fundera på hur det skulle kännas att kanske vara där som författare nästa år..

I alla fall. Mitt första uppdrag på onsdagskvällen bestod i att, tillsammans med Anna Rosenqvist och Emanuel Karlsten som jag sitter i Medieakademins styrelse med, dela ut priset för Årets Raket vid Meg Awards.

Priset gick till Linn Ahlborg som tyvärr inte var på plats så Martin Arvebro, partner manager på United Screens som är Linns nätverk, tog emot priset.

Sedan tog vi ett glas vin, åt pasta och förberedde oss för morgonen efter.

För på torsdagsmorgonen skulle nämligen jag, Gustav Martner och Emanuel presentera Maktbarometern, en lista över vilka som är mäktigast på sociala medier i Sverige.

Massor med folk hade kommit för att lyssna och det med all rätt, jädrar vilken spännande lista det här är. För er som missat, Jocke & Jonna är mäktigast i Sverige. Hur känns det i magen?

Här kan du också se presentation av Maktbarometern på SVT Forum.

Och så torsdag lunch så var det dags för tredje och sista scenframträdandet, nu tillsammans med bästa Emilia! Vi pratade om trygghet som egenföretagare, om att vara anställd och om pension. Det var mer spännande än det låter, här kan du se det!

Så stolt över Emilia som inte stått på en scen sedan skoltiden, hon skötte sig ypperligt! 🙂

Dagen avrundades med att lyssna på Ryan från Buzzfeed som berättade hon hur det går till när ungdomar radikaliseras av nazister. Riktigt jävla skrämmande dragning och efter den var jag rätt trött i hjärnan så då åkte jag iväg ut till landet med Elin och red en sväng istället. DET var magiskt.