Mitt första tidningsomslag!

När jag skrev mitt inlägg om 2021 härom dagen glömde jag ju en rätt stor grej som hände 2021.

Mitt första tidningsomslag!

Foto 2021-10-14 14 19 23

TA-DA!

Jag har ju gjort en del svängar i tidningar och teve i mina dagar (hej hundraåringen) men inte fått mig ett endaste omslag i denna mediasväng (även om jag kom nära med en halvsida löp på GP). Chockerande, jag vet! 😇

Men hemmapubliken, den kan man lita på. I slutändan var det alltså Magasin Gideälvdal (upplaga 2300) som kammade hem förstaplatsen i min personliga historiebok – mitt första tidningsomslag! Det är alltså ett gratismagasin om bygden jag bor och de har också en hemsida som kanske är det finaste vi har. Kartor till informationstavlor och hjärtstartare? Alltså hur fint.

Foto 2021-10-14 14 19 38

Marica som skrivit artikeln skrev ett himla fint porträtt av mig och min historia om att flytta hem. Och så använde vi Jonas bilder som han tog förra hösten.

Foto 2021-10-14 14 19 50

One small step for mankind men rätt stort för mig!

Nu går jag i ide (stordåden får vänta till januari)

Det är tredje advent och jag landar efter ägglossningsveckan. Jag har städat i hönshuset, räddat hönsgården från att duka under av allt blötsnö och så har jag gjort en snölykta. En bra dag!

Jag tror på riktigt jag måste börja hänvisa till ägglossningsveckan som just det. Jag vet inte om det är för att jag blir äldre och hormonerna mer aktiva eller om jag bara blivit mer självmedveten och därmed fått bättre koll på hur min kropp fungerar och ser mönster – men tiden runt ägglossning är förjävlig! Jag går ner i depression – jag har inget annat att kalla det för – där jag ifrågasätter allt och det tär något enormt på självkänslan.

Jag har lärt mig att lita på att lusten kommer tillbaka, att kreativiteten och glädjen inte är död för alltid. Men ärligt talat, ett par dagar i månaden tror jag inte riktigt på det själv.

Och just nu är det väl en ännu större utmaning än annars. Vi är inne i den mörkaste tiden på året och både snön och mörkret ligger som ett täcke över hela tillvaron. Livslusten och kraften i själen är ej på topp om man säger så.

Foto 2021-11-25 10 19 15

Jag hittar det inte nu men är rätt säker på att Underbara Clara vid ett tillfälle skrev ett inlägg om just detta. Jag minns inte riktigt men tror att kontentan var ungefär det här:

Allt vilar just nu. Blommorna i fönstren växer nästan inget utan tappar mest blad. Träden har tappat sina löv och blommorna har dött. Många djur sover mycket mer än på sommaren, vissa går till och med i ide. Bara mina höns sover 20 timmar om dygnet (och värper inte) och hundarna och katten nästan lika mycket.

Alla laddar inför ljusets återkomst.

Men vi människor förväntas hålla samma energinivå som resten av året? Så var det ju inte förr, inte ens för 100 år sedan. Bönderna jobbade ju arslet av sig på vår/sommar/höst för att sedan inte ha så mycket att göra på vintern.

Någon sa till mig att månaden runt vintersolståndet så växlade hon ner rejält. Främst jobb men också allt annat. Inga nya projekt, inte en massa inbokade prylar utan fokus på vila.

211103-06 - Funäsdalen

Jag har tänkt på det en del och försöker anamma det. Sparlåga. Ide. Omstart. Att våga växla ner, vila och samla energi för att sedan sträcka sig mot solen när den återvänder. Att tänka på det sättet och nästan ha det som en plan ger mig otroligt mycket mer lugn och gör att jag känner mig mindre pressad att vara kreativ. Prestationsångesten får vila den med.

Vintersolståndet inträffar den 21 december klockan 16.58. Då är det som mörkast. Sedan vänder det. Nån gång i januari kan vi börja fundera på att skapa stordåd igen.

Hur har 2021 gått egentligen?

Det är en fredag i december och utanför faller snön som den gjort de senaste dagarna. Det är typ inte lönt att skotta för nästa dag är det lika mycket snö igen. Men alla gånger hellre det än regn och ishalka. Nu är hela världen vit och det får den gärna vara fram till mars då våren får ta vid.

Mina planer för dagen blev inställda då Ebba fick feber och inte kom förbi och hängde som var tänkt. Jag har haft min sista coachingsession med Fia i år och passade därför på att ”stänga året” lite smått.

Jag satte inte upp några mål här på bloggen för 2021 (som jag gjort flera år tidigare), förmodligen för att allt kändes så himla osäkert i och med covid och man/jag inte visste var världen var på väg.

Nu ökar smittspridningen igen (omikron) men samtidigt går dödligheten ner. Så vi får se. Jag är ju fullvaccinerad sedan i somras så ska väl ta sikte på en tredje dos snart.

Hur gick 2021?

Som sagt, mina fredagsplaner blev inställda och jag har haft mysbehov så idag har jag hängt i soffan under en filt och summerat 2021 med hjälp av Let Me Create's grymma årsplanerare ”Mitt företagsår” som jag beställde hem förra månaden.

Jag köpte den förra året med men fyllde knappt i den. Nu på eftermiddagen har jag suttit ner och faktiskt fyllt i varenda fält i hela häftet!

Årsplaneraren

Så, vad kom jag fram till?

Att jag är väldigt nöjd med min tillvaro och med min business. Jag har en hyfsat bra balans mellan jobb och fritid (eller nedkopplad tid kanske man ska säga?) och en omsättning som är bra.

2021 har varit mycket av ett ”förvaltningsår”, ett år då jag inte gjort så mycket för att växa och utvecklas utan hålla allt under kontroll och flytande. Dels för att jag har haft ett år som varit psykiskt utmanande privat (bearbetning av gamla trauman samt utmattning som gjort sig påmind) och dels för att pandemin gjort att jag bara försökt sitta lugnt i båten och rida ut stormen.

En stor grej var att jag ju faktiskt startade AB i våras men det har jag inte riktigt kommit igång med än utan tragglar för att fasa ur min enskilda firma.

Årsplaneraren

Men jag har ju ett helt häfte kvar, som jag sparar till en annan dag. Jag vill tillåta mig att dra på stora växlar med visionerna och se var jag landar. Jag vill verkligen utöka mitt team med en högerhandsperson och jag vill anordna ett fysiskt event, det är två saker som står på önskelistan.

Men jag återkommer med den.

Årsplaneraren

På sista sidan stod detta så jag gjorde en snabb överslagsräkning. Mina onlinekurser Social Brand Lab och Influencer Crash Course har tillsammans dragit in nästan 3 miljoner på 3 år. DET är mäktigt och det är jag otroligt stolt över.

Jag har byggt ett liv där jag kan leva på det sätt som gör att jag kan sätta min hälsa först. Att jag kan leva så att jag mår bra. Och det är lyx. Jag är otroligt tacksam för det.

119. Att vara sitt varumärke med Elin Skoglund

Elin Skoglund har bloggat sedan 2009 då hon var 14 år gammal och var ”hjärtekrossad över någon kille och ville skriva av mig”. Med ett självförtroende som inte gick av för hackor och en stor dos driv placerade hon sig själv i epicentret av Göteborgs bloggvärld och var sedan med och utvecklade Nouw dit hon värvade profiler som Moa Mattson och Matilda Djerf. Hon säger säger själv att hon blev som ”bloggarnas mamma”.

Hon berättar om hur hon som ung bloggare ringde Hugo Rosas och krävde betalt, om det där promenadtipset och hatstormen som följde och hur provocerande hennes lägenhetsrenoverande verkar vara hos skvallerbloggarna.

Vi pratar också om hennes utmattningsdepression, hennes inredningsbusiness och hur hon älskar att sälja och sälja in sig själv. Samt – Elins bästa tips till nya influencers och detaljer kring hur hon tänker när hon sätter sina priser.

Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers.


Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lucka nummer 4: ” Vad har du svårt att acceptera?”

Det är fyra år sedan jag gjorde det sist men när jag läser inläggen från Johanna Kajsons julkalender 2017 så blir jag varm i kroppen. Så jag gick in och kollade om hon körde en julkalender i år och det gör hon! Så jag tänkte att jag hakar på så mycket eller så lite jag hinner och får feeling för.

Med början idag. Kändes nästan meant to be för frågan i dagens lucka är sjukt provocerande.

”Vad har du svårt att acceptera?”

Acceptans är något jag jobbar aktivt med hela tiden. När man landar i en situation man inte tycker om eller i ett faktum som skaver och i alla fall accepterar läget (man behöver inte gilla det) så blir situationen (tycker i alla fall jag) lättare att hantera.

Fair Play Active Wear

Så vad har jag svårt att acceptera?

Min kropp. Det tar lite emot att skriva det eftersom jag jobbat så hårt så länge med att inte bara acceptera utan också älska min kropp. Och det gör jag. Men det är inte lätt. Inte alla dagar.

Vissa dagar önskar jag med hela min själ att jag såg annorlunda ut för att jag på något vis tror att livet hade varit lättare då? Vilket jag vet är bara hittepå. Självkänsla och självsäkerhet och självförtroende sitter i hjärnan, ingen annanstans.

Men ändå finns det där, lite latent. Den där känslan att vara utanför, annorlunda. Jag släpper inte upp den till ytan så ofta. Men du frågade ju, Johanna.

Det faktum att jag förmodligen aldrig kommer få bli mamma till ett biologiskt barn. Ni som hängt med ett tag vet ju att jag för några år sedan gav mig på äventyret att bli mamma på egen hand via assisterad befruktning (du kan läsa om det här).

Det blev inte så och eftersom jag snart är 42 och också varit singel sedan Gud vad barn så ser det mörkt ut för mig när det kommer till en eventuell avkomma. Satsar stenhårt på pälsbarn istället. Och att vara världens bästa moster till Vilmer.

Ondska, girighet och inhumana människor. Sådana som bara inte har samma ”sunda förnuft” som en själv. De är lite jobbiga att acceptera rent generellt måste jag erkänna.

Detta är en del av Kajsons julkalender.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier