Den där Jenny.

Jenny tillsammans med några av de få männen på bygget. Och när man ska sluta får man bete sig som en 12-åring och småtafsa på bröstet.

Igår var Jennys sista dag hos oss på EAS. Hon har jobbar här i drygt sju år och var en av mina stöttepelare när jag började i april förra året. Finare och snällare och mer omtänksam människa får man banne mig leta efter.

Hon är en av dem som fnittrat och gnällt med mig över luncher då vi benat sönder och kokat ner livets ris och rosor. Vi har badat i Medelhavet tillsammans en galen natt i Italien, vi har varit en sväng till Göteborg och mulat thaimat på Koh Phangan. Men främst av allt har hon funnits där i vardagen. Att garva med och bitcha med och inspireras av.

Det har känts galet tomt utan henne här idag på kontoret. Och då var det så himla mysigt att springa på små post-it-lappar från henne här och där. Och med kärleken Jenny, det går faktiskt aningen bättre än igår.. 😉

-15

 

Det här med att vintern kommer först i februari? Jag är inte helt nöjd med den lösningen.

I morse när jag tittade på termometern var det inte mindre än -15 grader ute. En aning kyligt även för min smak. Även om solen skiner och det biter skönt i kinderna så är det inte lika skönt för spirorna när man har en förkärlek för kjol och klänning, även i vintertider.

Och någonstans i de krokarna så kom jag överens med mig själv att fåfängan fick ta ett steg tillbaka till fördel för bekvämlighet och, well, kroppsvärme. Och så gjorde täckbyxorna och raggsockorna entré för säsongen. Jag må se ut som en Michelin-gubbe i kollektivtrafiken men jag fryser banne mig inte.

 

En sista snabbgenomgång av 2011.

Innan årets första månad är till ända så tycker jag att vi tar en liten sista genomgång av 2011.

Gjorde du något 2011 som du aldrig gjort förut?
Många saker relaterade till resor, jobb och kärlek.

Höll du några av dina nyårslöften?
Eftersom mitt nyårslöfte alltid är det något klyschiga ”lev det bästa liv du kan leva”, så ja, det tycker jag.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.

Fick någon i din närhet barn?
Det är så mycket barn i omlopp nu så jag har banne mig inte koll. Fast jo. Maria. Och Jessica. Och Kattis.

Vilka länder besökte du?

Italien, USA (New York) och Norge.

Kick off i Italien i april.

Vad fick dig att må bra?

Jag, hoppas jag. Och mina vänner.

Är det något du saknat 2011 som du vill ha nästa år?
Kärlek tillbaka. Och en aning mer kärlek och disciplin till och från mig själv.

Vad var din största framgång?
Att komma hem från sitt livs äventyr, starta om efter en hemsk upplevelsebaksmälla och lyckas landa drömjobbet på två månader.

Största misstaget?
Jag tror inte på misstag. Jag tror på erfarenheter och att de alla för något gott med sig. Men jag kanske skulle varit lite mer aktsam med mitt hjärta.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag fick en rätt läskig halsinfektion i maj och hamnade på sjukhus. Men i övrigt höll jag mig rätt hel och ren.

Bästa köpet?
Anti-konsumtionsbiten i mig spyr på mig själv just nu, men jag älskar min iPad lite. Och min bokhylla som jag fyndade på loppis i somras. Och min Marc Jacobs-väska. Usch, sådan kapitalist jag är.

Vad spenderade du mest pengar på?
Vin, högst troligt. Men jag har i alla fall lärt mig lägga pengar på BRA vin istället för skräpigt vin.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag fick mitt jobb så hoppade jag rätt högt. Och när jag fick veta att jag skulle få åka till New York med det jobbet. Och alla fina #krig med tillhörande människor gjorde mig väldigt glad.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om året som gick?
Den här. Och den här. Och den här. Och typ tusen andra låtar.

Det blev mycket Melissa Horn under 2011.

Var du gladare eller ledsnare 2011 jämfört med tidigare år?
Jag var nog lite ledsnare 2011 än 2010. Eller, sorgsnare är nog rätt ord. Inte lika snäll mot mig själv.

Vad önskar du att du gjort mer?
Hånglat. Man kan aldrig hångla för mycket.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Brytt mig om vad andra tycker. Lagt energi på människor som inte förtjänade det.

Favoritprogram på TV?
Bachelor. Jag är fan en sucker för den skiten.

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
En härlig fest med de bästa människorna? Ja.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Kelade med min syster. Sedan hade jag kalas med vännerna dagen efter.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om mannen i mitt liv hade bemödat dyka upp hade jag ju blivit himla nöjd.

Hur skulle du beskriva din stil 2011?
Kjol och klänning, kjol och klänning. Vissa kallar det glammigt, själv är jag inte lika övertygad.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Jenson Button. För att.. ja, varför inte?

Nomnom.

Vem saknade du?
Någon jag inte mött ännu.

Blev du kär?
Ja. Tyvärr inte lyckligt så.

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2011.
Trots att man vet rent logiskt att alla inte tänker och fungerar som jag så är det praktiskt sett väldigt svårt att acceptera. Men det är något jag åtminstone börjat lära mig. Och i och med detta, inte ta allt så personligt.

Årets motto:
Life begins at the end of your comfort zone. Rädsla gör att man växer.

Årets besatthet:
Twitter, helt klart. Himmel och helvete i form av ettor och nollor.

Största nyheterna:
Tsunamis och jordbävningar och politiker och skit. Jag förtränger.

Största rädsla:
Att inte räcka till. Att inte duga. Men den är nog inte unik vare sig för mig eller året 2011.

Vad vill du med 2012:
Bli miljonär, bota cancer och fixa fred på jorden. Och bli lycklig, så klart.

Ninjakärlek

Vissa dagar behöver man höra att man är värd något. Att man betyder något för någon. Att man inte bara finns på den här jorden för att ta upp onödig plats. Och då är det tur att man har vänner som Erica, som öser kärlek över en tills man är helt gödd och matt och ödmjuk. Tack, finaste fina du.

Så säger de som vet.

Jag behöver en paus. En paus från att tänka. En paus från att känna. En paus från alla dessa känslor och tankar som går runt runt och virar in sig i varandra och går likt en spiral upp i himlen och sedan pang ned på jorden igen. Rakt in i verkligheten. Åt vilket håll den nu är. Bär.

Tänk att bara få vara. Här i nuet. Inte känna stress eller oro eller ängslighet. Inte känner saknad eller längtan eller sorg. Bara vara utan press från framtiden.

Visst blir det bättre?

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier