#gbgtramz

En roadtrip med rätt människor kan onekligen vara grunden till magont på grund av asgarv. Detta blev jag varse i fredags då jag, Jenny och Fredrik hoppade i lilla Minin och tog sikte på Göteborg. Och jag säger bara det, ska ni sitta fast i en bil i fem timmar (närmare sju den här gången på grund av bilkön från helvetet mellan Norrköping och Linköping), då ska ni göra det med de här människorna. Så mycket värme och skratt att bilstackarn nästan sprängdes inifrån.

Till slut kom vi till Göteborg i alla fall. Och till Hanna som jag skulle bo hos. Hon har typ världens finaste kisse, Alice.

Så här ser Alice ut. Hon är pytteliten och aningen rastlös ibland.

På fredagskvällen åt vi middag hemma hos Hannas pojkvän vars soffa, som jag sedan sov i, är stor som ett hav.

På lördagseftermiddagen, efter en sväng till Erikshjälpen där jag fyndande jättegamla böcker och en kappa, mötte jag upp Jenny för att ta en fika.

Och köpa en väldans massa lördagsgodis. Jenny, som sist jag såg henne precis hade blivit mamma till en liten Tindra, gillar lördagsgodis.

De färgglada godisarna är bäst.

Sedan flanerade vi lite på stan.

På kvällen hamnade vi, efter en liten felkalkylering i bordsbokandet, på Vino Pasta. Och tur var väl det. Den här lilla härligheten hade vi inte fått på tapas-stället.

Jenny var med, så klart.

Och Fredrik.

Och jag. Hej!

Hanna.

Och Elin som jag träffade för första gången. Hon var tokrolig.

Karin var också med.

Efterrätten var sådär god så att håret på armarna fick lite knäpp.

Och så dök Ida upp!

Och så twittrade vi lite. Sedan hade jag haft nog av äventyr för en dag och gick hem och la mig i den där havs-stora soffan igen. Och sedan på söndagen tog vi bilen hem till Stockholm.

Tack Göteborg för en finfin tramz-helg!

La Linda testar: Instagram på webben

Jag tog min första Instagram-bild på tunnelbanan i New York i september 2010. Och sedan dess har jag blivit smått besatt. Denna fantastiska lilla app i vilken livet ser lite mer rosa/glammigt/drömmande/piffigt/photoshoppat ut. Som fångar vardagen där den händer. Även kändisars vardag, även om deras kanske är aningen glammigare. Kika på Zooey eller Taylor vetja, de gör det himla bra.

Problemet med Instagram är att bilderna väldigt länge bara fanns tillgängliga i mobilen om man inte hade den exakta adressen till en specifik bild. Detta gjorde att jag inte kunde använda bilderna till så mycket mer än Twitter. På senare tid har det ploppat upp webinterfaces lite överallt och plötsligt blev det ego/natur/matbilder-galore vid Macbooken för hela slanten.

I sann testaranda har jag således testat tre av dessa websidor för att se vilken som ska få äran att få mig som frekvent användare. Och så delar jag så klart med mig av detta pifferi. Varsågod.

Ink361.Com

+ Mycket bra utbud i menyn där man kan se sin feed, sina egna bilder, sina favoriter och även skapa album! Klickar man in sig på bilderna kan man se vilka som gillat och kommenterat samt även, som inloggad, skriva en kommentar till bilden. Mycket bra! Bilderna laddas också automatiskt när man scrollar nedåt, smidigt.

– Trist med grått och tråkig layout.

LLLL – 4/5

 

Copygram

+ Utseendemässigt gillar jag den här bäst. Ljust, fräscht och så gillar jag att sidan har en fast vidd. Ett extra plus för datumstämpeln och att man som inloggad kan kommentera på bilderna.

– Man kan inte högerklicka på bilderna och spara/kopiera rakt av vilket är ett stort minus. Man kan inte heller se vilka som gillat bilderna.

LLL – 3/5

 

Webstagram

+ Snyggt, bra menyutbud, enkelt att ladda ned bilder. Man kan enkelt se vilka som gillat, kommenterat och kommentera och administrera kommentarer själv.

– Känns aningen rörig och seg.

LLL – 3/5

#bleckan säger farväl till Finey.

I torsdags var det dags för Fines sista #bleckan innan hennes flytt till Göteborg.

Det firade hon med att klia Fredrik lite i skägget.

Kvällen hade dragit många gamla, och några relativt nya ansikten, som Robin.

PA var så klart med.

Erica och Christian hade konstigheter för sig.

Christians syster Emilia gjorde debut på #bleckan, kvällen till ära.

Och så kom Jessica. Hon var glad. Jag förutsätter att Leo var glad med, hans ansiktsuttryck föreslår dock något annat.

Staffan.

Finaste Jenny.

Robin (som för övrigt gjort en alldeles ruskigt fin kortfilm som jag tycker ni ska se).

Erica.

Martin.

Emelie, Hamid och Leo hängde i baren en stund.

Emelie.

#poesitramz och slutet på det vita.

Jag gillar ord. Det kommer kanske inte som någon direkt överraskning. Trots detta är jag väldigt dålig på poesi, har aldrig varit speciellt intresserad eller orkat sätta mig in i ämnet. Jag har, trots nyfikenhet, liksom aldrig vetat riktigt var jag ska börja någonstans. Så när PA, en van nyttjare av lyrik i och med sitt lilla projekt ”Dagens dikt”, öppnade upp för idén att ha en poesikväll med tillhörande rödvinsdrickande så var jag inte sen att hoppa på tåget.

Så jag tog Jenny och Jessica och åkte ut till Örnsberg där vi blev bjudna på våfflor, drack rödvin, hade lite hattfest, läste dikter och bjöd upp till allsång. Och så blev jag lite kär i Karin Boye.

Efter att ha varit helt vit i tre veckor var det eventuellt lite ambitiöst att ge sig på rödvin, champagne OCH Jägermeister samma kväll och detta fick jag erfara dagen efter kalaset. Om vi säger som så. Jag lämnade PA's soffa klockan 16 på lördagen, innan dess kunde jag mest kvida, gnälla, blunda och dricka cola (och två ägg) som han var snäll nog att gå och köpa till mig.

Detta makabra tillstånd till trots hade jag och PA en mycket gemytlig dag med prat om livet, bildspel och en hel massa sittdansande (liggdansande för min del) till musik som många nog skulle arkivera under ”skämskudde”. Och lite finsk tango. Det var en aning plågsamt. Men ska man nödvändigtvis vara bakis så ska man nog banne mig vara det i den här mannens sällskap. Asgarv ger liv åter, eller nått.

Karin Boye, hon kan det här med ord.

Jag och det förrädiska rödvinet. Och Emil-i-Lönneberga-kepsen.

Jessica gömde sig bakom den enorma lila hatten och såg lite filmstjärnig ut.

Hon hade dessutom varit otroligt ambitiös och skrivit egna dikter. Så vackra ord så jag försmäktar.

Jenny i stråhatt och slips. Snitsigt.

Vår eminente värd, PA.

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

– Karin Boye

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier