Om mål

Jag undrar ofta vad jag ska bli när jag blir stor. I de glossiga magasinens reportage med rubriker som ”Så får du din drömkarriär” och ”Så blir du ditt bästa jag” pratas det ofta om mål. Delmål. Livsmål. Skrovmål. Man ska gärna ha väldigt konkreta mål. Och så kan man förslagsvis skriva up dem i små ”målböcker” och följa framstegen slaviskt dag för dag, närmare drömmen.

Men hur gör man då om man inte har några tydliga mål? Om man bara flyter runt som en liten jolle utan varken åror eller roder och hoppas på att stöta mot land på ett ställe som känns hyffsat okej? Jag har nog haft ganska tur i mitt flytande, jag har hamnat på vad som känns som rätt plats för tillfället. Men som livsmål? Nja, så långt har jag nog inte kommit än. Så, vad är nästa steg?

Samtidigt undrar jag om det här med mål inte bara är pladder. Att man, när man ger sig efter sin dröm, vad den nu må vara (om den ens finns), egentligen bara bygger upp luftslott för att sedan sticka hål på dem. Att besvikelsen bara väntar runt hörnet. Likgiltigheten skyddar mot att det gör ont. Fast är jag egentligen inte likgiltig, utan bara feg? Eller har jag bara ingen koll på vad jag vill med mitt liv?

Tillbaka till ruta ett. Delmål. Att ta mig igenom min första arbetsvecka?