Låt oss Dansa

Jag har ju faktiskt inte bara suttit fastkedjad vid datorn, jag har ju faktiskt försökt klämma in små delar av ett socialt liv här och där med. I fredags var jag och kollegorna på ”Let's Dance” och spanade på lille David och enorma Magnus (nästan som David och Goliat).

090313-letsdance-03

Bossen och jag rockar on.

090313-letsdance-02

Flådigt med lite lådvin! Ammis och jag trivs.

090313-letsdance-01

Biggi, Ammis och Kristina kramas med Duracellkaninen Tobbe.

090313-letsdance-04

Kanske Ammis och Biggi har en framtid i ”Let's Dance”? Kanske inte.

*knock-knock*

Är ni kvar? Jag vet att jag varit en förfärligt dålig bloggare den senaste veckan, men ni lämnar mig väl inte?

På fredag har ”Duplicity” premiär i USA så efter det kommer hela Julia-maskinen att varva ner, och då blir det full-on-glam-mode.

London

Efter att ha skrivit en mindre bok om hela Julia-encountern samt gnällt om varat eller icke-varat av pinkoder så väljer jag att illustrera resan i övrigt med bilder. I hyffsat kronologisk ordning. Okej?

090310-london-03

Turistbild #1. Marble Arch – check. Underground-skylt – check. Röd dubbeldäckare – check.

090310-london-07

Presskonferensen innan den började. Det rådde strikt fotoförbud under den.

090310-london-10

Galen moviepremiere. Men jag och Jess är glada.

090310-london-06

Jag tänkte sno hem skylten och sätta upp den i sovrummet. Blev inte så.

090310-london-09

Som sagt, galen moviepremiere – check.

090310-london-04

Efter premiären var vi ännu gladare. Och varmare. På damrummet på Soho House. Enda stället man fick plåta där inne. Kändisarna är kameraskygga.

090310-london-08

Dag #2 och turistbild #2. En till undergroundskylt. Och Freddie Mercury.

090310-london-02

Budgetshopping-mecca. Primark på Oxford Street.

090310-london-05

Lunch med Cassandra och en poster i tunnelbanan. Lovely.

Mötet med Julia Roberts (surreal, but nice)

Jag har precis skrivit ett jäääättelångt inlägg på forumet på engelska om hela upplevelsen att träffa Julia Roberts, och jag orkar verkligen inte översätta hela grejen så jag lägger helt enkelt upp den på engelska här med. Om ni orkar läsa hela blir jag lite imponerad. Klicka på ”läs mer” (eller något liknande) för hela inlägget.

Bilden är från presskonferensen.

090315-meetingjulia

I don't even know where to start this post. Having been a fan of Julia's for almost 20 years, God knows I've thought about this day from time to time. What I would say, how I would act etc. Haven't we all? Would I scream like a teenager? Would I cry? Would I just be mute and stunned? I knew I would be nervous. But I would never have fathomed to which extent this nervousness would go.

Some of that tension was released when I saw her in Three Days of Rain three years ago. Seeing her in the flesh, standing just a few feet away from her and getting her autograph was surreal (but nice). I didn't scream but I did cry a little bit.

Let me just start by saying, I'm 29 years old (in two weeks). I don't scream like a teenager, I wouldn't hop on one leg if Julia told me to. I'm a grown-up, and being a fan as a grown-up isn't quite the same as being one when you're ten years old. I admire and appreciate Julia for the actress, and the person that she is. But first and foremost, having gotten to know her, as well as you can through the public eye, I've come to care for her as for a friend. It may sound weird, but as with a friend, and can agree or disagree with her decisions and her opinions, but I will always support her in whatever she does. Because she is a smart, intelligent, charming, funny woman with which I feel I have a lot in common. Someone I would very likely have a very interesting and rewarding conversation with.

Having said this, it was bizarre for me to find just how nervous you can get in the presence of someone you've never met.

Enough of my ranting, here's the story. (mer …)

En liten uppdatering ur livet

Alldeles för få timmar på dygnet. Försöker fortfarande komma ikapp med allt material från Julia Tour l'Europe samtidigt som jag försöker ha ett socialt liv. Ikväll ska jag dessutom skriva en recension av ”Duplicity” till The Fan Carpet och försökaförsöka uppdatera bloggen med allt som hänt den senaste veckan.

Men först blir det bio med Jenny i Sickla. Det blir ”He's just not that into you” som har den urbota korkade svenska titeln ”Dumpa honom”. Eftersom boken är lite av en bibel för mig ska det bli väldigt intressant att se hur den blir översatt till film. Men med manusförfattare från SATC vid spakarna så har jag rätt höga förväntingar på smart dialog.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier