En dos bitterfitta på fredagen

Det är inte ofta jag orkar störa mig på människor vars enda syfte är att provocera, men idag störde jag mig faktiskt rätt rejält på bitterfittan Linda Skugge. Jag blir så less på hennes gnällande, hennes offerkofta och självutnämnda martyrskap att jag spyr.

Jag har inte tre barn, jag ägnar mig inte åt ”trippel-nattning” (ett uttryck så invecklat att Linda kände sig tvungen att vara ordbok) och jag spottar inte krönikor ur mig i par tio minut, och enligt kära Skugge så innebär detta att jag inte har ”ett liv som finns på riktigt”.

Men det här handlar uppenbarligen inte om mig, och inte heller om Ebba von Sydow som är målet för hennes ordbajseri. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det handlar om (men jag anar lite bitterhet för att livet inte riktigt blev som hon hade tänkt?), och ärligt talat så bryr mig faktiskt inte. Jag tycker bara det är otroligt lågt att ge sig på en tjej som faktiskt försöker göra livet lite bättre för unga tjejer som pressar sig själva för hårt.

Men det kanske var fel approach. Skicka dem till Skugge på stresskurs istället. Ge dem en dos av det riktiga livet. Då ska det väl ändå bli riktiga bitterfittor av dem.