Vad äter man när man är magsjuk och har grymmeont i magen men samtidigt är hungrig? Funkar kladdkaka kanske? För hittills är det enda jag kunnat äta utan att vilja kräkas (på två dagar) saftsoppa (en relik från barndomens magsjukor) och honungsmelon.
Yup. Magsjuka is tha shit. Bokstavligt talat.
Vaknade runt fem igårmorse med en rejäl kramp i magen och gravt illamående. När det inte hade gett med sig vid nio-tiden var jag tvungen att ringa och avboka diverse möten och återgå till sängen. Så där låg jag och kved och huttrade, helt övertygad om att jag lyckats matförgifta mig själv (fem dagar för gammal korv är väl inget?). Let me tell you, den här fröken kommer att ha bra mycket större respekt för bäst-före-datum hädan efter. De finns kanske där av en anledning.
Men sedan kröp febern på med och då insåg jag att magsjukan var ett faktum. Yey. Så igår tillbringade jag 3 timmar utanför sängen tror jag. Och dessa spenderades i soffan. Inte ett så långt kliv. Ikväll mysbrallor instoppade i tjocksockor, linne, halsduk och morgonrock. Ett paket, if you will.
Nu har febern släppt något, men krampen i magen är kvar och jag har fått ett härligt halsont.
Fortsättning följer..
Tillsammans med 773 andra bloggar nominerades jag till Stora Bloggpriset. Tack!
Trots min flådiga nominering blev jag dock inte bjuden. Lustigt.
När man är så här skithungrig så vet man att det är ungefär en timme för sent att börja laga mat.
Afropasset är äntligen slut, och även så min kropp. Helt lealös drar jag på mig sockorna, fuktar läpparna på de sista stackars dropparna som finns kvar i vattenflaskan och släpar sedan mitt slut-som-artist-lekamen mot omklädningsrummet.
Men vänta – ska de stanna kvar? Två-tre tjejer, som precis genomlidit samma pass som jag, börjar dra fram mattor på golvet. What? Är de inte döende? Redo för soffan och färdigmaten som jag? Nej, de ska träna ett muskelpass. Ett muskelpass! Har ni varit på ett muskelpass någon gång?? Det är jobbigt! Nästan lika jobbigt som Afropasset jag precis skuttat mig igenom!
Helt plötsligt känner jag mig otroligt lat och hösäckig, och funderar en milli-sekund om jag kanske också skulle tajta till mucklerna lite. Men sedan inser jag vem jag pratar om och siktar mot omklädningsrummet.
På vägen dit ser jag tjejen som stod längst fram, hoppade högst och var hurtigast på passet stå på trappmaskinen. Trapp-fucking-maskinen! Jag lovar, vissa brudar finns till bara för att få andra (jag) att känna sig som lata paddor.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer