Snacka om att alltid vara ute i sista minuten! Klockan är snart ett, vi har inte handlat, jag vet knappt vad jag ska laga och gästerna kommer klockan sju. Att jag ALDRIG lär mig?!
Det är officiellt, jag har en ny kärlek. Manolo, step aside, här kommer Christian Louboutin. Det är som en hel hop med choklad, orgasmer och en massa, massa kärlek på en och samma gång.
Synopsis: Uma Thurman spelar en nyskild, 37-årig kvinna, Rafi, som träffar, 23-åriga Dave, spelad av Bryan Greenburg. De inleder ett förhållande, samtidigt som Rafi delar med sig alla intima detaljer om detsamma med sin terapeut – som visar sig vara Dave's mamma.
Det finns många saker jag stör mig på i den här filmen. Det första är titeln. Först förstod jag inte alls vad ”Prime” skulle stå för, men efter lite surfande fick jag förklarat för mig att det grundar sig på att huvudpersonerna är båda i sitt respektive sexuella esse, sitt ”Prime”, men också det att deras ålder, 37 respektive 23, är primärtal, prime numbers. I detta tycker jag mycket av själva kärlekshistorien går förlorat, och det känns mer som att man försökt bygga upp bilden av filmen som någon tonårs-sexjakt i stil med ”American Pie”, vilket jag inte uppfattar den som alls.
Forsätt läs min recension av ”Prime”!
(mer …)
Geez va underbart det är att se alla bloggare komma tillbaka från sina juläventyr, bloggarna börjar fyllas med efter-jul-mys och roliga familjehistorier, och min kommentar-låda ekar inte längre! Att återgå till vardagen har sina ljuspunkter.
Med lite hjälp av Hedgehog så tog jag ett sort kliv in i nostalgins dimma och tillbaka till någonstans i mitten på 1980-talet. Det var den tiden som jag utvecklade en av mina tidiga ungdomsförälskelser (tillsammans med Rick Astley och Brandon Walsh), Anthony Andrews. De flesta minns honom nog som hjälten i ”Ivanhoe” (gör ni inte det så spana på trean på nyårsdagen) medan jag fick upp ögonen för honom första gången i en TV-version av ”The Scarlet Pimpernel”, om den Röda Nejlikan som räddade aristokrater från giljotinen under Franska Revolutionen, där han spelade mot en väldigt ung och fager Jane Seymour (Dr Quinn, ni vet).
Hans Sir Percy var så stilig, sofistikerad och romantisk, allt det där som behövs för att få en sju-åring att falla handlöst. Och faller handlöst, det gör jag varje nyårsdag, varje gång han höjer på ögonbrynen sådär eftertänksamt och kysser den vackra möns hand. Behöver det tilläggas att jag slukade Harlequin Historisk böcker i mina tidiga tonår?
They seek him here. They seek him there. Those Frenchies seek him everywhere. Is he in Heaven? Or is he in Hell? That damned, elusive, pimpernel.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer