Bloggflöde - Sida 421 av 635

Midsommar i Bollnäs: Del 3 – En sväng till JärvZoo.

lördag, 29 juni, 2013 Inga kommentarer

På Midsommardagen, förra lördagen, var vi alla en aning slitna efter allt kalasande dagen innan. En sådan dag brukar jag mest bara ligga i fosterställning på soffan, men när man är i Bollnäs, då står andra äventyr på schemat. Och denna lördag bar det av till Järvsö, ca 5-6 mil från Bollnäs. Där skulle vi gå på zoo. Järvzoo.

Järvzoo fokuserar på Nordens vildmarksliv och vi hade sådan tur att många av djuren precis hade fått ungar. Häng med på äventyr!

Den här lilla typen var bland de första vi stötte på, han var himla kvick. Jag tror han var på jakt efter ekorre-donnan som också sprang runt i träden.

Vargarna var enorma! De hade precis fått valpar, men de fastnade inte på bild.

En sådan här trägång gick igenom hela djurparken. Mycket mysigt. Långt där framme är mitt sällskap. Jesper, Sara, Alex, Judith och Johan.

Solen sken genom tallarna.

Björnungarna. De var liksom det sötaste som fanns. Den här lillen hade tappat bort mamma och spanade efter henne.

De här två muckade lite gräl. Och sedan badade de.

Mamma Björn höll lite koll på kidsen.

Och så poseade hon lite snyggt.

Lodjuren är tydligen väldigt ovanliga att man får se, men vi kom precis när de skulle matas så vi hade tur. Nästan som Silver, fast med tofsar. Och lite större dårå.

Lodjuren hade också fått ungar, det var många höga ”awwww”:ande här.

Jesper och Sara var så klart med.

Vackra Hälsingland.

Bara vara vänner.

lördag, 29 juni, 2013 2 kommentarer

Jag har tänkt en del på det här med vänner på sistone. De där nära vännerna. Bästa vännerna. De där man kunnat berätta vad som helst för. Ringa när man varit glad eller ledsen eller bara velat prata om ingenting med. Bästisarna. Ju äldre jag blir, desto fler ”bästa vänner” är det som kommit och gått i mitt liv. Vissa av dem har stannat bara en kort stund, andra har funnits med nästan hela livet. Men på sistone har jag känt mig ganska ensam. Missförstådd. Bortglömd.

Jag tror att jag har en tendens att överskatta vänskaper. Att jag många gånger tror att relationen är mer befäst, djupare och mer uppskattad än vad den många gånger är. Eller i alla fall från den andra parten. Och det värsta som finns är när man inser att, en person som jag anser vara en av mina bästa vänner, för den personen är jag bara en i mängden. Det finns alltid någon viktigare, någon närmare än jag. Det betyder inte att jag inte är bra eller rolig att hänga med, jag är bara inte den första, andra eller ens den tredje man ringer när man har något roligt att berätta eller om man mår skit en söndagskväll.

Ibland glider man ifrån varandra. Ibland är slutet på vänskapen ett medvetet val. Ibland blir man sviken eller sårad och alla gånger gör det ont. Och alla gånger undrar jag om jag gjort något fel. Även om det kanske bara är så att livet har sin gilla gång. Allt är dynamiskt. Allt går i cyklar och människor och tider förändras.

Jag saknar dem. Jag saknar Daniel och Kicki och Jon och Sofia och de där andra människorna som jag trodde att jag var så nära men som bara en dag plötsligt sa tack och adjö och inte längre ville ha mig i sitt liv. Och jag undrar var jag gjorde för fel. Fast det kanske bara var dags för ett nytt kapitel.

Men jag saknar ändå.

Sofia, jag och Daniel

Sofia, jag och Daniel när det begav sig, 2001.

En onsdag då jag räddade lite liv och kramade på en bebishund.

torsdag, 27 juni, 2013 1 kommentar

Igår var det onsdag och jag fick för första gången lämna blod efter att jag tog mina prover för några veckor sedan. Jag hade hjälp av en alldeles ljuvlig sköterska som berättade hur allt skulle gå till och hon var sådär varm och förtroendeingivande. Det sa jag till henne innan jag gick. Jag tror hon blev glad.

Det var inte så läskigt utan mest spännande och jag kände den där rushen som man får när man faktiskt gör något bra för någon annan. Men efteråt så blev jag väldigt yr och fick lite ont i huvudet så fick ligga kvar längre än alla andra. Och idag har jag magkatarren deluxe. Tydligen så ska man inte ge blod när man är sjuk men eftersom min katarr går i vågor så kommer jag ju aldrig att få ge i sådana fall. Så jag gav ändå. Men eftersom mitt blod då gått till någon annan så fanns det inte tillräckligt för att hålla min mage i styr och jag vaknade av en elak liten smärta mitt i natten. Efter några tabletter är det lite bättre dock. Men det är ändå värt det tycker jag.

Efter blodgivningen åkte jag till Boqueria för att äta middag med Jessica och sedan vidare till Rålis för att fira Sara som fyllde födelsedag. Och där fick jag kela med en typ nykläckt liten fluffig vovve. Sådant kan man leva på länge.

En jeanskjorta och några tankar om livet.

torsdag, 27 juni, 2013 1 kommentar

Så här såg jag ut i tisdags när jag var ute hos två av mina kunder (ja, jag har sådana nu!) och jobbade. Jag älskar den friheten jag har just nu och att jag får sätta tänderna i olika slags projekt, medan jag fortfarande brottas med stressen och känslan av att alltid ligga steget efter. Jag tror att jag är väldigt hård mot mig själv för jag vill ju egentligen vara pro-aktiv och ge kunderna mer än de förväntar sig, men innan man fått ordning på sitt psyke och hur man ska jobba, då är det inte helt lätt att överprestera.

Ni frilansare och egenföretagare där ute, har ni några briljanta tips för hur man håller struktur över sin tid, prioriterar mellan kunder och är lite snäll mot sig själv?

Midsommar i Bollnäs: Del 2 – En alldeles ljuvlig midsommarafton.

tisdag, 25 juni, 2013 Inga kommentarer

Det känns på ett sätt som att det gått en evighet sedan min alldeles ljuvliga midsommarafton, men å andra sidan har jag knappt kommit över ruset. Det var liksom så perfekt. Så där perfekt traditionellt och glatt och helt utan fästingar och med alldeles för många myggbett. Och med sill och nubbe och sång och dans runt midsommarstång. Och grillat och hambo och otroligt ambitiösa midsommarkransar. Och tyskarna tyckte att det var som taget ur IKEA-reklamen medan jag mest tänkte på idyll och Pripps blå.

Ni fick ju se härom dagen hur det såg ut kvällen innan. Nu kommer några bilder från min alldeles tokfina midsommarafton.

Morgonen inleddes men brakfrukost på uteplatsen med färsk frukt, rostat bröd och croissanter. Och bacon och ägg och omelett. Typ allt gott man kunde tänka sig.

Sedan skulle det bindas kransar. Jag hade fått för mig att jag var på sånt. Jag vet på riktigt inte var jag fått det ifrån. Det är inte sant. Men jag matchade min klänning!

Fokusnivån var hög hos Fredrik och Anna.

Johan höll nog på med sin krans längst av alla. Att se en man lägga så mycket energi på en blomkrans var fascinerande. Men så blev den fin också!

Jesper och Sara var kärast och sötast som vanligt.

Sara

Sara är ju lite av en expert på det här med kransbindande. Kolla liksom? Det bor en florist i den här damen.

Jag hade ingen pojke att pussas med, så jag pussades med Tindra istället.

Enzo ville också vara med. Det ville han typ jämt när det skulle poseras på bild. Jag kallade honom till slut ”the photo bomber”.

Judith var rackarns stilig i sin krans. För en förstagångsbindare får man väl säga att det gick helt okej, eller vad säger ni?

Hela gänget samlat vid ministången. Visst ser vi ruskigt peppiga ut? Det var vi också. För sedan bar det av till hembygdsgården för dans runt en större midsommarstång. Men det fastnade inte riktigt på bild.