”Håll käften och spring lite!”

Blir så ledsen. Så ledsen och så jävla trött. På båda bilderna har jag på mig svarta 199 kronors-jeans från Cubus. Skillnaden? Att de till vänster är köpta för ett år sedan. De till höger är den största storleken Cubus tillverkar idag. Till vänster har jag storlek 44. Det var INTE deras största storlek för ett år sedan, ens. Nu har de tagit bort måtten i 38, 40, 42 etc och ersatt med W-mått. W28, W29, W30 osv. Och då är deras absolut största W33. Som jag alltså får på mig ungefär såhär långt. Tack Cubus. Ni brukade vara en fantastisk lågpris-oas jag alltid kände mig välkommen i. Nu gråter jag i ert provrum.

Den här bilden, tillsammans med texten här ovan, la Linda-Marie upp på Facebook i morse. Det tog inte lång tid innan hatkommentarerna började rulla in. Jag ska vara ärlig, jag orkade mig bara igenom ca hälften av de ca 800 kommentarerna, sedan var mitt hopp för mänskligheten nere under golvet och kippade efter luft och liv.

Genomgående i kommentarerna är att folk inte kan förstå problemet, ”det är väl bara att banta eller gå till en annan affär”. Det är ju inte det som är poängen! Tänk om man inte vill banta? Tänk om man *gasp* trivs med hur man ser ut? Det handlar om att det är inte upp till stora klädkedjor att avgöra en människas värde och vad man bör ha på sig om man ser ut på ett visst sätt. Det handlar inte om vinst och efterfrågan, den finns. Det handlar om att företaget valt bort ca 30% av Sveriges kvinnliga befolkning ur sin målgrupp för att de inte passar in i samhällets norm och mall.

Det här precis samma sak som jag försökt lyfta fram med #hmriot. Varför ska man som ”tjock” inte få klä sig i snygga, trendiga och figursydda kläder? Varför förväntas man, om man är större än en storlek 40/42/44 (beroende på butik), ha tappat all känsla för stil och endast vilja omkring i tunikor och tights?

Det gör mig så ledsen och kokande förbannad att människor behandlar varandra på det sätt som i Linda-Maries kommentarsfält. De ynkliga små sorgliga trollen. Det som tar plats här är mobbing. Att vara tjock är något av det fulaste man kan vara i vårt samhälle. Väger man över 70 kg eller är över storlek 42 så bör man skämmas. Man anses vara lat, korkad och inte ha någon självkontroll. Och det är tydligen helt okej att döma en tjock tjej (för detta hade inte hänt om det var en kille) för hennes utseende. Vidrigt.

Linda-Marie är en av de modigaste och starkaste tjejer jag stött på under den här senaste tiden sedan #hmriot tog fart. Att stå ut med allt detta hat för att bryta stigmat, att visa att alla, oavsett kroppsstorlek, är värda att synas, höras och respekteras, det är enormt häftigt gjort.

Och ni som fällt alla dessa otroligt låga kommentarer idag, jag hoppas att ni skäms. Och jag hoppas att ni växer upp och inser att människans värde inte sitter i kilon. Snälla, väx upp fort som fan.

#hmriot – Nog snackat – upp till bevis!

– Jag tycker att vi har ett jätteansvar. Vi är ett stort företag, det är många som ser oss. Jag tycker inte alltid att vi har varit bra.

Så säger H&M's VD Karl-Johan Persson i en intervju med Metro (artikeln i Nyheter 24 jag länkade till tidigare var en re-write) idag. Artikeln handlar om att han ”öppnar upp sig för förändringar” och ”jobbar på” att fasa ut sjukt smala modeller från H&M's annonser. Det är ju nobelt och så, men varför var de sjukt smala modellerna ens ett alternativ till att börja med?

Jag återkommer ännu en gång till hyllningen av den ”normala” badmodellen Jennie Runk som jag skrev om för några veckor sedan. H&M plockade billiga PR-poäng genom att lyfta fram en normal kvinna, som för de som bär pluskollektionen ändå skulle anses vara smal, och missade liksom i allt tumult att trycka på det faktum att detta är en kvinna som ska modella för kläder i storlekar från 44. Det är klart att man tar en kvinna med lite mer sunda former att visa upp den kollektionen, hur skulle det se ut om en kvinna i storlek 34 modellade pluskollektionen?

Sedan undrar jag om fröken Runk faktiskt själv vet om att hon är plusmodell.

Det här är exakt den typ av sak som jag har alltid velat åstadkomma, visa kvinnor att det är ok att vara självsäker även om du inte är den stereotypa definitionen av ”perfekt”.

Fantastiska ord och hon har helt rätt. MEN, jag fortsätter tjata. Om hon faktiskt varit modell för tex H&M Trend, då hade jag varit beredd att ge H&M credit. Men att en person som på sin höjd drar en storlek 42/44 modellar för pluskollektionen, det är inte riktigt värt en parad.

Så, herr Karl-Johan Persson, om du faktiskt vill åstadkomma förändring så har jag en lista med tips på saker du kan göra:

1. Använd Jennie Runk, eller annan ”normal kvinna” som modell för H&M Trend eller den vanliga badkollektionen.
2. Gör trendkollektionen i storlekar som samma ”normala” kvinna kan ha, alltså till storlekar som sträcker sig långt över dagens 40/42.
3. Om ni prompt ska ha en pluskollektion, designa kläder för den som inte är ett hån mot storväxta personer. Bara för att man är stor betyder inte det att man vill eller bör skämmas för sin kropp. Gör moderiktiga och trendiga kläder för människor som vill synas!

Om du Karl-Johan Persson och ditt kungadöme H&M inte är villiga att göra något av det jag föreslagit ovan, håll då käft med ert ”vi vet att vi har ett ansvar” och erkänn att ni diskriminerar tjockisar.

Läs mina tidigare inlägg om #hmriot:

– Del 1 – Öppet brev till H&M’s Chefsdesigner Ann-Sofie Johansson
– Del 2 – Svaret. Och om självkänsla, skam och att vara “onormal”.
– Del 3 – Reaktionerna
– Del 4 – ”Vi vet att vi har ett stort ansvar!”
– Del 5 – Om H&M's ”skämshörna”