Laid off.

Det är lördagskväll och istället för att gå på kalas med en massa fina av mina vänner så sitter jag hemma med katten och min ständiga nemesis – magkatarren. Hen ansåg inte att det var passande för mig till kalas och har därför, som resten av veckan, bjudit på molande illamående hela aftonen.

Detta betyder ju dock att jag har tid att berätta för er vad det är som pågår i mitt liv och vad det var som drog undan mattan under fötterna för mig i måndags.

Jag har blivit uppsagd från mitt jobb. Det är omstruktureringar på gång på företaget och min tjänst ska outsourcas på externa konsulter. Det är den korta versionen. Den långa satt jag och halvlipade till framför VD:n i måndags.

Det känns så klart helt förjävligt. Jag har aldrig trivts så bra på en arbetsplats som jag gör på denna. Arbetsuppgifterna, arbetskamraterna, kontoret plus det faktum att den fantastiska kvinna som är varumärket är en av de mest inspirerande och livsbejakande människor jag någonsin har träffat. Hon sprudlar av liv och det smittar av sig.

Men nu är det så här. Jag jobbar min sista dag på skärtorsdagen och sedan väntar nya utmaningar. Jag har ingen aning vad jag ska ta mig an efter detta men det ordnar sig nog. Min största oro är att inget kommer mäta sig med det jobb jag har nu. Lite som att man jämför alla killar man träffar med den där ”that got away”.

Så, nu vet ni. Jag ska få i ordning på min skit inom kort, uppdatera mitt CV och min portfolio och sedan blir det ”projekt: nytt jobb” all over again.