Hoho?
tisdag, 22 januari, 2013
8 kommentarer
Jag har inte hört av er på ett par dagar, sedan jag la in Disqus och öppnade nya bloggen och så. Ni är så himla tysta. Är ni kvar?
Jag har inte hört av er på ett par dagar, sedan jag la in Disqus och öppnade nya bloggen och så. Ni är så himla tysta. Är ni kvar?
Efter ett Bodypumppass förra veckan med bästa Josse och Carin.
Jag har ett par dagar tänkt skriva ett inlägg om hur det går med min träning. Och så läste jag Kattas fantastiska inlägg om skryt och hälsohets och kände att tanken med det här inlägget tog en liten annan vändning.
Som ni vet så tog jag ju mig an projektet att lära mig springa i somras. Det gick ganska bra men sedan fick jag halsfluss och tatuerade mig och allt möjligt tjafs kom i vägen. Och det gick en månad. Och sedan blev det mörkt och kallt och halt. Och jag är feg för mörker och halka. Och så i november skaffade jag SATS-kort. Och jag boxades lite. Och sedan kom julen och maten och koman, ni vet. Och så gick det några veckor igen.
Men sedan hände något där efter nyår. Peppen infann sig. Och motivationen och orken och viljan och stjärnorna föll på plats och jag började träna på riktigt. Sådär tre-fyra-gånger-i-veckan-på-riktigt. Och jag prioriterade om. Bytte fokus. Till att producera mer endorfiner och mindre ångest. Till att bli starkare, gladare och piggare.
Och vet ni, jag är stolt över det här. När jag de senaste veckorna skrivit om min träning och mina prestationer på bloggen och Twitter och Facebook så är det för att jag är stolt. Och det är fan inte ofta jag är det. Det handlar inte om att skryta, inte om att vara bättre än någon annan utan bara det faktum att det här är mitt liv och mina prestationer och goddammit, jag tänker visa att jag ibland lyckas göra något som får mig att må bra.
Jag förstår inte folk som irriterar sig på människor som gör något bra för sig själv, som mår bra. Jag anser att sådana människor är den mest fantastiska inspirationen, att folk som är lyckliga och nöjda i själen sprider den känslan runt sig och smittar av sig av den. Hellre det än att läsa texter och åsikter av någon som är uppenbart bitter och sprider negativitet runt sig.
Så kan vi inte komma överens att antingen gläds vi åt varandra, eller så slutar vi bara läsa sådant vi inte är intresserade av, som vi inte mår bra av, alternativt kniper käft med vårt gnäll? Kan vi göra det?
Och så avslutar vi med en klyscha, för sådana är ju så goa.
Source: sawdustcityllc.com via Linda on Pinterest
Så här ser jag ut i afton. Sittandes framför teven och Guldbaggegalan. Inser ganska snabbt att sett ungefär två filmer, båda dokumentärer (Searching for Sugar Man och Palme). Blir förbannad på webbsändningen som laggar och äter köttfärssås. Tittar på Carolas enorma tuttar och Rappapppports dösnygga klänning. Har träningsvärk. Har lagat matlådor. Vill skriva ett filmmanus. Är trött. Typ så.
Och så fyller världens bästa lillasyster år idag. Grattis Anna!
Sisdådär en gång i månaden så träffas en helt gäng social-media-tomtar och twittrare på Amaranten på Kungsholmen och dricker vin och snackar skit. Så dit gick vi igår en sväng efter att ha svängt loss till ett Afro-pass på SATS. Lite så här såg det ut.
En hel drös människor hade tagit sig till Amaranten. Jag kände ungefär fem.
Bland dem Sara och hennes sköna polare från Pite.
Valsi var där!
Och så träffade jag Bobby för första gången. Himla härlig kille.
Jisses, den här veckan har bara rutschat förbi och jag har knappt hunnit med. Men här kommer i alla fall en liten snabbrepris över det fina veckan hade att erbjuda.
I måndags hade jag turen att få hänga med underbara Malena en liten snabbis över lunchen. Och så öppnade jag ju som ni vet min nya Stockholmsblogg.
Sedan i onsdags var jag och tränade på morgonen i Sickla med fina Josse och Carin. Och så på eftermiddagen blev jag jätterödhårig igen.
Och så på torsdagen åt jag och Fredrik kroppkakor på Akkurat och drack finöl. Och sedan på fredagsmorgonen låg jag i en läskig dunkdunkig magnetröntgen som kikade på mitt onda knä samtidigt som solen sken så här fint utanför.
Arbetsveckan avslutades med überaw på Amaranten med ett gäng social-media-tomtar, bland annat de här långa männen som pratade matlagning och jag ville bygga koja mellan dem. Och så fick jag äta mat på Marion's diner där jag ville ta med servitrisens klänning hem. Lite så.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer