#ggrally

Igår gick tidernas andra #ggrally av stapeln. Begreppet är en förkortning av Götgatsrally, och reglerna för detta kalas är enkla. En öl på varje pub på Götgatan från norr till söder på ca åtta timmar. 18 ställen och lika många öl senare ska en vinnare koras, och det är inte alltid det finns mer än en person kvar där i sluttampen. Det är inte alltid den personen är riktigt vid liv vid målgång.

Det låter omoget och aningen livsfarligt, och det må så vara, men det är en alldeles utmärkt anledning med att hänga med härliga människor och bli lite smålurig på kuppen.

Själv ägnade jag bara åt halvrally (en öl på vartannat ställe) samt att jag anslöt först på sjätte stoppet så mitt rally blev mer av en race på trehjuling. Men lika bra var nog det. Det är liksom inte lönt att försöka dricka ikapp med de här killarna.

Det var jättelänge sedan jag träffade Oscar så jag var gladare att se honom än vad bilden må indikera.

Christian var lekledare. En mycket hård (men rättvis) sådan. Det var lite ”skynda, skynda, sju nycklar” över det hela.

PA och Mio körde halvrally. Men Fireball räknas ju inte riktigt så de pausade med det.

Hanna dök in paljettad och fabulous som vanligt.

Micke svensexades det för så de dök in och joinade oss.

På Snaps satt vi ute en stund. De här killarna la i en extra växel.

Och Mio var ruskigt glad över något.

PA.

Sedan åt vi lite mat på 54. Fredrik var med.

På Broder Tuck var det himla festligt med färglampor i palmerna.

Håkan var med och vi pratade toklänge om hjärtesaker. Jag gissar att han minns ungefär 10% av vad som sas.

David.

Malin.

PA.

På typ näst sista stoppet joinade Jenny och Martin. De vann inte.

Pa och Mio, och ungefär på den här noten avslutades kvällen. Man skulle kunna kalla det succé.

Allt blir lättare med sportband.

Jag har blivit en sån där med sportband. Då är man fan seriös. Mitt kommer från Teknikmagasinet och kostar 150 kr. Jag älskar det. Nu behöver jag inte svetta ner telefonen och hörlurarna dinglar inte runt och distraherar mig. Älsk.

Efter den skitdagen jag hade igår var jag fast besluten att påbörja denna på ett bättre sätt. Så på med löparskorna och ut i spöregnet. Det var nog första gången jag inte överhuvudtaget brydde mig om hur jag såg ut, jag var bara så stolt att jag var ute i skitvädret. Men jag väljer regn framför gassande sol att springa i any day. Luften är ren och frisk och det är inte skitvarmt och man dör inte av solsting.

Idag sprang jag åtta minuter i sträck. Fattar ni?! ÅTTA! Det är typ skitlänge! Och typ mitt rekord någonsin. Och när jag väl klarat det så blev jag så kaxig att jag gav mig på den ”långa” sträckan och till slut hade jag betat av 5,3 km. Detta på dryga 46 minuter så inga sprinthastigheter men jag gjorde det. Synd bara att jag inte kan visa det då GPS:erna inte alls fungerar i det här vädret.

Dessutom lyckades jag dränka mina skor inte en utan mer 3-4 gånger när jag lufsade på en skogsstig. Det var liksom floder med vatten där. Undra om man kan tvätta löparskor.

Nu ska jag duscha länge och äta länge och sedan ska jag dricka öl. God lördag.

En totalt vaskbar fredag.

Den här jävla dagen allså. Den har inte gått min väg på något sätt överhuvudtaget.

Mardrömmarna jagade mig hela natten. Det började med att alla mina vänner vände sig emot mig, var elaka och i stort sett förvisade mig till skogen. Sedan försökte folk ha ihjäl mig och skar huvudet av min katt. Jag halvvaknade typ en miljon gånger av att jag grät och försökte skrika men var så trött att jag drogs in i drömmen om och om igen.

Sedan vaknar man till slut runt halv två till världens skitväder och ångesten sitter som en snara runt halsen hela dagen. Och jag har kaninhjärta och totalparanoia och hulkgråter och det känns som att jag lever i någon slags twilight zone/matrix/alternativ skitvärld.

Nu är klockan typ nio, jag har parkerat i sängen och mår illa och det susar i öronen och pulserar bakom ögonen. Gissar någonstans att det har att göra med att jag glömde att ta min medicin igår kväll eller så är jag typ döende. Katten lever dock och mår gott i fotändan där hon ligger och mystvättar sig utan ett orosmoln i världen.  Och huvudet har hon kvar.

Jag hatar den här dagen. Jag hatar sådana här dagar. De kastar tillbaka mig ner i mörkret där skammen bor och det känns som att jag aldrig kommer vara glad igen. Och jag vågar inte ens somna för att jag är rädd att mardrömmarna kommer tillbaka.

Kan någon komma över och sjunga en vaggvisa och stryka mig över håret? Snälla?

Ni vet hur den går: utan skruvar, ingen himmelsäng.

Det här med att saker inte riktigt alltid går som man tänkt sig? Well, igår var det faktiskt inte mycket alls som gick som planerat.

Jon kom över och lagade en fantastiskt innovativ (tager-vad-som-finns-i-kylen) lasagne och sedan skulle sängramen skruvas ihop. Och här någonstans började saker och ting gå helt åt helvete.

Först saknades typ hälften av skruvarna (så går det när man köper begagnat på Blocket, kom ihåg det). Sedan saknades en rätt viktig skruvmejsel som skulle in i ett hål. Och eftersom den inte fanns fick vi försöka karva upp hålet så att den skruvmejsel vi hade skulle få plats. Och när vi till slut hade skruvat ihop en gavel så insåg vi att vi hade skruvat på fel träbit på fel pinnar. Och fick göra om allt igen.

Och sedan, the grande finale. Ni vet det här med att min madrass bara är 140 cm bred medan sängramen är 160 cm? Well, sängramen har bara skenor att lägga madrassjäveln på på långsidorna. You do the math. Så vi sket i allting och drack vin och kramades istället.

På söndag är det jag som tömmer matkontot och köper en ny madrass. Jag ska ha min himmelsäng.

Varsågod, några bilder på debaklet.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier