Titta hon springer skittidigt på morgonen!

Det är tisdag morgon, klockan närmar sig halv nio och jag har redan varit ute och joggat. Hade ställt väckaren på åtta men vaknade av mig själv klockan halv sju och kände en oro i kroppen så jag kunde inte somna om. Så jag klev helt sonika upp, drog på mig mina nya löpartights och jacka från Casallutförsäljningen, och gav mig ut. Just Do It.

Nu börjar hösten smyga på oss. Sju grader varmt var det när jag gav mig ut strax efter klockan sju. Dock sken solen och luften var klar och krispig. Benen kändes bra, om än lite trötta (som resten av mig), men inga större problem men benhinnor eller knän, de verkar hänga med i tempot.

Jag hade kommit ihåg löpskolans schema lite fel så idag slog jag personrekord på längden jag sprang, 5 minuter i sträck nu (egentligen skulle jag springa 4 idag)! Mitt lilla trick är att försöka hitta låtar som är ungefär lika långa som sträckan man ska springa, så slipper man stirra sig blind på klockan och försöka fokusera på tempot och andningen istället. Idag var det (föga förvånande) Winnerbäck och hans ”Jag får liksom ingen ordning” som fick hjälpa mig på den ”långa” distansen.

Vilket påminner mig – jag måste fixa en sån där sätta-fast-telefonen-på-armen-pryl. Var hittar man bra sådana? Det måste gå att använda telefonen genom den eftersom jag byter låtar lite nu och då.

Jag måste ju också åter igen tipsa om vår fantastiska löpargrupp för nybörjare på FacebookTitta Vi Springer. Alla är så fantastiskt peppiga och härliga där, de har verkligen hjälpt mig på vägen. Och nu har gruppen till och med fått en logga, tack vare fantastiska Jenny! Funderar du på att börja springa – häng med!

Kvällen jag föll handlöst för Winnerbäck

I många år har mina vänner försökt sälja in honom, mer eller mindre framgångsrikt. Jag har varit lite svårsåld pga har ansett honom en aning pretentiös. En afton för ca två år sedan började min mur vittra sönder. Och idag erkänner jag; jag är helt och totalt förälskad i Lars Winnerbäck. Denna ljuva, skäggiga, melankoliska man som kan trolla med ord så att jag blir helt knäsvag.

”Ska jag dö så ska jag ha levt och inte bara hukat mig för världen”. Ja, ni ser ju.

I kväll spelade han på Gröna Lund och jag tror hela Stockholm var där. Alla verkade även vara inbitna fans som kunde texterna till varenda låt medan jag stolt trallade med i ”Om du lämnade mig nu” och ”Jag får liksom ingen ordning” (mitt livs ledmotiv).

Någonstans bland extranumren smet jag och Jon iväg för att åka berg- och dalbana, vi tänkte att det kanske skulle vara lite mindre kö eftersom alla trängdes framför scenen. Och helt korrekt – inte en enda människa! Vi bara gled rakt in och tog plats i tåget och var tillbaka vid konserten innan extranumren var slut. Hepp! Så ett hett tips – gå till Grönan i morgon (tisdag) när Winnerbäck spelar igen, garanterat kö-fritt.

Nu känns det lite som att jag har bomull i själen. Så himla härlig kväll.

Vi och några tusen till framför stora scenen.

Jag som knappt såg röken av Lasse var himla nöjd med storbildsskärmen.

Under ett av slutnumren filmades publiken. Så himla fint tycker jag.

Jag och Jon något adrenalinstinna efter karusellåkandet. Foto taget av Fru Baglady som också var med (hon var en av dem som kunde texten på alla låtar men knappt en enda titel).

Min Malena.

Malena och jag
Bilder: Malenami.Com

Nu blir jag alldeles gråtig igen. Malena, som jag hade förmånen att få hänga lite med härom veckan, hon har skrivit om sin Stockholmsresa i sin blogg och även skrivit lite om vårt möte. Och jag blir varm ända in i själen och så innerligt glad över att någon jag uppskattar så mycket och imponeras av tycker så fina saker om mig.

Och det är någonting med den kvinnan som jag inte kan sätta fingret på. Inte bara det att hon är snäll, ödmjuk och har vackra tankar, utan vårt sätt att diskutera och hur hon får mig att kännas är så fint. Hur vi så öppet kan tala om mod och rädslor, bara dyka in i det. Vi pratade självklart också om skäggiga män och smycken. …och när hon kommer och hälsa på mig till Coccola:)

Sådär. Slut på skryt-och-gråtmilt-kärleksinlägg. Återgå.

Titta hon springer – Vecka 6

Igår var jag som sagt ute på mitt första joggingpass på 10 dagar. Under dessa 10 dagar som tatueringen läkt har jag inte tränat alls och var i ärlighetens namn rädd att peppen och lusten att träna skulle lägga sig och jag efter läkningstiden inte alls skulle ha någon lust att ge mig ut och springa igen. Nu när det dessutom börjar bli lite höstigt och ruggigt där ute.

Tatueringen är inte helt och hållet färdigläkt, jag har fortfarande några skorpor som hänger sig kvar, men jag kände helt enkelt att jag inte ville vänta längre med att träna igen, pga ovan rädsla. Så jag stack ut och det gick lysande.

Jag plockade upp där jag lämnade av sist och det gick över förväntan. Sista intervallen glömde jag till och med av tiden bitvis och bara sprang för att springa. Det är så det ska kännas.

Den här veckan kickar vi upp tempot lite igen. Det är alltså tänkt att jag i slutet av veckan ska kunna springa 8 minuter i sträck. Ehh…

Tisdag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
3 min gång + 4 min löpning
3 min gång + 3 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

Resultat: 4/1, 3/5, 3/3, 3/3

Torsdag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
3 min gång + 5 min löpning
3 min gång + 4 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

Resultat: 4/1, 3/5, 3/2,5, 3/3

Lördag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
2 min gång + 8 min löpning
5 min gång + 1 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

Resultat: 4/1, 3/8, 5/1, 2/3.30, 5/1, 5/2.30

En larva-runt-och-mysa-söndag.

Ångestfria söndagar är inget jag är direkt bortskämd med, så den här kan nog gå till historien. Vilka härligheter har jag fyllt den med då? Jo, så här förstår ni.

Jag har tränat för första gången på 10 dagar pga tatueringen (galet skönt!), ätit frukost i en evighet medan regnet vräker ner, städat lite, betalat räkningar, målat naglarna, pratat med mamma och mest bara larvat runt i lägenheten i mysbyxor och lyssnat på jazz och dansat för mig själv.

Och nu sitter jag här med gröna naglar och funderar på om jag ska ta en tupplur framför värmeljusen och lyssna på regnet innan jag tar itu med middag. Ja, så får det bestämt bli.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier