Från E-moll till Sambafestival.

Efter hela fontändebaklet i fredags så var jag ju inte toksugen på att åka nattbussen hem i stilen av dränkt katt. Istället lånade jag Martins soffa, dusch samt kläder. Detta visade sig vara en alldeles lysande idé eftersom den resulterade i fantastisk brunch samt häng hela lördagen.

Martins mission för lördagen blev att lära mig spela gitarr. Han måste varit väldigt pedagogisk för jag lärde mig i ärlighetens namn mer på den eftermiddagen än jag gjorde under tre år i ett förhållande med en gitarrspelande basist. Tips, det hjälper att ta bilder på ackorden man lär sig. Det betyder dock inte att man vet vad de heter.

Lagom till brunchen ramlade även PA in på gitarrlektionen.

Min spelarstil kan kallas aningen okonventionell, men den funkade fint. Här försöker vi spela någon slags fyrhands-”Smoke on the water”. Det gick sådär.

När eftermiddagen gick mot kvällning bjöds det på Bloody Mary.

Sedan drog vi oss ned på Söder. Det vankades nämligen födelsedagshäng och det råkade överlappa med Midnattsloppet. Tusentals hurtiga människor som här begav sig uppför backen in i Vitan. Inte utan att jag blev lite avis på dem.

Inte nog med hurtiga löpare, det bjöds även på Sambakarneval i slutet på Ringvägen, precis vid Vitan. Damerna var så fina och färgglada och sparkly.

De hade typ femtielva trummor. Men de gjorde sitt jobb för där stod jag plötsligt och smådansade.

Titta bara så festligt!

Efter ett snabbt stopp på födelsedagshäng så drog jag mig hemåt. Huvudet var inte där det skulle så det var lika bra att göra en tidig kväll. Promenaden tillbaka till Slussen var dock alldeles magnifik. Här skrev jag lite mer om den. Carpe kvällen och allt sånt.

Det där med att valsa i fontäner.

I fredags alltså. Först fick jag hänga med fantastiska Malena. Och som om inte det var nog så var PA och Martin ute och svirade så när Malena gav sig iväg hemåt mot Finland igen så tog jag sikte på Söder och Och Himlen Därtill.

Servicen suger men solnedgången är helt galet magisk.

Sedan gick vi till Imperiet där de inte kunde göra en Cosmo för att rädda sitt liv. PA var lite grinig för att tjejdrinkarna var svindyra och inte ens goda. Och lite för att jag kallade det för tjejdrink när han en gång köpt en.

Camilla och Katarina var också med och så plockade vi upp Fredrik på vägen men de fastnade inte på bild. De rörde sig nog för mycket.

Martin satt dock snällt stilla. Vi pratade sådär djupt som vi ofta gör. Han är bra på sånt. Plus att han säger sånt som jag blir lite provocerad men lite imponerad av. Rakt in i hjärtbalken ba pang varenda gång.

Sedan gick vi mot Nada. PA hittade ett jättestort träd och Martin lekte Top Gun.

Och sedan förstår ni. Då gick det lite tokigt men så himla bäst. Jag och Martin gick från Nada lite tidigare än de andra och hade glasspicknick på Nytorget. Satt lite sådär avslappnat och åt glass och doppade fossingarna i fontänen. Och sedan så blev det som så att vi dansade vals i den där fontänen. Till Leonard Cohen. För det är sånt man gör klockan ett en fredagsnatt. Jag skrattade så jag grät för det var så himla bra och perfekt.

Och sedan ramlade Martin på mig ner i fontänen och så slog jag armbågen i botten och blödde som ett djur men matchade liksom klänningen. Och så hade vi vattenkrig för nu var vi ju liksom helt neddränkta i alla fall.

Och sedan gick vi hem till Martin helt dyngsura och tokfnittrade och jag undrade varför folk tittade så konstigt på oss med sedan kom jag på. Och fnittrade lite till. Och så fick jag ta en varm dusch och låna kalsonger och en t-shirt och somnade på soffan framför Moulin Rouge.

En sån där alldeles perfekt impulsiv grej som man kanske inte ska göra när man är 32 men jag tittar nu på min plåstrade armbåge och ler för att jag ibland får känna att jag verkligen lever på riktigt. Och jag älskar det.

Sol, skratt och Malena.

Ni vet de här människorna som man träffar och de bara går rakt in i själen på en på en gång? Malena är en sådan. Vi träffades första gången förra året när vi var till New York tillsammans och sedan dess har jag haft turen att hänga med henne ett par gånger när hon är i Stockholm och hälsar på.

Som i fredags. Solen sken och jag mötte upp henne och Marika på Lisa på Torget. Sedan begav sig Marika till flygplatsen för att flyga hem till Öland och jag och Malena hamnade på en av mina favorititalienare, Capri, på Nybrogatan där vi åt mozzarella och pasta och drack vin och skrattade och pratade ikapp oss på de senaste månaderna.

Jag känner alltid att lite mer liv och inspiration klämts in i kroppen på mig när jag träffat Malena. Det gillas.

Johanna

I förra veckan plåtade jag Johanna för ett örhänge som märket jag jobbar för släpper om någon vecka (läs mer om det här). Alltså den tjejen. Sötare och vackrare människa får man ju leta efter. Titta bara!

Titta hon springer – på paus

Som ni vet så tatuerade jag mig i torsdags. Skitcoolt och asballt och jag är så toknöjd att jag spricker. Ett litet problem med detta med att bläcka sig för livet är dock att man inte får träna förrän tatueringen har läkt helt. Infektionsrisk och sånt tjafs. Detta betyder alltså att jag inte snört på mig joggingskorna sedan i onsdags och förmodligen inte får träna förrän i slutet på veckan.

Enligt de som vet ska detta inte göra någon större skada för konditionen men OJ vad jag saknar mina endorfinkickar. Det gick till den gräns att jag stod och tittade på alla de blåklädda hurtbullarna som sprang midnattsloppet i lördags kväll och avundades dem. Nu har det verkligen brunnit i skallen.

Så. Löpskolen står lite på paus. Och just nu känner jag mig lite som en sån där tjur i båset innan han släpps ut på rodeo. I slutet av veckan blir det banne mig åka av.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier