Bloggflöde - Sida 507 av 635

Torsdag. Och vi vet ju vad det betyder.

söndag, 19 augusti, 2012 Inga kommentarer

Det är ju fortfarande sommar. Och då flyttar #bleckan utomhus. Det tycker jag om pga grymt fotoljus. I övrigt var det ganska mycket precis som vanligt. Jag gick dock hem ganska tidigt.

Fina Lina kom förbi och det gjorde mig himla glad. Hon har ju slutat jobba hos oss och jag saknar henne typ varje dag.

Rikard med K var där. Han och Åke pratade rollspel mest hela tiden.

Åke ja. Här är han och Fredrik. De skäggiga männen håller ihop.

Tildis var med.

Och Rosita och Johanna.

Rosita hade det färggladaste mobilheadsetet.

Hej PA!

Och så jag och Åke. Vi gick lite tidigare och uppdaterade oss på våra liv för att vi inte setts på så länge. Kort men fin kväll.

När man känner att man lever.

söndag, 19 augusti, 2012 Inga kommentarer

Kvällens bästa bild. Rhodos dansar i löparduschen.

Hittills har jag haft en så himla tokfin helg. En sån där helg som inte kommer kunna sammanfattas i ett inlägg utan kommer att kräva en hel drös sådana. För jag vill ju berätta allt på det sätt som det förtjänar. Som när fantastiska Malena och jag åt middag igår och pratade om mod och livet. Och när jag och Martin dansade vals i fontänen på Nytorget klockan ett på natten. Och sedan ramlade i samma fontän och blev dyngsura. Och när PA och Martin förenade sina styrkor och försökte lära mig spela gitarr idag. Och hur vi skrattade oss tokiga åt kattvideos och alldeles för många Star Wars-klipp på YouTube.

Men det kommer ni få höra mer om sen. För nu vill jag bara berätta om hur det kändes att gå hem genom Stockholm i kväll. Två stora event pågick på Söder, Midnattsloppet och Grolsch Block Party, så det var galet mycket folk ute på gatorna. Det var lite ”worlds colliding” med ölfest och löparfest men di två samsades om Södermalm på att förvånansvärt fungerande vis.

Och känslan bara. Att glida fram i ett varmt Stockholm, musik spelandes överallt, folk som skrattar och dansar och hejar ute på gatorna och är livsbejakande. Och jag tittade på löparna och kände att, det är nog inte helt omöjligt att jag skulle kunna vara en av dem nästa år. Och sedan kika ner på min tatuering och känna att jag blir starkare för varje dag. Känner att jag lever.

Och när jag står och fotar löpare på Folkungagatan kommer Rhodos fram ur ingenstans och innan jag vet ordet av har han kutat ut i löparbanan, fram till löparduschen och står där och dansar och blir dyngsur. Sådana där ögonblick som gör livet värt att leva.

Melankolisk harmoni, är det en riktig känsla? För det är nog det närmaste jag kan komma det jag känner just nu.

Det här med att tatuera sig.

fredag, 17 augusti, 2012 5 kommentarer

Igår skrev jag lite grann om tanken bakom min allra första tatuering. Nu ska ni så se lite mer hur det gick till.

Studion jag tatuerade mig hos heter Bläck och ligger på Roslagsgatan.

Där jobbar Susan, mer känd som Mr Suz. Här stencilerar hon min tatuering från skissen som Hanna gjorde på mitt finger med en bläckpenna för några månader sedan.

Hon hade världens finaste vovve där som jag faktiskt träffade i Tanto för ett tag sedan. Han heter Fincher, efter David. Det bästa hundnamnet.

På väggarna satt fina skisser på tatueringar hon gjort tidigare.

Johanna följde med och höll mig i handen. Hon har en massa fina tatueringar så hon vet hur det känns.

Och så satte vi igång. Först satte Suz stencilen på fingret. Hon gjorde om det en gång så att den skulle sitta alldeles perfekt.

Sedan satte vi igång. Och jag ska inte ljuga, det gjorde ont. Inte sådär skitont att man börjar gråta och så, men jag grimaserade nog en del. När nålen liksom pulserar ner i huden, det är ju inte direkt tokskönt. Fast ändå lite skönt på nått konstigt vis.

Mycket nöjd och lite fascinerad tjej.

Och så här fint blev det! Ett stort tack till Suz, Johanna och även Hanna som nu för evigt har sin handstil på mitt finger. Kärlek.

Efteråt var jag helt hög på adrenalin och endorfiner och gick Roslagsgatan fram och fånskrattade i regnet. Det var härligt.

Och självklart finns hela kalaset på film. Titta bara! Det där ljudet alltså. Skräckblandad förtjusning.

Mod. Det lilla ordet för alltid på min hand.

torsdag, 16 augusti, 2012 6 kommentarer

Jag har funderat på det i flera år. Motivet har varit uppritat och klart i några månader. Och idag blev det av. Idag har jag gjort min allra första tatuering. Ordet ”mod” är nu för alltid inpräntat på insidan av mitt högra ringfinger.

Mod. Ett så litet ord med sådan otrolig tyngd. Mod för mig har så otroligt många innebörder. Det krävs en slags mod för att överkomma rädslor. För att klappa en orm. Hålla ett tal. Flytta till en ny stad. Hoppa ut ur ett flygplan. Resa jorden runt själv. Göra en tatuering.

En helt annan slags mod krävs det för att vara ärlig mot sig själv. Att öppna sig och våga dela det man känner och tänker med människor runt sig. Att våga vara sårbar. Mod att våga älska även om man inte blir älskad tillbaka. Att våga känna både högt och lågt. Att våga må dåligt och våga be om hjälp. Mod att möta mörkret i sig själv, låta ljuset skina barmhärtighetslöst över det som gör ont. Och sedan traggla sig tillbaka till ytan.

Det här lilla ordet ska för alltid påminna mig om kampen jag genomgår just nu. Kampen för mig själv. Att ha modet att möta mig själv, mina styrkor och mina brister och acceptera allt precis som det är. Att vara snäll mot mig själv. Att älska och respektera varenda liten bit.

Nu ska jag gå och lägga mig och titta lite nyförälskat på det lilla ordet på min hand. Adrenalinet och endorfinet börjar gå ur kroppen och lämnar en härlig tröttma. Sov sött mina små troll. Och våga vara modig.

Sommarbio och en Nazgûl.

torsdag, 16 augusti, 2012 Inga kommentarer

Åh, som jag älskar sommaren. När den är som igår. Sådär lagom varm och bara hej-kom-och-sitt-i-park-vänlig. Och när den är på så himla bra humör så gör man ju gott till att lyssna och ta tillfället i akt. Så det gjorde jag igår afton. Lite så här fint hade jag det.

Igår kväll kickade nämligen Stockholms Filmfestival igång årets Sommarbio i Rålambshovsparken. Fem dagar av utomhusbio och allmän gemytlighet.

Tokmycket folk hade letat sig till Rålis för att se ”Pans Labyrint” som var den första på årets monsterfilmtema.

Vi hade köpt med oss typ en miljon saker att äta.

Och så kom Maria och Olof och sötaste Eddan. Han gillar kameran och har världens finaste två små tänder.

Olof.

Och så jag och Jon. Vi retades mest som barnungar hela kvällen. Mycket mogna och sådär.

Converse fungerar alldeles ypperligt som ölhållare upptäckte vi.

Och sedan började fjortisarna bakom oss gasta och leva om och vi satt alldeles för långt bak för att kunna njuta riktigt av filmen, så vi tog en promenad istället.

Det var jättemörkt och lite läskigt och Jon lekte Nazgûl och så hittade vi en skitstor spindel som gjorde sig väldigt bra på bild. Och så drack vi kaffe vid en stuga och skrämde och skrämdes av joggare och cyklister.

Och sedan blev det lite sent och så promenerade vi vidare till Thorildsplan.

Och så blev Dagens Nyheter Expressen och så åkte jag hem och tackade livet för sådana här fina kvällar då man får hänga med härliga människor och skratta och må bra i själen.

Torsdag. Och vi vet ju vad det betyder.

När man känner att man lever.

Det här med att tatuera sig.

Mod. Det lilla ordet för alltid på min hand.

Sommarbio och en Nazgûl.

Poddar

Gratis guide!

Translate

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Ska vi hålla kontakten?