#bleckan goes nionde klass

När jag la upp bilderna från torsdagens bleckan igår så insåg jag att jag har ju glömt att lägga upp bilder från förra veckans tillställning. Och som officiell inofficiell bleckanbloggare så är det ju faktiskt lite av min plikt. People are counting on me! Och så. Ni vet.

Så här såg det ut i alla fall förra torsdagen. Ur iPhonen sett.

Det var härligt att se ett gäng helt nya ansikten och några nygamla som inte hälsat på på ett tag. Vi tar på riktigt upp i stort sett hela uteserveringen.

Sanna målade mina naglar och n00b-trion Rosita, Johanna och Henrik var, well, n00bs. Men fina såna.

Sanna, Christian och Martin. Och sedan hade Martin och Fredrik någon slags skäggvurmning. Jag är inte negativt inställd till sådant.

Och sedan blev det klassfoto! Hela dysfunktionella familjen. Fint.

#bleckan och flätandet.

Jag har mycket blandade känslor kring gårdagens Bleckan. Det är så mycket värme och kärlek och glädje men igår känns det också som att jag fick en knytnäve i magen som gjorde att jag satt och grinade ner Veronica i slutet av kvällen.

Jag vet inte. Twitter är fantastiskt på så många vis. Men vår grupp blir också lite av en ankdamm där alla känner till allt om alla och ibland får man veta lite mer än man egentligen mår bra av. Det är ingens fel och jag tror ytterst få är ute efter att såra men ord på internet blir större än ord över en öl. Beständigare.

Men det här är en annan historia. All in all var gårkvällen superfin. Jag träffade några nya, fina ansikten och nya vänskaper börjar formas. Jag måste bara lära mig balansen. Igen.

Sanna.

Fredrik hade barberat sig.

Hanna var semesterglad.

Jag fick träffa Johanna för första gången och Rikard för andra. Den pojken har lite mer åsikter än vad som är bra för honom. Men mycket bra fläthår. Och Johanna är något av det vackraste jag träffat på länge.

Nämnda Johanna har som jag en förkärlek för franslampskärmar. Därför hade hon köpt den här skönheten till mig på loppis förra helgen när jag var på bröllop. Gullet!!

Jeanna var hemma från London på besök.

Staffan kom på sällsynt besök och Hanna spexade lite i bakgrunden.

Christian.

Fredrik och en mycket dashing herr Strandberg.

Och den här flickan är ju bara helt magisk och trilsk. Johanna.

Sedan började jag av någon anledning fläta allas hår. Jag som typ aldrig gjort en inbakad fläta förut. Efter några öl är det skitlätt. Rikard var först ut.

Sedan föll både Hanna, Johanna och stackars Mickes skägg offer för min flätningsverkstad. Himla stiliga blev de allihopa.

Titta hon springer – Vecka 3 – Igen

Jag önskar att jag kunde börja det här inlägget med att berätta hur peppad jag är och hur bra det går. Men sanningen är den att motivationen sviker mig. Och det gäller inte bara träningen, jag har haft två gräsliga dagar efter helgen och jag har inte tålamodet som krävs för att bara luta mig tillbaka och vänta på att det ska kännas bra igen (jag skrev om detta här igår).

Sist jag tränade var boxpasset förra tisdagen. Efter det har det varit ett virrvarr av socialiserande och mellan onsdag morgon och söndag kväll var jag hemma totalt två timmar. Så när jag nu i eftermiddags gav mig ut för att springa var det lite nervöst. Hur mycket av konditionen hade redan tackat för sig och lagt ner? För att inte lägga för mycket press på mig själv så bestämde jag mig därför för att köra vecka tre av löparskolan en vända till.

Jag provade en ny runda idag, en runda som var rätt härlig när jag tänker tillbaka på det. En aning längre än min vanliga, blandad terräng, lite grusväg, lite elljusspår och några riktigt jävliga backar. Men under rundans gång, då jag fick håll, sprang vilse och backarna spöade skiten ur mig så jag fick avbryta en av mina joggingintervaller för att jag helt enkelt inte orkade, då var jag inte så jävla imponerad.

Men det viktiga är att jag gjorde det. Att jag nästan spydde och grät när jag kom hem är mindre viktigt, för nu, såhär en timme efteråt, känns det ändå värt det.

Så här kommer veckan att se ut om allt går enligt planerna.

Tisdag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
4 min gång + 3 min löpning
4 min gång + 2 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

(Resultat: 5/1, 4/3, 4/1, 4/2, 4/1)

Torsdag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
4 min gång + 3 min löpning
4 min gång + 3 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

(Resultat: 5/1, 4/3, 4/3, 3/3)

Söndag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
3 min gång + 4 min löpning
3 min gång + 3 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

(Resultat: 4/1, 3/4, 3/3, 3/3)

När Olof och Maria blev herr och fru.

Jag berättade ju lite igår om det där lilla paradiset som heter Arkösund. Nu tänkte jag fortsätta berätta om lördagens kalas. Det vankades ju bröllop mellan Maria och Olof och lille Edvin skulle döpas. Det var en alldeles lysande dag. Lite så här såg den ut.

Här, i trädgården hos Olofs föräldrar, skulle vigseln ta plats. Gästerna kom i samlad tropp från vandrarhemmet.

På gräsmattan hade man ställt upp stolar för ceremonin och även ett partytält där det bjöds på snittar och champagne efter vigseln och dopet. Och det var en himla tur för 10 minuter innan ceremonin började det spöregna. Så då hängde vi i tältet en liten stund tills det klarnade upp lite.

Här framme var det lilla altaret med dopfunt och dopljus, precis vid klipporna och havet.

Under själva ceremonin rådde fotoförbud (förutom av deras egna inhyrda fotograf) men efteråt fick vi fota. Och så här fina var de nygifta. Den lilla nydöpta var rätt grinig men söt ändå. Och precis när Maria och Olof hade sagt ja, jag menar, på sekunden, började det regna lite lätt igen, bara sådär fint. Om jag var den klyschiga typen skulle jag säga att änglarna fällde glädjetårar.

Sedan skulle det grattas och kramas. Frida och Maria var båda väldigt glada.

Och så kramades Sophie och Olof.

Och sedan fick jag skåla och kramas med bruden!

Efter brudskål och hurrande blev det lite mingel och då passade bruden på att hugga lite snittar.

Jon var himla piffig i lila i min och Marias lilla macka.

Bara för att man är piffig i vitt och brud betyder inte det att mammaplikterna försvinner. Edvins lunch kommer lastad!

Sedan började det spöregna igen och då passade vi på att gå tipspromenad bort till festlokalen. Så här fint var det där. Och jag kan faktiskt ta på mig mycket av äran för dukningen då jag hjälpte till. Visst blev det fint?

Här satt jag. Och ett av mina favoritvin serverades till maten. Mycket nöjd tjej.

Edvin var hungrig och arg och skulle matas. Men Maria verkade glad ändå. Eller så hade Jon sagt något tokigt. Han gör det ibland.

Sedan var det dags att skära tårta. Det var blåbär- och vaniljsmak och jag blev lite kär i den.

Och så dansade brudparet vals och jag blev nästan lipig. Och sedan fick jag dansa vals och bugga med prästen och det var toklänge sedan jag dansade sådan dans och det var så himla roligt så jag dåndimpade!

Sedan var det kalas och rödvinet flödade och jag stod på dansgolvet halva natten eller i alla fall till klockan tre då vi passade på att ta ett nattligt bad i havet. Det var nog det kallaste jag varit med om. Men doppade mig gjorde jag!

Och så just. Jag glömde berätta att jag drattade på arslet framför halva festen ute på verandan under fördrinken för att det var halt efter regnet. That's my story and I'm sticking to it.

En alldeles lysande, alldeles underbart bra dag. Lycka till Maria och Olof, ni är fantastiska.

Som trädet i skogen. Ensam och osynlig.

Sådana här dagar känner jag mig som det där trädet i skogen. Det som inte finns om ingen finns där för att se det. För att höra löven susa eller fåglarnas sång. För att klättra i det och bekräfta dess existens. Ensam och osynlig.

Idag sitter jag här framför min skärm och gråter. Tårar av förvirring trillar nedför mina kinder. De är så blandade att genomskinligheten i dem känns missledande.

Att vara så här lycklig och så här trasig inuti samtidigt borde vara omöjligt. Lycklig för att jag ser människorna omkring mig och jag älskar så många av dem så att det gör ont. Deras vackra, och ibland lika trasiga, själar och stöttande ord och uppmuntrande leenden. Jag kan se det goda av mig själv i dem. Jag känner mig så privilegierad att ha dem i mitt liv. Men många dagar känner jag mig inte värdig.

Dagar som idag hatar jag. Jag hatar att jag känner mig helt handfallen. Att det känns som att någon har lagt en tyngd i storleken av en mindre häst över mitt bröst och bett mig bestiga Mount Everest. Att jag kliver upp ur sängen klockan tre på eftermiddagen och inte ens klarar av att diska utan att börja hyperventilera.

Att jag står i dörröppningen till köket och håller i mig i dörrkarmarna för att inte falla ihop när hela min kropp skakar av ångest. När tårarna rinner nedför kinderna men jag vägrar att ge efter och istället skriker elaka ord åt mig själv för att jag ska skärpa till mig.

Dagar som idag skäms jag över mig själv. För att jag inte har kontroll över någonting, allra minst mig själv. Att jag saknar disciplin. Och vet ni vad det roliga i kråksången är? Att jag även hatar mig själv för att jag inte kan ge mig själv en ”break”. Att jag inte bara kan tillåta mig själv att ha en dålig dag. Stirra i taket och bara vara ledsen att stund. För jag vet ju att det blir bättre. Men nej, istället ska jag spöa skiten ur mig själv mentalt och rasera min egen självkänsla. Mycket produktivt.

Idag är en sådan dag. De är inte lika många eller lika frekventa längre. Men de är lika förjävliga.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier