En bit av himlen finns i Arkösund.

Den här helgen har varit så himla fin. Så mycket kärlek och värme och kramar och dans och skratt. Gamla, fina vänner och nya, härliga bekantskaper har blandats och mitt i alla härlighet så skulle två fina vänner gifta sig. Men mer om bröllopet senare, det här blogginlägget kommer handla om det runt omkring och om det lilla himmelrike som är Arkösund.

I fredags åkte jag och hämtade hyrbilen, en finfin Toyota Yaris, plockade upp Jon i Hägersten och sedan bar det av söderut. I Nyköping var det stopp för proviantering och inköp av vattenpistoler. För de var billiga och vattenkrig är roligt.

Sedan åkte vi bilfärja. Jag älskar bilfärjor av någon konstig anledning. Detta råkar faktiskt vara samma bilfärja som vi åkte under #sixtencampar för några veckor sedan.

Jon. Bara den här bilresan var ett äventyr i sig. Jag skrattade så jag kiknade och Jon försökte lära mig (och sig själv) att se skillnaden på vete och råg på ängarna.

Ett par timmar och inte fullt 20 mil under däcken senare var vi framme i Arkösund. Detta lilla samhälle ligger i Norrköpings kommun, bara rakt ut i skärgården. Så här såg det ut hos Olofs föräldrar där Maria och han skulle vigas på lördagen.

Jag skulle bo på Sköldviks vandrarhem bara några hundra meter från gården. Det här var utsikten från mitt lilla rum. Jag var nöjd.

Efter att jag installerat mig på vandrarhemmet gick jag tillbaka till huset och hjälpte Jon sätta upp sitt tält där han skulle sova första natten. Eftersom jag inte satt upp ett tält på ca 15 år var det något av en utmaning men jag visade mig vara en naturbegåvning.

På kvällen bjöds det på rotmos och grillad korv hos Olofs föräldrar. En hel del gäster hade redan anlänt för att hjälpa till med förberedelserna. Jag skar lax och kelade med Edvin, Marias och Olofs lille son, som också skulle döpas på lördagen.

Det enda klagomålet jag hade på den här kvällen var en del envetna myggor. Jag är något av en myggmagnet nämligen. Efter helgen har jag räknat till ca 14 myggbett. Och de är ju så goa att klia på.

På lördagsmorgonen gick jag till vandrarhemmets café för att äta frukost och möttes av den här utsikten. Så vackert att ögonen tåras. Att jag sedan igår fick reda på att man hade hittat flera små huggormar just här, det är jag rätt glad för att jag inte visste den här morgonen.

Mållös.

Och så spenderade jag lite kvalitetstid med vågklucket innan det var dags för kalas. Men mer om det senare.