Parkhäng och hemmafesthimlen.

Lördagar som igår ska man spendera med vänner, dricka öl i parker, dansa och skratta. Så det var precis det jag ägnade gårdagen åt. Titta!

Först gick vi till Tanto. Där fanns bland annat Feltan.

PA.

Erik och Tomas.

Rikard.

Jag hade modebloggposeskola (”Pop the hip!”) med Rikard och så pratade vi skådespelarteknik och teater. Och att Ray-Ban är coolt.

Sedan gick jag och PA hem till Hanna. Hon har typ den finaste skylten någonsin på väggen. Hennes lägenhet är också härmed döpt till ”BarKonditoriet”. Mycket passande.

Jenny var med. Jag har inte sett henne på toklänge så det var himla fint att få pussa på henne igen.

Vi fick ruskigt god mat och ännu godare efterrätt.

Jenny och Björn.

Hela familjen dysfunktionell. Vi gillar varandra.

Sedan blev det dans. Och dans. Och mer dans. Skutt och sång tills vi var alldeles toksvettiga och ännu hesare. Det var dåndimpsroligt.

Hanna skakade rumpa.

Jag hade hatt och en drink med väldigt många leksaker i. Det här med att jag dricker GT utan hejd. Med blinkers i. Hej å hå. Rejv å så.

Och så kom ravepinnarna fram och PA's skjorta kom bort.

Om vi säger så här. Song 2. Och John Farnam. HUR SKA VI FÅ FRAM STORHETEN I SÄCKPIPOR?!? Diskutera i smågrupper.

”DE LYSER I MÖRKRET, BJÖRN! TITTAAA!”

Och sedan gick solen upp över Stockholm igen och jag fick inte bada men jag var nöjd ändå. Och sedan somnade jag på soffan och fick ont i nacken men det gjorde ingenting alls.

En aning av något längre fram.

Det här är en sådan där dag då en dörr stängs. Och någonstans långt där borta kan man höra gnekandet när ett litet vädringsfönster öppnas på glänt. Det är fortfarande tomt och tyst och lite ensamt vid det där stängda dörren men man kan ana skratt och ljus vid det där lilla fönstret där borta.

Vi drar oss ditåt tycker jag och lämnar tårarna här.

Utomhusbleckan

På somrarna blir deltagandet på #bleckan en aning glest och sporadiskt, men när jag landade där igår var det ett gäng fina människor på plats. Bilderna (och videos på Bambuser om ni vågar) får tala för sig själv.

Christian.

Veronica.

Mia.

Sanna och Jessica.

Veronica och Jessica.

Andreas.

Sanna och Mia.

Jessica.

Christian och Veronica.

Varning för pepp.

Jag är inte starkast. Jag är definitivt inte snabbast. Men just nu är jag peppigast.

Igår klarade jag av mitt femte pass på Funbeats ”0-5 km på 12 veckor”-program och detta i kvalmig 22-gradig värme. Men trots att benen tidvis kändes som bly som klarade jag av uppsatta målintervaller och faktiskt lite mer därtill!

Det känns så galet bra att vara igång igen med träningen att ni anar inte. När endorfinkickarna rusar längs ryggraden är det nästan att likna vid en orgasm. Och just nu är det faktiskt på den nivån att jag ser fram emot nästa löppass. Ser fram emot smärtan och svetten och, till slut, euforin.

Har även börjat styrketräna hemma i anslutning till joggingrundorna och även det är tokskönt! Nu ska jag bara få ordning på kosthållningen med så kanske det kan bli något av det här.

Förlåt mig, men, WOHOO!

Keep calm and baka bullar.

I måndags fick jag fint middagssällskap. Jon kom och hälsade på. Jag lagade mat (okej, han skar potatis) och så drack vi rödvin och hade det tokgemytligt.

Sedan kom kvällens riktiga aktivitet – bullbaket. Jon svidade om till baktröjan (som för övrigt är sjukt rolig) och laddade med lite mer vin (det var då fasligt vad vin mannen dricker).

Sedan blandades det och vispades och fixades och dansades och skrålades till Ledin. Den där Jon, han har ju jobbat på café så det var en jädra ordning och fart på karln. Inte så mycket på mig. Men jag sjöng och dansade fint iaf. Ja, ni kan ju se själv:

Och har man ingen kavel så går det precis lika bra med kvällens vinflaska. Tips från husmoran.

Och så här fina blev bullarna till slut. Galetgalet goda med.

Och sedan åt vi bullar och drack kaffe och likör till jättesent och så gick jag loss med ”dislike”-stämpeln så att Jon såg ut som att han hade fängelsetatueringar. Han hade virrat bort ”like”-stämpeln vilket var lite oturligt för jag ogillar ju inte Jon egentligen.

Och sedan fick jag somna till valsång. Eller sommarregn. Jag minns inte riktigt vad det var som erbjöds.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier