Hej då semestern. Hej verkligheten.

Och bara sådär var tre veckors semester över. Idag väntar verkligheten igen med jobb och läkarbesök. Lite nervöst men faktiskt mycket mindre ångestfullt än jag trodde att det skulle vara. Jag hade tänkt försöka mig på att börja jobba 50% nu, jag hoppas verkligen att jag håller ihop för det.

Jag har haft en himla fin semester, faktiskt över mina förväntningar med tanke på att jag inte hade en enda riktig plan för den förutom att åka till Övik. Men så blev det tågåkande och slottsbesök och camping och parkhäng och allt möjligt härligt av det hela. Allt som behövs är ett öppet sinne, att säga ja av rätt anledning men även säga nej, så länge det inte är av rädsla. Det är en hårfin balans det där, en som jag fortfarande försöker lära mig bemästra.

Så vi tackar semestern 2012 så mycket och ser framåt mot hösten, mot nya utmaningar och nya möjligheter. Det är nu det händer.

Jag i soluppgången under #sixtencampar förra veckan. En sån där morgon då allt klarnar.

#sixtencampar Del 3: Glass, slott å så.

Nu har vi kommit fram till den tredje och sista delen i följetongen #sixtencampar (del 1 och del 2 här), erkänn att ni har längtat! Det är inte ens en vecka sedan och jag översköljs redan med nostalgi när jag tittar på bilderna.

På vägen hem stannade vi först till i Söderköping. En alldeles förtjusande liten stand där nästan alla hus hade torn. Jag vill också ha ett torn på mitt hus.

Målet för resan var det superkända glasscaféet Smultronstället. Där köpte vi med oss glass och vandrade sedan omkring i staden. PA blev kär och tänker flytta hit omgående.

Vi promenerade längs med Göta Kanal, önskade oss båtar och pratade om Göta Kanal-rally (som i att dricka öl på alla uteserveringar längs vägen).

Och så fick vi se en segelbåt slussa. Det var alldeles ruskigt spännande.

Sedan bestämde vi oss för att vi ville äta lunch på ett slott. Och som på beställning ploppade Nynäs Slott upp på vägen.

Vi började med att äta lunch på orangeriets uteservering. Sämre kunde man ju ha det.

Sedan hälsade vi på djuren.

Både de rikiga och de mindre riktiga.

Jag hängde lite med hönsen och tupparna som knatade omkring på gården. Vi polade rätt bra.

PA hittade en traktor, något som kändes mycket passande med tanke på att han bloggar på Mon Tracteur.

Och Jessica och Hanna.. ja, jag vet inte riktigt vad de gjorde. Men kul såg det ut.

Sedan åkte vi hem till Stockholm. Och det var det för den här gången. En helt fantastisk resa med de bästa personerna. Jag ser redan fram emot uppföljaren.

Ekot blir en klump i halsen som blir till tårar ingen ser.

Nu sitter jag här igen. I dörröppningen till balkongen. På gränsen mellan den riktiga världen och min lilla bubbla fylld av lika delar trygghet och ångest. Där ute luktar det sommar. Regn. Frihet och möjligheter. Här inne är det instängt. Luft fylld av destruktiva mönster och tömd på inspiration.

Livet blir stilla när musiken tystnar och sällskapet går hem. Tankarna och känslorna får lite mer plats då. På gott och ont. Det finns gott om dem. Många av dem är dock av ondo.

Det är så nära varje dag. Att jag faller tillbaka. Att jag flyr min väg. Jag vill hålla fast men släppa allt. Men hur gärna jag än vill kommer jag aldrig bli en sådan som rycker på axlarna åt livet. Åt sånt som känns och skaver och är på riktigt.

Samtidigt måste det ta slut. Det som drar ner mig. Gör mig mindre än jag är. Gör mig mindre värd än allt jag borde kunna få.

Jag vill skrika mot himlarna och fåglarna och molnen och allt som kan höra. Om smärtan och en längtan efter äkthet. Men inget lyssnar. Jag skriker för allt vad jag har inombords. Men det är bara jag som hör. Ekot blir en klump i halsen som blir till tårar ingen ser.

Jag vill bara ha ett slut. En början. Kraft och ork och lust. Kärlek och hetta. Vilja efter livet. Snälla ge mig något som är på riktigt.

#sixtencampar Del 2: Teletubbies på Mon.

Nu är det dags för del 2 av 3 i följetongen #sixtencampar (del 1 hittar ni här). Det är alltså inte mer än två dagar sedan denna eminenta lilla resa avslutades och jag är redan nostalgisk. Vill campa mer. Typ nu. Typ jämt.

Hanna firade ankomsten till Mon med ett eftermiddagsdopp. Vi andra var badkrukor.

Så här himla fint var det på Mon. Med kajaker och bastuflotte och fåglar och tystnad och klippor och aaahhh…. Och det bästa av allt – i stort sett ingen mygg! 😀

Sedan hängde vi lite på vår veranda och drack vin i solen. Det gick ingen nöd på oss, så att säga.

Så var det middagsdags och papa PA fjuttade igång grillen.

Jag visade mitt stöd genom att fota grillen och dricka vin på golvet.

Jessica.

Och så dansade jag och Hanna lite för att få upp aptiten.

Och så fick vi grillspett.

Och jag grillade marshmallows och gömde kalla tårna i den jättelånga sparkdräkten.

Jag var kanske inte skitduktig på marshmallowgrillandet för de föll mest isär. Men efterrätten var god ändå. Ost, vin, marshmallows och jordgubbar. Nomnom.

Sedan började solen gå ner.

Då tog vi en liten promenad. Ned till bryggan till exempel. Tystnaden var bedövande. Vi la oss ned och tittade på stjärnorna en stund. Det var en himla fin stund. Fyra färgglada teletubbies i rad, liggandes på bryggan liksom. Fint.

PA var en rufsig och ruskigt söt teletubbie.

Jag och Jessica matchade i våra sparkdräkter.

Vi tog en sväng förbi husvagnarna mot ängen där dimman hade lagt sig.

Dimman var helt magisk. Jag bara väntade på att älvorna skulle börja dansa runt.

Sedan gick vi tillbaka till stugan och sov lite.

Runt fyra-snåret vaknade jag och gick på toaletten. Då var solen på väg upp igen så jag satte mig på klipporna en stund och tittade på den och lyssnade på fåglarna och tystnaden. Magiskt skulle man kunna kalla det.

På morgonen gick vi till båthuset där caféet fanns och åt frukost på verandan. Det var bara vi där, himla mys.

Efter frukosten städade vi ur stugan och gjorde oss redo för återtåg till civilisationen. Men mer om återresan och de äventyr som väntade under den kommer i del 3 av #sixtencampar (älskar cliffhangers!!).

Hej Allsång och Twitterbänken!

Jag har vetat om det i över en vecka men nu är det äntligen officiellt. På tisdag är jag inbjudan till Allsång på Skansen för att sitta på Twitterbänken och rapportera tillsammans med jennihvd, qpagex och bjoerkman! Jag är tokpepp och hoppas nu på sol och ljumma vindar och eventuellt lite skäggnugg från Måns.

Några frågor/kommentarer ni vill att jag tar med mig? Ni tittar väl på tisdag?

Hurra!

Foto: Erik Mårtensson/Scanpix

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier